Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Läkarnas okunskap ledde till femton år av depression för Ted Johansson: “Det är hemskt att säga, men jag skulle hoppas att alla fick leva en dag som deprimerad”

Under hösten 2006 drabbades Ted Johansson av en panikattack, men läkarna förstod inte vad det var frågan om.  Händelsen följdes av panikstörning och depression som pågått i över femton år.

Depressionen har periodvis varit lättare, periodvis svårare. Ted har kämpat sig genom depressionsfaserna och accepterat att studierna blev oavslutade. Samma gäller bandy- och fotbollskarriären. 

Ted har alltid tränat mycket, men ett krånglande knä och upprepade knäoperationer har gjort tränande svårt, både professionellt och som hobby. 

– Det är tungt att inte kunna träna, speciellt då det har en så positiv effekt på humöret. 

Promenader blir det ändå en hel del av tack vare hunden Elmer som är till stor tröst under de tyngsta perioderna. Tack vare Elmer kommer Ted ändå ut även om han inte alltid orkar träffa sin familj eller sina vänner.

“Huvudet höll på att sprängas”

Under studietiden i Åbo arbetade Ted på en Sverigebåt och det var just innan ett arbetspass som han började känna att det “tvinnade i huvudet”. 

– Jag hölls inte på benen, först satt jag mig i en soffa men sedan måste jag lägga mig ner. Mina arbetskamrater var oroliga och undrade om det var en hjärtattack. Det kändes som om jag skulle dö, huvudet höll på att sprängas.

 Arbetskompisarna som tidigare enbart sett Ted frisk och glad ringde direkt efter ambulans.

– Det var lite genant när ambulanskillarna kom efter mig och bar ut mig på bår. Jag kunde inte stanna mina tankar, hjärtat dunkade som om det skulle komma ut genom revbenen.

Symptomen minskade något efter några timmar på sjukhuset. Ted fick lite mat men mådde fortfarande mycket dåligt. Efter en natt skickades han hem. Han var väldigt orolig och fundersam över vad som just hade hänt och greps av ångest.

Vågade inte gå ut

Ted fick en mycket stark rädsla för att det skulle hända igen. Det gick så långt att han knappt vågade gå ut. Butiksärenden skötte han så snabbt det bara gick, men också de var mycket påfrestande. Hela tiden var han skräckslagen över att han skulle falla ihop igen mitt på gatan inför allas ögon.

Föräldrarna kom till Åbo och hjälpte Ted att besöka läkare, men ingen förstod vad det handlade om och han hade själv inte heller hört om panikattacker.

– Jag tror att vi besökte fyra eller fem olika läkare i Åbo, men ingen kunde ge en diagnos. Nu i efterhand är jag sur över okunskapen inom läkarkåren. Jag tycker nog att man år 2006 borde ha känt till panikattacker.

De flesta trodde att det var frågan om lågt blodtryck eller lågt blodsocker. 

– Det hela var så svårt för mig att jag avbröt studierna och flyttade hem till Borgå. Det fanns inga alternativ.

 Rätt diagnos en stor lättnad

I Borgå fortsatte läkarbesöken, men alla värden var bra och inga fysiska fel kunde hittas. På eget initiativ gick Ted till en psykiater på den privata sidan och hon kunde genast konstatera att Ted hade haft en panikattack.

– Det var en stor lättnad att få en diagnos, jag var dödsrädd och det kom som en befrielse att få höra vad det handlade om. Jag är fortfarande mycket tacksam över att jag fick träffa den läkare som äntligen kunde förklara vad jag varit med om.

Ted Johansson med bar överkropp och tatueringar.
Bildtext Teds tatueringar är viktiga för honom och de kommer att bli fler.

Ett drygt år hade nu gått sedan attacken. Läkaren skrev ut medicin och förklarade att panikattacker är vanliga och att de inte är farliga. Om man har upprepade panikattacker kallas det för panikstörning och det var den diagnos Ted slutligen fick. 

– Ifall jag snabbare fått veta vad som hände så kanske livet blivit annorlunda. Det var ovissheten som var värst. Jag var rädd för att bli helt tokig.

Ted vet fortfarande inte exakt vad det är som utlöser en attack, men han vet vilka situationer som är extra svåra. Värst är ställen med många människor.

Ted förklarar att panikattacker kan kännas olika för olika människor, för honom själv är det som om det börjar tvinna i huvudet och det blir omöjligt att kontrollera tankarna. Fokuset försvinner och istället inträder en rädsla för döden. 

Mynt i fickan kan hjälpa

I värsta fall kan attacken pågå en timme, men med mediciner kan den förkortas något. I perioder har han haft flera attacker i veckan, men ibland kan det gå någon vecka utan. Rädslan för attackerna finns hur som helst alltid närvarande i någon mån.

– Min psykiater tröstar med att ingen ser på dig ifall du har en attack på kommande och om det skulle inträffa skulle de flesta människorna vilja hjälpa. 

Ted har alltid en lugnande tablett i fickan, och ett knep som kan hjälpa är att ha mynt i fickan. 

– Om det börjar kännas ostadigt försöker jag räkna hur många slantar där finns och vad de har för valör, helt enkelt för att få tankarna bort från att undra om paniken kommer eller inte. Det är ett enkelt sätt att avleda tankarna.

Ted har även diagnostiserats med medelsvår depression och när det är som tyngst vill han oftast vara helt för sig själv.

– Det är ibland lite svårt att förklara för vänner varför jag inte orkar göra vissa saker. Det är nästan omöjligt att förklara för någon som aldrig haft en depression vad det handlar om.

– Det är hemskt att säga, men jag skulle hoppas att alla kunde få leva en dag som deprimerad. Det skulle förklara allt.

Ted Johansson visar sin arm med tatueringar.
Bildtext Ted gillar Twin Peaks.

Ted säger att depressionen gör att han känner sig som skugga av sig själv, att han blir både orkeslös och viljelös.

– När jag är frisk är jag en god vän och en bra typ. Jag är nog blyg inför nya människor, men om man lär känna mig märker man att jag är en godhjärtad människa.

Ted säger att det lönar sig att ta mycket, mycket små steg när det är som svårast. Vissa dagar gäller det bara att överleva.

– Om du inte orkar gå ut, kanske du kan ta hissen ner till dörren och åka upp igen. Det behöver inte vara större än så. Och om du ständigt är deprimerad måste du söka hjälp.

Ted komponerar musik och är annars också kreativ, han vet att inget tillstånd varar för evigt och på frågan om vad som fått honom att orka vidare svarar han:

– Jag har nog en gnista inom mig, det är den som håller mig vid liv.

Lyssna på Teds resa med depression och panikattacker och den långa resan tillbaka här.

Säsong 2, avsnitt 8/12: Ted Johansson har kämpat med depression i femton år
Säsong 2, avsnitt 8/12: Ted Johansson har kämpat med depression i femton år - Spela upp på Arenan

Mer om ämnet på Yle Arenan

Diskussion om artikeln