Hoppa till huvudinnehåll

Det har aldrig varit lika intressant att ha tråkigt 

Trist, tröstlöst och torrt. Vi vet alla hur det är att ha tråkigt. Och många har kanske haft extra tråkigt det senaste året (förutsatt att man fått vara frisk). Men känner du till historien bakom ordet “tråkig”? Och vet du varför vi har tråkigt?

På 1500-talet betydde “tråka” att man går långsamt eller arbetar med möda. Det var först i slutet av 1700-talet som man började använda “tråkig” för att beskriva att något är trist. Och sedan ungefär mitten av 1800-talet har man använt ord som “tråka ut” och “tråka ihjäl”.

Ifall du hör till dem som också använder ordet “lejdon”, ja då använder du ett riktigt gammalt ord som kommer ända från fornsvenskan. Därifrån kommer också ordet “leda” eller att man är “led på nånting”.

Redan de gamla grekerna hade tråkigt. Och när de skulle beskriva ledan och likgiltigheten använde de ordet acedia.

De tidiga kristna munkarna som på 300-talet levde i öknen beskrev acedia som en middagsdemon som attackerar en och får dagen att kännas 50 timmar lång.

Och det känns ju verkligen som att tiden går långsammare då vi har tråkigt. Vi säger ju också att vi har långtråkigt.

Under århundradens lopp har tristessen och tråkigheten fått olika namn och olika förklaringar. Endel har beskrivit den som ett illamående, andra som en sjukdom men sedan 1900-talet har människan sett på tristessen som en känsla.

I och med industrialiseringen började man också alltmer dela in dagen i arbetstid och fritid. Och då började man också se på de här tiderna på ett nytt sätt, antingen att arbetet var tråkigt eller att man inte hittade på nåt roligt att göra under sin fritid. 

Och vad vill då tristessen säga oss?

Enligt John D Eastwood som är psykolog och leder The Boredom Lab vid York universitetet i Toronto så är tråkigheten en signal på att vi inte gör nåt som är meningsfullt för oss. Tråkigheten skulle alltså kunna bli det som puffar oss vidare. Fast det är lättare sagt än gjort. 

Vill du höra mer om Eastwoods idéer eller höra om varför tristess också kan vara direkt farligt. Lyssna då på “Det har aldrig varit lika intressant att ha tråkigt.”