Hoppa till huvudinnehåll

Sport

Lejonanalysen: Kalla det att parkera bussen bäst ni vill – Lejonen gjorde vad som krävdes för att avancera

Jussi Olkinuora.
Bildtext Jussi Olkinuora blev matchhjälte för Finland.

Det här var en försvarsinsats som är värd alla hyllningar. Tjeckien föll med 1–0 – och fortsätter laget att jobba lika hårt finns det absolut inget som talar emot Lejonens chanser att gå hela vägen, skriver Yle Sportens Mattias Simonsen.

Helhetsintrycket: Försvar, försvar, försvar

Lejonen hade ett klart koncept i kvartsfinalen mot Tjeckien: håll motståndarna borta från mittfilen i den egna zonen. Den här gången fungerade det perfekt.

Den finländska femman backade praktiken in sig så tätt de bara kunde och tvingade Tjeckien att ta skott från dåliga lägen. Det räckte tillräckligt långt på torsdagskvällen.

I slutet av den första och så gott som hela andra perioden fungerade anfallsspelet också bra. Eller nå, kliniskt var det inte, men Lejonen lyckades skapa halvfarliga lägen och höll spelet i den tjeckiska zonen i långa perioder.

Mer skott på mål, efterlyste Anton Lundell än en gång på presskonferensen efter matchen, och den här gången var det igen en retur som avgjorde matchen. Finland kom inte till värst många jättelägen, men den här gången behövdes det inte heller.

Och så ska vi inte glömma att Jussi Olkinuora gjorde en jättematch mellan stolparna. De få superlägen som tjeckerna spelade fram plockade han på ett sätt som närmast såg busenkelt ut trots att verkligheten är den motsatta.

Avgörandet: Försvar, försvar, försvar – och en sjuhelsikes mängd arbetsvilja

Vi kommer helt enkelt inte ifrån det. Det var den kollektiva försvarsinsatsen som fällde avgörandet i dag. Det är sällan ett mål räcker i en kvartsfinal i ett VM, men tack vare jobbet i defensiven räckte det i dag.

Tjeckerna stångade huvudet i en robust försvarsmur och tappade stundvis humöret.

Nu ska vi inte heller glömma att påpeka att Tjeckien också spelade grymt bra i försvaret. De stod i praktiken bara för en sämre insats framför kassen och det ledde till ett baklängesmål direkt.

Men i kväll var Lejonen ett snäpp hungrigare. Ett snäpp mer uppoffrande.

Eller vad säger det om attityden att det var just Jere Innala – en av lagets fysiskt sett minsta killar – som vann brottningsmatchen framför det tjeckiska målet och styrde in pucken?

Underhållningsvärdet: 8/10

Stundvis slarvigt, stundvis lite anemiskt, men för det mesta var det här en defensiv thriller av rang. Men för ett högre betyg borde matchen nog ha bjudit på lite fler mål.

Snackisen: Jussi Olkinuoras kylighet

Hur många målvakter klarar av att hålla puck framför sitt eget mål så länge att en forecheckande motståndare lyckas komma nära? Och ännu viktigare: hur många målvakter klarar av att i det läget sen finta bort anfallaren?

Svaret: inte värst många.

Själv skrattade Olkinuora bort den avslappnade attityden, men i matcher som den här är det guld värt att hålla is i magen. Det gjorde Metallurg Magnitogorsk-keepern sannerligen.

Utropstecknet: Stjärnornas insatser i defensiven

För att hitta några individuella utropstecken i den annars så stabila laginsatsen ska vi ta och hylla några iögonfallande prestationer i den egna zonen.

Anton Lundell var oerhört stark i sin backcheck. Jukka Jalonen konstaterade tidigare under turneringen att han var skeptisk till hur bra 19-åringen skulle klara sig som defensiv center mot toppmotstånd, men Lundell visade verkligen vad han går för mot Tjeckien.

Olli Määttä såg i sin tur äntligen riktigt bekväm ut. Var rätt placerad mest hela tiden, vann viktiga puckar och var framför allt pålitlig med puck. Speciellt viktigt eftersom ...

Frågetecknet: Omställningarna

Det finns fördelar och nackdelar med att ”parkera bussen” som Lejonen gjorde i kvarten. Den uppenbara fördelen är att motståndarna inte har ytor att använda i de riktigt farliga sektorerna.

Men nackdelen är att det blir svårt att vända till anfall snabbt.

Det största problemet var backarnas oförmåga att ta snabba beslut då de fick klubban på pucken. Flera av Lejonens försvarare velade helt för länge innan kom till skott, så att säga, och i det skedet hade en tjeck redan åkt ikapp dem.

Tjeckerna forecheckade aggressivt – det ska man inte glömma – men de finländska backarna gjorde stundvis livet svårt för sig själva helt på eget bevåg.

Lejonkungarna:

Tre stjärnor: Jussi Olkinuora

Lugnet själv i stormens öga. Anton Lundell konstaterade efteråt att det var målvakten som vann matchen för Finland i dag och det är svårt att vara av annan åsikt.

Lundell underströk också att det hjälper laget mentalt då de vet att man har en storspelande keeper i kassen. Guld värt – kanske bokstavligen på veckoslutet?

Två stjärnor: Petteri Lindbohm

Är inte en av Jukka Jalonens stöttepelare utan orsak. Stod för hårda men framför allt regelrätta och snygga tacklingar då han spelade bort tjeckiska stjärnor som Filip Zadina och Filip Chytil då de försökte sig på soloräder.

Personifierade Lejonens otroliga försvarsinsats med sitt fysiska spel.

En stjärna: Jere Innala

Innalas kedja med Petri Kontiola och Iiro Pakarinen var faktiskt mycket piggare än i tidigare matcher. Det ledde den här gången till målet som förde Finland till semifinal.

Fortsättningen: Länge sen sist, Söde!

Vägen till VM-finalen skulle gå genom Ryssland. Men Kanada ville annorlunda. Istället får Finland möta Tyskland i semifinalen.

Lagen möttes ju redan i gruppspelet, den gången var Finland – tack vare Anton Lundell – bättre med 2–1. Men om något så har Tyskland senast i vändningen mot Schweiz visat att de är minst lika sega som Finland i den här turneringen.

Eftersom USA är högst rankat av de återstående lagen får Finland nöja sig med att spela i den senare semifinalen på lördag, som kör igång klockan 18.15.