Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Wilmot Collins flydde inbördeskriget i Liberia och kom som flykting till USA – i dag är han den första afroamerikanska borgmästaren någonsin i hemdelstaten Montana och siktar på omval i höst: "Jag avskyr politiska etiketter"

Från 2021
Helenas borgmästare Wilmot Collins.
Bildtext I över 130 år hade ingen afroamerikan innehaft en borgmästarpost i Montana. Sedan vann Wilmot Collins ett val som gjorde honom till rikskändis över en natt.
Bild: Uwa Iduozee

Efter att Wilmot Collins kom som flykting till Montana i mitten av 1990-talet målade någon ett rasistiskt budskap på hans husvägg. I dag är han den mäktigaste politikern i sin hemstad och vill gärna fortsätta vara det i minst fyra år till.

Helena, Montana, USA.

Borgmästarens arbetsrum på den tredje våningen i stadshuset i den lilla staden Helena är luftigt och sparsamt möblerat.

57-åriga Wilmot Collins lutar sig tillbaka i stolen när han berättar om valkvällen i november 2017.

Den kvällen blev Collins rikskändis över en natt.

Tvärtemot förväntningarna hade han vunnit borgmästarvalet i delstaten Montanas huvudstad Helena. Collins fick 51 procent av rösterna och det räckte till att besegra den sittande borgmästaren James E. Smith, som suttit på posten i 17 år.

– Vid midnatt fick jag det första gratulationssamtalet, från Huffington Post, minns Collins.

– Reportern frågade mig hur det kändes att göra historia. 

Collins förstod inte frågan.

– Du är tidigare flykting och har nyss valts till den första svarta borgmästaren i Montanas historia, hade reportern sagt. 

Enligt Collins själv var det först i det ögonblicket insikten sjönk in. Under valkampanjen hade han aldrig tänkt på sin kandidatur som historisk, men det var den. 

Utsikt över Montanas huvudstad Helena.
Bildtext En halv procent av invånarna i Helena är afroamerikaner. Andelen är densamma i hela Montana.
Bild: Uwa Iduozee

Plötsligt exploderade intresset för borgmästarvalet i en liten stad i nordvästra USA. Collins telefon fortsatte att ringa.

– CNN, MSNBC, Washington Post. Guvernören hörde av sig. Någon ringde från Australien. Man, jag tror jag gav nästan nittio intervjuer under de nio första dagarna efter valet.

Collins hade drivit en kampanj uppbyggd på liberala och progressiva värderingar och vunnit ett borgmästarval i en delstat som året innan med över tjugo procents marginal hade röstat på Donald Trump i presidentvalet.

Han blev den första svarta borgmästaren i Montana, en delstat där mindre än en procent av invånarna var svarta.

Det i sig väckte uppmärksamhet. 

Därtill var Collins tidigare flykting. Vägen från Västafrika och hemlandet Liberia till USA hade inte varit lätt. Den hade börjat drygt tjugo år tidigare.

Flykten från Liberia till USA och Montana

I början av 1990-talet härjades Liberia av ett blodigt inbördeskrig. De som inte dödades i kriget riskerade att dö av hunger. De som kunde flydde landet. 

– Jag minns särskilt en dag då min fru och jag hade letat efter mat och vatten i flera timmar. Det enda vi fann den dagen var en tandkrämstub. Vi delade på innehållet, berättar Collins.

Helenas borgmästare Wilmot Collins, i Montana.
Bildtext Från Liberia i Västafrika till Montana i USA. Collins dotter föddes i USA flera år innan han själv fick träffa henne.
Bild: Uwa Iduozee

Collins och hans fru beslöt i likhet med många andra att fly landet. Målet var att nå USA, där frun hade varit utbyteselev flera år tidigare.

Med hjälp av kontakter fick frun – som då var gravid med parets första barn – uppehållstillstånd och kunde åka iväg till USA år 1991. 

Collins nekades visum.

Efter ytterligare tre år av papperskrig och tack vare en vändning i USA:s flyktingpolitik kunde Collins äntligen sätta sig ombord på ett flyg över Atlanten i februari 1994. 

Destinationen var Montana. Från flygplanet kunde han se snötäckta bergstoppar för första gången i sitt liv. Väl framme i terminalen väntade frun och dottern.

– Det var första gången i mitt liv jag såg henne, min dotter.

Collins om det svåra beslutet att ge sig in i politiken: "Min fru avskydde politik"

Ett nytt liv i ett nytt land inleddes. Under de följande decennierna hann Collins jobba som hjälpperson för missgynnade barn och göra en lång militärtjänst inom nationalgardet i Montana.

Men en politisk karriär var aldrig aktuell förrän 2017, påstår Collins.

Det var sonen som kastade fram tanken för fyra år sedan. Vid det skedet var Collins ett relativt välkänt ansikte i den lilla staden Helena.

– Vad ska du göra nu när du har en massa fritid? Varför går du inte med i politiken?

Du har utbildning, du känner alla och alla känner dig, minns Collins sonens förslag.

Collins var skeptisk till tanken eftersom han inte kände sig kvalificerad. Frun var inte heller tänd på idén.

– Hon avskydde politik.

Bild på tidigare borgmästare i staden Helena, Montanas huvudstad. Wilmot Collins valdes till stadens och delstatens första svarta borgmästare år 2017. Han söker omval 2021.
Bildtext På en tavla på stadshusets vägg finns bilder på tidigare borgmästare i Helena. Wilmot Collins bild finns längst ner till höger.
Bild: Uwa Iduozee

Men när några vänner också övertalade honom att ställa upp var saken klar. Kandidaturen i borgmästarvalet offentliggjordes i början av 2017.

Collins ställde upp på alla tillställningar han kunde, gjorde hembesök och talade om behovet av ny infrastruktur och fungerande närservice i staden.

Oddsen var emot honom.

– Jag ställde upp mot någon som innehaft positionen i sexton år.

Sedan kom den historiska valkvällen.

Nu sitter Collins i sitt arbetsrum och har siktet inställt på omval i november.

Collins: "När jag gör kampanj så knackar jag inte på en republikansk eller en demokratisk dörr"

Collins säger sig “avsky politiska etiketter”. Han erkänner att han "lutar åt demokraterna" men vill ogärna förse sig själv med en partistämpel.

– När jag gör kampanj så knackar jag inte på en republikansk eller demokratisk dörr. Jag knackar på hos invånare i Helena. Jag funderar inte på vilket parti de tillhör. 

Så talar ofta politiker i USA som vill signalera att de har en ambition att stå ovanför de dagliga, politiska ställningskrigen mellan de två partierna. Eller kandidater som måste vinna över väljare från flera politiska läger för att bli invalda.

Men Collins unika bakgrund ger ändå orden en viss tyngd. Dessutom är borgmästaruppdraget i Helena i princip opolitiskt, betonar han.

På den nationella arenan i USA står det politiska samarbetet inte högt i kurs.

Den ömsesidiga misstron mellan de två stora partierna sitter djupt. Mätningar visar hur republikaner och demokrater står ljusår från varandra i de flesta stora frågor i dag.

Borgmästaren Wilmot Collins utanför stadshuset i Helena.
Bildtext Collins säger sig luta åt demokraterna men vill helst undvika politiska etiketter.
Bild: Uwa Iduozee

Maktskiftet i Vita huset efter ett upprivande presidentval förra året har inte minskat på klyftorna.

Wilmot Collins talar om det förkastliga med en politisk kultur där partistämpeln styr opinionen.

– Om du är förtroendevald så bör du representera samtliga väljare. Även dem som inte röstat på dig.

Det är ett ideal som kanske förverkligas i Helena, men knappast i Washington DC.

Grannarna hjälpte till med att tvätta bort rasistiskt klotter

Nittio procent av invånarna i Montana är vita. I Helena är andelen afroamerikaner ungefär en halv procent. Collins berättar att han personligen fått utstå rasism.

Blickar och nedlåtande kommentarer. Vandalism. 

Efter att han anlänt till staden för över tjugofem år sedan målade någon bokstäverna KKK på hans husvägg följd av en uppmaning om att "åka tillbaka till Afrika".

KKK står för den rasistiska organisationen Ku Klux Klan

– Grannarna ställde upp och hjälpte till med att tvätta bort klottret från väggarna.

Sedan höjer Collins ett finger, som för att påpeka att han tänker säga något viktigt.

– Varje negativ erfarenhet jag haft har alltid fört något positivt med sig. Varje gång.

Det låter nästan som en kampanjslogan.

Vad säger människor du möter när de för första gången hör att du är tidigare flykting?

– De blir ofta överraskade och kan säga saker som att "du beter dig ju inte som de gör". Då svarar jag ofta med att fråga hur "de" beter sig.

– Men jag försöker undvika känsliga ämnen när jag möter vanliga människor. Eller ta lärdom av situationen. Jag kan inte förändra min bakgrund. 

Rasrelationerna i USA är en het samhällsfråga i kölvattnet av George Floyds död. President Joe Biden och många andra menar att det finns en grundläggande, strukturell rasism i det amerikanska samhället. Håller du med?

– Ibland fattar vi politiska beslut som diskriminerar en viss etnisk grupp. Det kanske inte var meningen så från början, men så har det blivit. Det räcker med att se på vår historia.

Sedan väljer Collins återigen att framställa saken i ett optimistiskt ljus.

– Är situationen bättre nu än för femtio år sedan? Absolut. Samtidigt förekommer det fortfarande diskriminering. Vi måste jobba med att förbättra situationen.

En plats i senaten intresserade i fjol – men inte längre: "Jag har hittat min plats"

Montanas huvudstad Helena ligger vid roten av de Klippiga bergen, omgiven av vidsträckta naturområden och skogar.

Med sina drygt 30 000 invånare är staden i samma storleksklass som Raseborg eller S:t Karins.

Helenabon Betsy med sina två barn.
Bildtext Helenabon Betsy är på eftermiddagspromenad med sina barn. Hon stödde Wilmot Collins i det förra borgmästarvalet men är tveksam till om hon kommer att rösta på honom i år igen.
Bild: Uwa Iduozee

På gågatan i den lilla stadskärnan är eftermiddagen lugn. Kvinnan som presenterar sig som Betsy säger att hon röstade på Wilmot Collins för fyra år sedan.

– Jag tyckte att hans progressiva tankar var i linje med mina värderingar. Han kändes som en fräsch fläkt.

Men nu är hon osäker på om hon tänker rösta på honom igen. 

– Jag hoppades att han hade åstadkommit lite mer som borgmästare, till exempel när det gäller att fixa vägar och infrastruktur här i centrum.

I en park leker forskaren Sam Dorsey med sin son. För honom är skyddet av stadens parkområden den viktigaste lokala frågan i Helena.

Helenabon Sam Dorsey stöder Wilmot collins i borgmästarvalet.
Bildtext Sam Dorsey tänker rösta på Collins också i år.
Bild: Uwa Iduozee

– Jag kommer troligen att rösta på Collins. Hans personliga historia är fängslande och han representerar demokraternas politik vilket jag också gör.

Jag ringer upp statsvetarprofessorn Jeremy Johnson. Han tror att Collins har rimliga chanser att bli återvald i november.

– Helena är mer demokratiskt än resten av delstaten och borgmästarvalet kretsar ofta kring praktiska och lokala frågor snarare än ideologiska.

Collins själv säger sig inte ta något för givet.

– Men jag tycker jag har lyckats göra mycket av det jag lovade och vill avsluta sådant som är halvgjort, säger han med en ännu en typisk politikerfras.

Under en kort tid i fjol övervägde Collins att ställa upp i Montanas senatsval för demokraterna. 

Men efter att en mer namnstark demokrat – den tidigare guvernören Steve Bullock – kastade sig in i racet drog Collins tillbaka sin kandidatur.

Numera säger han sig ha övergett ambitionerna på en rikskarriär.

– Jag har hittat min plats.

Utsikt mot Klippiga bergen utanför Helena, Montanas huvudstad.
Bildtext Helena har drygt 30 000 invånare och omges av Klippiga bergen.
Bild: Uwa Iduozee

Diskussion om artikeln