Hoppa till huvudinnehåll

Sport

Från blyg och bestämd junior till hyllad landslagskapten – pappa Tor om Tim Sparvs tidiga allvar: "Jag blev nästan orolig, det var sällan han drog på smilbanden"

Tim Sparv 2019.
Bildtext Tim Sparv har alltid varit väldigt fokuserad när det gäller fotboll.

Tim Sparv har alltid varit en dålig förlorare och medger det själv. Oavsett om det har handlat om att spela kort eller fotboll, eller titta på favoritlaget Manchester Uniteds matcher på tv. Gick det inte som han ville, blev han sur och stormade in på sitt rum. "Jag var nära att gråta varje gång jag inte vann", säger Sparv i Yle Sportens EM-serie.

– Jag hade en väldigt stark drivkraft att se till att det var mitt lag som vann. Den har jag fortfarande, men på något sätt kan jag nu hantera känslorna som rör sig i mitt huvud när det inte sker, konstaterar Tim Sparv med en 34-årings livserfarenhet i bagaget.

Tims juniorlag, Norrvalla FF:s -87:or var ett lag med sällsynt många talanger. Fyra av spelarna; Matias Kullbäck, Mathias Kullström, Joakim Södergård och Tim Sparv spelade i landslaget för pojkar under 15 år.

Den starka drivkraften märktes också när han styrde och ställde med sina lagkompisar och såg till att de hade fokus på rätt saker under en turnering. Eller när han och lillebror Glenn arrangerade fotbollsmatcher med mjukisdjuren i hallen hemma i Oravais.

Ibland kunde det gå vilt till.

– Det är mycket som har gått sönder i vårt hus i Oravais. Allt från utelamporna till olika krukor inomhus.

– Jag är helt säker på att mamma inte alltid har varit helt nöjd med vårt beteende, men jag har en känsla av att hon tog det ganska bra. Hade jag varit i hennes ställe hade jag ändå blivit lite trött på oss.

Se Tim Sparv i serien Fotbollshjältarna, där han berättar om sin väg till EM:

Tim Sparv och frågan som förändrade allt: "Pappa, hur bra kan jag bli?"
Tim Sparv och frågan som förändrade allt: "Pappa, hur bra kan jag bli?" - Spela upp på Arenan

Idrott hade en väldigt stor roll i familjen Sparvs liv. Pappa Tor var själv fotbollsspelare och hade hand om fotbollen, medan mamma Eva som aktiv friidrottare tog med barnen på knattetävlingar. Tim var inte så förtjust till en början.

– Som barn var han ganska blyg och försiktig och ville ogärna prova på nya saker. Han ville kunna det först, berättar mamma Eva Sparv.

Eva Sparv bläddrar i ett fotoalbum
Bildtext Eva Sparv såg att Tim var också bra på friidrott, men intresset för fotbollen var starkare

Tor Sparv var Tims tränare under de första tio åren och såg tidigt att han hade talang. Men ibland undrade han om Tim inte tyckte att det var roligt på träningarna.

– Han var väldigt bestämd, allvarlig. Man vill ju att det ska vara tjo och tjim och roligt när barnen spelar fotboll, men han var väldigt koncentrerad. Man blev nästan orolig då han som 6–7-åring sällan drog på smilbanden.

Friidrotten, terränglöpningen och innebandyn hängde med ända fram till 15-årsåldern, men fick till slut ge vika för fotbollen.

– När det gällde fotboll hade jag en känsla av att jag var bra. Där var jag en av dom bättre i mitt lag och hade alltid en känsla av att det var det roligaste som fanns.

Tim Sparvs fotbollskarriär finns flitigt dokumenterad också i Yles arkiv. Ända från den tid då de flesta småpojkar och -flickor spelar fotboll mest för skojs skull. Som tioåring vann han FM-guld i en tekniktävling och blev intervjuad i programmet Idrottsbiten:

10-åriga Tim Sparv: "Mina kompisar är kanske lite avundsjuka"
10-åriga Tim Sparv: "Mina kompisar är kanske lite avundsjuka" - Spela upp på Arenan

– Pappa, hur bra tror du jag kan bli?

Målmedveten och fokuserad hade han alltid varit, men det var en sen kväll när Tim Sparv var i tolvårsåldern som kom att få en avgörande betydelse för hela hans framtida karriär. Pappa Tor minns kvällen som om den var i går.

– Det var en fredag kväll och jag skulle säga god natt åt pojkarna. Den yngre Glenn sov, men Tim låg vaken och tittade upp i taket.

När Tor frågade vad han funderar på, kom frågan:

– Pappa, hur bra tror du jag kan bli?

Tor svarade:

– Det vet jag inte, men den enda som kan göra något åt det är du själv. Träna lite mer än vad du gör i dag.

Tor Sparv
Bildtext Tor minns tydligt kvällen då Tim bestämde sig för att satsa på fotbollen

Följande morgon vaknade hushållet till ett dunkande läte. Tim hade vaknat tidigt och stod och passade bollen mot en bollbänk ute på gården. Hela sommaren fortsatte på samma sätt och när hösten kom och skolan började, vaknade han 1,5 timme tidigare och åkte med mamma till Vörå för att träna extra i fotbollshallen.

– Efter det gick jag aldrig ut med honom på gården, utan han körde ett eget program, berättar Tor.

Som 13-åring vaknade intresset utomlands och Tim Sparv bjöds in till fotbollsakademier i Europa. Alla inbjudningar har hans pappa inte ens visat honom. Efter en veckas vistelse i Southampton var saken klar.

– Pappa, här vill jag stanna.

Tim Sparv, 16, före första utlandsflytten: "Jag kommer sakna att slappa hemma framför tv:n"
Tim Sparv, 16, före första utlandsflytten: "Jag kommer sakna att slappa hemma framför tv:n" - Spela upp på Arenan

– För mig var det viktigt att jag fick tillbringa all min vakna tid i en fotbollsmiljö. Hade jag stannat kvar i Finland hade det troligtvis blivit en kombination av skola och fotboll, och det var jag inte intresserad av när jag var 16 år gammal.

Mamma var av annan åsikt.

– Jag skulle nog gärna ha sett att han hade gått gymnasiet först och sen åkt iväg, säger Eva.

Foton ur familjealbumet
Bildtext Den blåvita träningsoverallen hörde till favoriterna

Efter en diskussion beslöt familjen ändå att Tim skulle få prova på. Går det inte, så får han komma hem.

– Det pågår ju fortfarande en debatt i de nordiska länderna när det lönar sig att flytta utomlands som ung fotbollsspelare. Jag är jättenöjd över att jag tog beslutet att åka utomlands redan som 16-åring. Jag tycker det har gett mig jättemånga nyttiga redskap inför framtiden.

Tim Sparv i Southampton: "Vi har nog tillräckligt med skola - fast ni inte tror det"
Tim Sparv i Southampton: "Vi har nog tillräckligt med skola - fast ni inte tror det" - Spela upp på Arenan

Resten är modern finländsk fotbollshistoria. Från Southampton gick vägen till Halmstads BK, en sväng via VPS, FC Groningen, Greuther Fürth, FC Midtjylland och senast AE Larisa.

Mamma Eva skulle gärna se att nästa flyttlass för sonen närmare barndomshemmet, speciellt då det nu finns ett barnbarn att rå om.

Ställer fortfarande väldigt höga krav på sig själv

Som lagkapten i landslaget och i FC Midtjylland har Tim Sparv vuxit som både ledare och människa. Att jobba för att alla i hela laget ska ha det bra, att de unga spelarna ska känna sig välkomna och att också de spelare som kanske inte just nu finns med i laguppställningen ska känna sig viktiga är något som har blivit allt mer intressant och viktigt för Sparv.

När fotbollskarriären någon dag är över, vill han bli tränare.

– Som ung så var jag tidvis ganska självisk. På något sätt är det väl så du ska vara också. Det handlar om din personliga utveckling och vi har alla mål och drömmar om att ta oss utomlands och vidare i karriären.

Tim Sparv läser om David och Goljat

– Jag har nu i stället börjat fokusera mer på taktiska grejer, hur kan laget spela bättre och inte hur jag kan spela bättre. Det är trots allt en lagsport.

Då fotbolls-EM kör i gång kommer lagkaptenen att ha en viktig roll, både på och utanför planen. Och när det riktigt gäller kan föräldrarna fortfarande se glimtar av den bestämda och allvarliga lilla pojken från Oravais.

– Han har en press på sig själv hela tiden. Det har han haft hela livet och det gör att han ser allvarlig ut när han är på fotbollsplanen, säger pappa Tor Sparv och fortsätter:

– Målet är att vinna varje gång.

Tim Sparvs sista chans: "Jag springer naken på torget om vi tar oss till EM"
Tim Sparvs sista chans: "Jag springer naken på torget om vi tar oss till EM" - Spela upp på Arenan

Diskussion om artikeln