Lejonanalysen: Dags att skruva upp förväntningarna – Finland går in i slutspelet med guld i sikte

Lejonens 3–2-seger över Kanada bjöd på tre väntade formbesked: försvarsspelet fungerar, laget klarar av att vända underläge till seger – till och med efter straffar. Högstanivån är tillräckligt bra för att gå hela vägen, skriver Yle Sportens Mattias Simonsen.

Helhetsintrycket: Urusel start – imponerande upphämtning

Med tanke på förutsättningarna såg den första perioden ut helt som väntat. Kanada, som var ute efter en seger, dominerade och Lejonen var fullständigt tillbakapressade.

Kanadensarna satte 18 skott på mål – men Jussi Olkinuora höll ut. Att anstormningen endast resulterade i ett baklängesmål är beviset på att Finland nu hittat sin förstamålvakt.

Den andra och framför allt tredje perioden var finsk VM-hockey årsmodell 2021 som vi blivit vana vid. En solid insats i både i anfallet och försvaret. Och viktigast av allt: en upphämtning från underläge två gånger om.

För att dra ytterligare en parallell till guldvåren 2019 var det förmågan att inte ge upp i underläge som kan ha varit avgörande i kvartsfinalen mot Sverige.

Den gången var gruppspelets sista match mot Tyskland väckarklockan som behövdes. Den här gången hoppas vi att det räcker med en period av kanadensisk dominans.

Avgörandet: Den avslappnade stämningen

Efter att matchen gick till förlängning stod det redan i praktiken klart att Finland kommer att sluta tvåa i gruppen. Det finns ingen chans i världen att USA tappar poäng mot Italien.

Det var en straffläggning som fick fälla avgörandet och den här gången såg man faktiskt på spelarna hur lugna de var. Tränarna skrattade avslappnat på bänken före straffläggningen körde igång och spelarna fick utan press ta sina skott.

Och utan press brukar det leda till fina resultat. Så också den här gången.

Oliwer Kaski, Saku Mäenalanen och Arttu Ruotsalainen stod för kliniska avslut samtidigt som vissa kanadensare – av all orsak – såg stressade ut.

Nu får Kanada hoppas på att antingen Tyskland eller Lettland vinner efter ordinarie speltid. Annars har de gjort sitt i turneringen.

Underhållningsvärdet: 9/10

Bortsett den ensidiga första perioden var matchen en ytterst svängig och intressant tillställning. Farliga lägen i båda ändorna, snygga mål – och en straffläggning tackar man ju inte nej till ur underhållningsperspektiv.

Snackisen: Anfallsglada linjedomare

Domarna deltog oväntat aktivt i spelet på tisdagen. Eller okej, de gjorde det ytterst ofrivilligt.

Först stod en av linjedomarna i vägen för en finländsk back som jagade puck mot en kanadensare – och det ledde till ett jätteläge för Kanada.

Atte Ohtamaas skott längs med sargen träffade en domare och styrdes rakt mot mål – men Darcy Kuemper var på hugget.

Utropstecknet: Firma Lundell-Ruotsalainen

Anton Lundell och Arttu Ruotsalainen var igen matchens giganter för Finlands del. Ruotsalainen satte in Finlands båda mål och lyckades också i straffläggningen. Det andra målet var helt tack vare Lundells passning.

Det här är en duo som kommande motståndare alldeles garanterat kommer att scouta noggrant.

Frågetecknet: Ska Marko Anttila faktiskt spela i tre mot tre?

I brist på riktigt stora frågetecken att analysera tar vi en titt på Jukka Jalonens matchning i förlängningen. Marko Anttila stod på isen från start mot Lettland och gjorde det igen mot Kanada.

Och ärligt talat hör han inte hemma där.

Mörkö-Markos ledaregenskaper i all ära, men han är en långsam spelare. I början av förlängningen stod han i praktiken stilla – eller såg åtminstone ut att göra det – då en kanadensare körde om honom och kurvade helt fri in mot mål. Olkinuora räddade som tur.

I sitt andra (!) byte fick han vända upp till anfall utan press men passade pucken rakt åt en motståndare. Inte direkt Anttilas bästa dag på jobbet. Björninen-Mäenalanen känns som en mycket säkrare duo att köra med i fortsättningen om det skulle behövas.

Lejonkungarna:

Tre stjärnor: Arttu Ruotsalainen

Kliniska avslut på löpande band. Finlands på pappret vassaste målskytt har fått upp tempot i tid till ödesmatcherna.

Två stjärnor: Jussi Olkinuora

Gjorde ett jättejobb mellan stolparna i den första perioden och höll Finland med i matchen. Mer än så kan man inte kräva av en målvakt. Lejonens förstamålvakt.

En stjärna: Anton Lundell

Fortsättningsvis Finlands ledande anfallare. Grovjobbet före 2–2-målet där han försvarade pucken och sen passade fram en helt ledig Ruotsalainen var av hög klass.

Fortsättningen: Klarnar senare i dag

Finland kommer att möta antingen Tjeckien eller Slovakien i kvartsfinalen. Den matchen kör igång klockan 16.15.

Det negativa? Att Finland kommer att möta det lag som vinner matchen.

Det positiva? Att Lejonen oavsett kommer att vara förhandsfavorit i matchen. Det här laget har visat att de hittar ett sätt att vinna. Och med den inställningen kan man gräva guld i Riga.