NHL-kolumnen: Playoff mäter stjärnorna – Rask, Rantanen och MacKinnon växer, McDavid försvinner och Crosby har tappat punchen
Än en gång ser vi hur slutspelet är sin egen värld. När allt är sagt och gjort, så är det bara slutspelets resultat som är värda att minnas och inget playoff är lika tufft som det i NHL. Därför är det också här som stjärnorna mäts på riktigt, när det enda som gäller är att hjälpa laget att vinna. Somliga håller sin nivå, andra hittar en ny växel – och så finns det stjärnor som slocknar.
I Yle Sportens NHL-podd tar redaktionens NHL-nördar Mattias Simonsen och Anders Nordenswan tempen på världens bästa ishockeyliga och bjuder på drivet snack om de finländska spelarna. Ett nytt avsnitt publiceras varje tisdag fram till att säsongen är slut på Yle Arenan.
Edmontons jätteflopp, Colorados superform och Finlands bästa målvakt på tapeten
NHL-slutspelsdrömmen är att vinna 16 matcher innan säsongen är över.
I playoff handlar det inte längre bara om att vara bättre och få ut sitt kunnande. Oftast hänger framgången i sista hand på att spela på sin absolut bästa nivå när motståndaren gör mycket mer än vad som egentligen är acceptabelt för att hindra det.
Gränser överskrids regelbundet både fysiskt och psykiskt och de bästa spelarnas tid och utrymme för att använda sin talang är bara bråkdelar av vad de var i grundserien.
Ändå är det just under slutspelet som stjärnorna visar sitt egentliga värde. Om inte de bästa spelarna är som bäst under säsongens viktigaste period, blir deras status, tävlingsinstinkt och lön oundvikligen ifrågasatta.
I playoff finns det inga ursäkter.
Tuukka Rask visar vägen än en gång för Boston
Nyslotts gåva till hockeyns största scen inledde slutspelet med is i magen och glöden i ögat. Bruins har en handfull riktigt stora vinnarskallar i truppen, ändå var Tuukka Rask spelaren som gjorde största intrycket i första omgångens matchserie mot en av ärkerivalerna – Washington.
Capitals har i kaptenen Aleksandr Ovetjkin NHL:s mest fruktade målskytt. Hans nättänjande adjutanter inkluderar snajpern T.J. Oshie, hajpade Anthony Mantha, blålinjehotet John Carlson och murbräckan Tom Wilson. Målskytte brukar inte vara ett större problem för mästarna från 2018.
Dessutom försökte Capitals sitt bästa för att få Rask ur balans och kanske också ur spelskick. Washingtons fysiskt tunga och erkänt elaka provokatörer åkte in i Rask och försökte få honom ur balans. Säkert fanns det också i planerna att stressa Bostonmålvaktens skadebenägna rygg.
Ingenting bet ändå på Rask som räddade 94,1 procent av skotten när Boston avfärdade Washington i fem matcher. Capitals pepprade honom med 169 skott, Rask stoppade 159.
Samtidigt sköt Bruins-spelarna 173 skott mot ”Caps” tre olika målvakter: 16 gick in. Bästa räddningsprocenten hade veteranen Craig Anderson med 92,9. Under säsongen ifrågasattes Washingtons målvakter med tanke på slutspelet – och väl där visade Tuukka vad som krävs.
Efter den avgörande matchen fick Ovetjkin frågan om varför Capitals förlorade mot Bruins. ”Deras målvakt var bra”, löd svaret.
Bäst när det gäller, än en gång. 33-åringen är nu keepern som vunnit mest matcher för sitt ”Original Six”-lag såväl i grundserien som i playoff.
Mikko Rantanen är alla tiders effektivaste finländare i slutspelet
Colorados 4–0-knockout mot St. Louis var en uppvisning av ”Avs” klarast lysande stjärnor. Nathan MacKinnon tillsammans med kedjekompisarna Gabriel Landeskog och Mikko Rantanen varken mer eller mindre än körde över Stanley Cup-mästarna från två somrar tillbaka i tiden.
Nio mål och 24 poäng på fyra matcher mot ett lag som ska vara riktigt bra på att ta fram grovt sandpapper när det blir dags för playoffhockey. Det för tankarna till tider då herrar som Wayne Gretzky och Mario Lemieux huserade i slutspelet.
MacKinnon har redan tidigare visat med besked att han hör till det släktet hockeyspelare som inte låter sig bekommas av pressen av att ha allt tryck på sig. Inte heller slutspelets ofta mera tillåtande domarlinje har fått MacKinnons produktion att slå tomt.
Tvärtom faktiskt. MacKinnon som inte genast blev en storproducent i NHL har ett snitt på mänskliga 0,977 poäng per match i grundserien. I slutspelet är hans 1,432 däremot fjärde bäst genom tiderna. Han har visserligen bara spelat 44 playoffmatcher, men 26+37 är makalöst.
Samma beskrivning börjar mer och mer gälla för Mikko Rantanen. Högerforwarden i MacKinnons kedja bommade en massa lägen mot St. Louis – i stället utmärkte han sig som framspelare och noterades för 1+6.
Rantanen, som ibland har en tendens att vara lite onödigt snäll i grundserien, lät inte Blues-spelarna få något som helst grepp om honom. Det har för övrigt inget lag lyckats med i de 37 matcherna som nummer 96 spelat i NHL-slutspelet under sin karriär: 14+37 tål alla jämförelser.
Det är faktiskt så att Mikko Rantanens poängsnitt i slutspelet är sjätte bäst genom tiderna. Han får finna sig i att dela på den placeringen med två spelare som snittade 1,24 poäng/playoffmatch: Bobby Orr och Mike Bossy. Däremot är han ensam etta bland alla finländare.
Visst är det tidigt i karriären, men det är ändå redan fjärde säsongen som Rantanen spelar i slutspelet – och tredje som han snittar klart över en poäng per match. Dags att glömma ”men”.
Bjässen på nästan två meter hör definitivt till dem som växer i slutspelet.
”Sid the Kid” rider mot solnedgången
Sidney Crosby har ingenting kvar att bevisa. Han har vunnit allt som går att vinna och gjort det som den viktigaste segerarkitekten. En av hockeyhistoriens största spelare – topp 10 utan vidare.
Allt har ändå sin tid. Trots att Pittsburghs kapten igen gjorde en fantastiskt fin grundserie och ledde Penguins till att vara etta i divisionen, så var det här redan tredje slutspelet i följd som Crosbys gäng åkte ut direkt i första rundan.
Pittsburgh blev svept 2019 och likaså i höstens bubbla, nu vann laget två matcher. Och Crosby är en stor orsak till att Penguins vikt ner sig riktigt rejält. Ska man vara ärlig, så är han den största orsaken.
Ännu 2018 stod 87:an för fantastiska 9+12 på 12 playoffmatcher. Efter det har Pittsburgh och Crosby spelat sammanlagt 14 matcher i tre olika slutspel – Crosbys poäng 0+1, 2+1 och 1+1. Varje gång har också Crosbys +/- varit på minussidan, -3 den här gången.
Sidney Crosby själv är garanterat säkert den första som riktar ett beskyllande finger mot Sidney Crosby. Han vet att det var och är hans jobb att göra målen och skapa spelet som vinner matcher när det gäller. För en spelare som stått för 191 poäng i 174 playoffmatcher är det en självklarhet.
Nu lyckas han inte längre leda sitt lag framifrån. Det verkar helt enkelt som att det som tidigare var otänkbart har hänt: Sidney Crosby försvinner i säsongens viktigaste matcher.
Allt har sin tid – också klyschan om att aldrig slå vad emot Crosby.
Connor McNowhere – slutspelets överlägset största besvikelse
Stanley Cup-finalserien 1997 spelades mellan Detroit Red Wings och Philadelphia Flyers. På den tiden fanns det en kille i Flyers som kallades ”The Next One”. Eric Lindros hette centern som skulle hämta Stanley Cup-paraden till Broad Street för första gången sedan 1975.
Detroit svepte Flyers med 4–0 och Lindros gjorde ett enda mål i finalserien. Med 15 sekunder kvar av match fyra när allt redan var avgjort. Tidigare i serien hade den ytterst kaxiga Lindros psykats i Joe Louis Arena genom att Beatles-hitten ”Nowhere Man” spelades varje gång innan han tekade.
För några dagar sedan sveptes Edmonton Oilers ur Stanley Cup-slutspelet i fyra raka matcher. Trots att spelaren som i dag ska vara världens bästa hockeyspelare skulle leda Edmonton vidare utan större problem. Nummer 97 i Edmonton hade inget att komma med mot Winnipeg.
Connor McDavid gjorde närmare 30 poäng i de tio grundseriemötena med Winnipeg. I slutspelet g
jorde kaptenen sitt enda mål i seriens match nummer tre. Hans spel var också en orsak till att Jets gjorde förlängningsmål både i match tre och fyra. ”Nowhere Man”, när det gällde som mest.
McDavid är såklart en fantastiskt begåvad spelare. Ishockey handlar i vinna eller försvinna-situationer ändå om så mycket mer än skicklighet. Att år efter av år inte lyckas leda laget till någon som helst framgång börjar brännmärka Oilers-kaptenen som en spelare utan hjärta och själ.
Jämför då med den andra spelaren som kan aspirera på titeln ”bäst i världen” – Nathan MacKinnon. Det är som att jämföra lågan från ett stearinljus mot en härjande skogsbrand. Den första går att blåsa ut, den senare bränner ner allt som kommer i vägen.
När man ser MacKinnon på avbytarbänken, så för hans blick och kroppsspråk tankarna till ett rovdjur som kämpar om samma byte med en konkurrent. Å ena sidan finns där jägarens beslutsamma blodtörst – å andra sidan den panikartade rädslan av att själv gå under.
Connor McDavid utstrålar egentligen ingenting – allra minst ett desperat behov av att vinna.
Favorit i repris: ”You have to play every shift like your life depends on it”. Det var Wayne Gretzkys ord till en ung Mario Lemieux i Kanada Cup 1987.
Tack för att du läste.
Källor: hockeydb.com, quanthockey.com, nhl.com, naturalstattrick.com