Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Det är inte alltid det händer i Borgå, men när det gör det kan det bli ett av 00-talets största polispådrag – ny krimdokumentär om gisslandramat i Borgå 2002 

Uppdaterad 14.06.2021 10:18.
Bild från övervakningskameran i bensinstationen i Näse där gisslandramat 2002 utspelade sig
Bildtext Bild från övervakningskameran i bensinstationen i Näse, där gisslandramat 2002 utspelade sig

Det som började som ett larm om ett inbrott eskalerade på några timmar till ett enormt polispådrag. Det här är en berättelse om hur en man i fyllan mobiliserade polisens tyngsta maskineri.  

Här kan du lyssna på krimdokumentären Gisslandramat i Borgå

Det finns en teori om att varmt väder gör en lite galen. Studier visar att aggressivt beteende och brottslighet ökar vid värmeböljor. Sommaren 2002 är en rekordvarm sommar. 

Två veckor efter midsommar, en perfekt sommarnatt, tisdagen den 9 juli 2002 smäller det till vid ett hus i Ebbo utanför Borgå. Klockan är halv fyra på morgonen när kvinnan som bor i huset väcks till smällarna.

Hon har sin vuxna son på besök och de smyger ner för trappan för att kika vad som händer. Då smäller det igen, träflisor flyger in i tamburen. Det är någon som skjuter mot deras verandadörr. 

Närbild av kulhål i en dörr
Bildtext Hagel i dörren.

Kvinnan gömmer sig med sonen på övre våningen och ringer polisen. Hon vet inte om mannen utanför försöker ta sig in eller inte, eller om han faktiskt har ett skjutvapen. Telefonens batteri håller på att ta slut medan hon pratar med en polispatrull. 

Så hade jag hagelgeväret i nacken och så sa han att nu åker vi till stan

― Lars Grönlund, gisslan

Samtidigt kommer grannen, Lars Grönlund, körandes på vägen. Han jobbar som busschaufför och kommer hem från nattskiftet. Han har inte hört smällarna och när han kommer fram till sitt hus möts han av en märklig syn.

– I min egen korsning står en karl som riktar ett hagelgevär mot mig. Tänkte att nu ska han ha bilen. Men han hoppade in i bilen, på baksätet. Så hade jag hagelgeväret i nacken och så sa han att nu åker vi till stan. 

Skjut du mig om polisen inte gör det

Polisen är på väg. Patrullen som tagit emot larmet är Patrik Lindholm och hans patrullkamrat. De har fått uppgifter om ett eventuellt skjutvapen, men vet inte att mannen som tidigare verkade ha ambitioner på att bryta sig in i huset nu har tagit gisslan och färdas med bil. 

Polisen Patrik Lindholm
Bildtext Patrik Lindholm.

När de närmar sig platsen längs med en smal skogsväg möter Lindholms patrull en grå Peugeot. Den stannar på långt avstånd och blinkar med helljusen. Patrik Lindholm stiger ut ur polisbilen och närmar sig den mötande bilen till fots. 

Då såg jag att där var en gevärspipa, som sticker ut mellan framsätena

― Patrik Lindholm, polis

– I det skedet såg jag att det sitter en äldre mansperson i bilen. Han lyfte lite på händerna från ratten, och knyckte med huvudet bakåt att “här är någonting bakom mig”. Då såg jag att där var en gevärspipa, som sticker ut mellan framsätena, berättar han.

Inne i bilen berättar kaparen för Lars Grönlund att han vill att polisen skjuter honom. Och, om det inte går enligt planerna vill han att Grönlund tar saken i egna händer. 

– Ja, han gav en patron så att ja sedan skulle skjuta honom. Om det går på det sättet att polisen inte skjuter honom. På det sättet tänkte han, berättar Grönlund. 

Flera patruller dyker upp

I 20 år hade vi bråkat med varandra, ibland brottats också

― Fältchef Markku Vuorio om gärningsmannen

Beredskapsnivån hos Borgåpolisen höjs i och med att det är ett vapen involverat och alla patruller i närområdet har börjat ta sig mot Ebbo. Några minuter efter Patrik Lindholm dyker följande patrull upp. I den finns Markku Vuorio som är fältchef, med sin patrullkamrat. 

Polisen Markku Vuorio
Bildtext Markku Vuorio.

Vuorio får en skymt av gubbarna inuti den gråa Peugeoten och känner igen dem båda. Den ena är ju den lokala busschauffören och den andra mannen är inte direkt någon överraskning.

Ända sedan 1970-talet när Vuorio började jobba i Borgå, har kaparen och han haft att göra med varandra. Allt från bilstölder, skadegörelse och diverse fyllegrejer. Vuorio vet att gärningsmannen kan hantera vapen. Och att han inte tycker om att åka fast. 

– Dom var tre bröder som ställde till det när jag började jobba i Borgå 1977. Så i 20 år hade vi bråkat med varandra, ibland brottats också. Jag visste direkt att det kan komma vad som helst från den här typen, berättar Vuorio.

Har du tobak?

Polisens rekonstruktion av händelserna i Ebbo 2002
Bildtext Polisens rekonstruktion av händelserna i Ebbo 2002.

Gisslanbilen kryper fram mot poliserna och stannar vid Vuorio, som tar skydd bakom en stenbumling vid vägkanten. Bakdörren öppnas. Visst känner gärningsmannen igen Vuorio också. Markku Vuorio försöker anspela på bekantskapen, för att lugna ner situationen. 

– Jag kommenderade honom att lämna vapnet och komma ut ur bilen och att vi avslutar det hela här och nu – i enlighet med polisens utbildning och taktikregler. En stund ropade vi åt varandra, men inte ledde det till något.

Han hotade med att skjuta gisslan om han inte får cigaretter  

― Markku Vuorio, fältchef

– När han bad om cigaretter så tänkte jag att bara vi får honom ut ur bilen kan min patrullkamrat skjuta och stoppa honom. Men han vägrade komma och hotade med att skjuta gisslan om han inte får cigaretter.  

Patrik Lindholm följer med dialogen en bit ifrån. Han har tagit skydd bakom en av polisbilarna. 

– Man kunde hela tiden se att han viftade med sitt vapen inuti bilen och hade diverse krav som polisen skulle komma honom till mötes med. Jag minns att fältchefen försökte kasta sitt cigarettpaket till bilen, men den träffa en grangren och blev liggande mitt mellan stenen och bilen.

Sönderskjuten bilruta
Bildtext Lars Grönlunds bil efter kapningen.

Det dåliga kastet går kaparen på nerverna och Vuorio ser hur gevärspipan vänder sig mot honom. Han kastar sig ner bakom stenen. I samma stund smäller det. 

– Jag hörde bara hur haglen smattrade bakom mig, säger Vuorio. 

Sedan hör han hur dörren smäller fast och gisslanbilen kör iväg. 

Vi kan inte ta det beslutet att vi försöker skjuta för att stoppa när vi har en utomstående inblandad

― Patrik Lindholm, polis

Om det hela skulle ha slutat här hade det bara blivit ett till krux i en lång rad fräcka brott utförda av samma gärningsman. Men det här är bara början till en väldigt utdragen och påkostad polisoperation.

Kunde man, nu i efterhand tänkt, ha gjort något annorlunda för att stoppa läget? 

– Det är så här vi måste agera när det är indicier på att en annan människa är i fara. Helt tydligt var föraren inte där frivilligt. Vi kan inte ta det beslutet att vi försöker skjuta för att stoppa när vi har en utomstående inblandad, konstaterar Patrik Lindholm.

– Det viktigaste som polis är att kunna förhandla sig fram till en lösning och avblåsa också hotfulla situationer.

Markku Vuorio har efteråt tänkt att det kanske bara irriterade kaparen extra mycket att det råkade vara en bekant polis som han mötte.  

– Jag hade haft att göra med honom så många gånger att jag inte blev påverkad av hans beteende. Slutresultatet har varje gång varit densamma, att han har varit tvungen att följa med polisen. 

Gärningsmannen som åker bak i bilen har gjort precis som i film, slagit sönder bakrutan och börjat skjuta mot patrullbilen

― Patrik Lindholm, polis
Lars Grönlunds bil efter kapningen
Bildtext Som på film. Bakrutan sönder och skott mot polisen. Lars Grönlunds bil efter kapningen.

Mot bensinstationen

Peugeot-bilen har nått Mannerheimgatan, huvudgatan i Borgå centrum, när den möter ytterligare en polispatrull. Lindholm och Vuorio följer med situationen genom polisradion. 

– Det kom bud från annan patrull som kommit från Sibbo, att ifrågavarande bil kommer emot dem och de börjar följa efter.

– Så hörde vi över radiotrafiken att den här gärningsmannen som åker bak i bilen har gjort precis som i film, slagit sönder bakrutan och börjat skjuta mot patrullbilen. Så haglen yr bokstavligt talat, berättar Lindholm. 

Gärningsmannen har fått för sig att han vill till en bensinstation för att råna cigaretter, så Lars Grönlund kurvar in på Tolkisvägen i Näse, mot Esso som har öppet dygnet runt. Polisen följer efter. 

Det var ju väntat att det kommer bli stort uppdrag. Det stod skrivet med järtecken i skyn när vi anlände till Esso

― Patrik Lindholm, polis

Klockan har hunnit bli lite över fyra på morgonen när Markku Vuorio och Patrik Lindholm hinner snart ifatt Sibbopatrullen som fått hagelregnet över sig.

Snart kommer en fjärde patrull från Lovisa. Och en efter en kommer det in flera patruller, från närområdena. De första på plats försöker med få resurser omringa bensinstationen. Det enda de kan göra är att försöka stävja situationen medan de väntar på förstärkning.

Bensinstationen i Näse i Borgå 2002
Bildtext Polisen omringar bensionstationen i Näse där kaparen finns.

– Det var ju väntat att det kommer bli stort uppdrag. Det stod skrivet med järtecken i skyn när vi anlände till Esso, att det här inte kommer att lösa sig här och nu, säger Lindholm

Kaparen tar över bensinstationen 

Inne på Esso befinner sig då 19-åriga Nana Blomqvist, tillsammans med sin kompis. De har båda sommarjobb som kastat om deras dygnsrytm, så de fördriver småtimmarna på bensinstationen med att äta choklad och läsa nyheter. 

– Jag hajar till när det kommer in en snubbe med händerna i luften. Kort därefter hör jag ett skott. Skottet var riktat mot taket men för att det var inomhus så dånade det. Inte hade jag någonsin hört ett skott förut. 

En söderskjuten glasdörr på en bensinstation 2002
En söderskjuten glasdörr på en bensinstation 2002
Jämförelse av två bilder: Sönderskjutna glasdörrar i bensinstationen

Förutom Blomqvist och hennes kompis finns där två andra personer i Esson; försäljaren och en man som sitter i rullstol.

Försäljaren smiter ut genom bakdörren efter att ha hämtat öl från kylen åt kaparen. Gärningsmannen vill eventuellt fortsätta färden, till en obestämd destination. I alla fall frågar han om Lars Grönlund ännu har bensin i tanken. Också Grönlund ser sin chans att fly fältet. 

Så hoppade jag i bilen och for hem

― Lars Grönlund, gisslan

– Jag sa att vi inte har bensin i tanken och att vi inte kan fortsätta mer. Då sa han ju bara att far och tanka då. Så hoppade jag i bilen och for hem.

En snubbe som yrar

Nana Blomqvist sitter på Essos golv och följer med hur gärningsmannen står vid ett bord och dricker öl. Hon märker att han är berusad. Hagelgeväret ligger på bordet bredvid. 

– Då tänkte jag “borde man försöka ta det där geväret och springa ut?

Hagelgeväret som som gärningsmannen använde vid gisslandramat i Borgå 2002
Bildtext Hagelgeväret som som gärningsmannen använde vid gisslandramat i Borgå 2002.

– Så modig var jag ändå inte. Men jag märkte att han var full, på något vis gjorde det mig lugnare. Jag fattade att han inte var beräknelig, att han var bara en sådan här snubbe som yrar.

Rätt snabbt får Blomqvist och kompisen tillåtelse gå. Klockan har hunnit bli halv fem på morgonen när de kommer ut.

Mannen i rullstol kommer sist av alla ut, lite innan klockan fem. Han lyckas inte ta sig över tröskeln med rullstolen utan släpar sig ut med armarna.

Nana Blomqvist råkar ha en bekant som bor alldeles bredvid Esson, så hon och kompisen går dit och fortsätter följa med vad som händer utanför genom fönstret.

Bild på publik som följer med gisslandramat i Borgå 2002 från balkongen i grannhuset
Bildtext I grannhuset följer man med dramat på paradplats.

Patruller, en bombgrupp, en förhandlingsenhet, en specialstyrka för krävande situationer, Centralkriminalpolisen, Karhu-gruppen och ett pansarfordon  

Det dröjer ännu en halvtimme – fram till halv sex – innan polisen får förstärkning. VATI-gruppen, en specialinsatsstyrka för krävande situationer anländer, under ledning av Jussi Komokallio Det är nu det tunga maskineriet rullas in.

– På plats var flera patruller från Borgås och Helsingfors polisinrättningar. TePo – alltså bombgruppen var där, en förhandlingsenhet, Centralkriminalpolisen, brottsutredare. Karhu gruppen kom också när vår energi började tryta, listar Komokallio.  

En trio från Karhugruppen, polisens beredskapsenhet visar upp sig
Bildtext En trio från Karhugruppen, polisens beredskapsenhet, visar upp sig. Bilden är inte anknuten till gisslandramat i Borgå.

Dessutom har försvarsmakten skickat in ett pansarfordon som skydd ifall polisen skulle behöva närma sig gärningsmannen.

Fortsättningsvis vill man lösa det hela utan att använda våld. Den primära taktiken är att förhandla sig fram till en lösning och hela morgonen har patrullerna försökt kommunicera genom att ropa till gärningsmannen som emellanåt tittar ut. 

Men gärningsmannen är inte riktigt på humör, och svarar med att avfyra skott i polisens riktning. I något skede har han också skjutit sönder telefonen inne på Esso, efter ett par korta samtal med polisen, så man försöker erbjuda honom en ny.

Aktionsgruppen ropade att “ta den där telefonen, den är där på marken framför dig”. Men av någon anledning ville han inte samarbeta, berättar Komokallio. 

När polisen får kontakt med gärningsmannen hotar han med att spränga upp hela stället. Jussi Komokallio förklarar att gärningsmannen ytterst noggrant kan beskriva exakt hurdan sprängladdning han har. 

– Det har varit fall där man på riktigt har kunnat rigga sprängladdningar så när det kommer fram sådan här info under en operation måste vi ta det på allvar. 

Polisens avspärrningsband

Polisen har inte råd att inte ta alla hot på största allvar, det är klart. Men man kan inte undgå tanken att det här pådraget ändå verkar lite överdimensionerat.'

Hellre har man för mycket resurser än att man klarar sig med bara tur

― Jussi Komokallio, leder polisens specialstyrka

Polisen övar regelbundet sådana här hypotetiska situationer, men det är – till all lycka – otroligt sällan de får verkställa sina färdigheter, ett par gånger under karriären. Jussi Komokallio tycker att det ger en boost att vara mitt i där det händer.

Polisen Jussi Komokallio
Bildtext Jussi Komokallio.

– Här var alla elementen. De här modellerna har utvecklats för åratal sedan och de borde fungera som smort. Men i en verklig situation märker man vad som fungerar och vad som inte gör det. Hellre har man för mycket resurser än att man klarar sig med bara tur, och inte med skicklighet, konstaterar Komokallio. 

Medierna flockas runt bensinsituationen

Journalisterna stod inne i riskzonen, och var på riktigt i skottlinjen

― Jussi Komokallio, leder polisens specialstyrka

Läget utanför Esso eskalerar. Gärningsmannen har, innan han skjutit sönder telefonen, ringt efter en TV kanal.  Snabbt flockas medierna runt bensinstationen och följer med händelseförloppet. Ja, man kan säga att de blir en del av händelseförloppet. Markku Vuorio kommenterar.

– Medierna var där och de var ivriga på att få bilder. De stod inom riskzonen, och var på riktigt i skottlinjen. Vi var tvungna att beordra dem att lämna platsen, de ville verkligen inte sticka.

– Sedan kom journalisterna som ville göra intervjuer. Det tog onödigt mycket av befälets tid. Nuförtiden meddelar vi när det är presstillfälle efter en operation och ger inga intervjuer på plats. 

Gärningsmannen i gisslandramat i Borgå 2002 häller ut spolarvätska
Bildtext Gärningsmannen hjäller ut spolarvätska utanför bensinstationen.

Gärningsmannen går ut och in på Esso och försöker provocera poliserna allt han orkar. Han häller ut spolarvätska mellan bensinpumparna och hotar med att tutta på. Pumparna är vid det här laget avstängda och risken för en större brand har av räddningsenheten bekräftats vara liten.

Polisen försöker stoppa mannen med en hund

Klockan börjar närma sig 8 på morgonen och pådraget har redan hållit på i 4 timmar. Polisen beslutar sig för att bussa en hund på gärningsmannen, där han står och häller ut Lasol. 

Polisen bussar en hund på gärningsmannen i gisslandramat i Borgå 2002
Bildtext Polisen bussar en hund på gärningsmannen.

– Vi hade ett tydligt ramverk för när hunden får användas. Gärningsmannen hade båda händerna synliga, men han hade geväret gömt under jackan. Så när hunden bet tag i honom sköt han med sin lediga hand, berättar Komokallio.

Nana Blomqvist ser hur hunden blir skjuten genom fönstret hos sin kompis. 

– Jag såg hur svansen svängde just när han sköt den. Hur hunden föll till marken efter skottet och svansen gick sista gången. Det var jätteobehagligt.

Se nu vad ni fick mig att göra!

― Gärningsmannen

Gärningsmannen är själv väldigt upprörd över att han tagit livet av hunden. 

– Han blev tydligt bestört av hunden: “se nu vad ni fick mig att göra” Det var en vändpunkt, minns Lindholm. 

Skott i benet

Klockan 9.20 stegar han modigt mot polisen, med hagelgeväret i högsta hugg. 

När han kommer ett par meter från de yttre bensinpumparna och inte verkar vara på väg att stanna skjuter polisen honom i benet. 

Det visar sig att det inte fanns några sprängämnen, bara torn av olika lättantändliga vätskor vid dörrarna. 

Gärningsmannens gevär och en blodfläck när gisslandramat i Borgå 2002 är över
Bildtext Gisslandramat är över.

Förlåt

Fallet tas upp i rätten, ett knappt år senare, våren 2003. 

Polisprotokollet räknar upp 11 åtalspunkter, bland annat mordförsök på poliserna han skjutit emot, tagande av gisslan, grovt rån, skadegörelse.

Gärningsmannen blir in tingsrätten dömd till 10 år i fängelse. Han överklagar till hovrätten, men hovrätten lägger ett år till i fängelsetid. 

Nana Blomqvist minns inte så mycket av rättegången, den var enligt henne ganska tråkig. Men hon minns hur polisen som skulle föra ut gärningsmannen ur rättssalen sa till åt honom på skarpen

– Så vände han sig mot salen och sa: “Anteeks”. Och så gick dom ut. Han blev uppmanad att be om ursäkt för sitt dåliga beteende. 

Det är någonting i den här historien som kulminerar i finsk dryckeskultur och självdestruktivitet, självömkan, melodrama, och den här fåniga infantila maskuliniteten

― Nana Blomqvist, gisslan
Nana Blomqvist hörde till gisslan under gisslandramat i Borgå 2002
Bildtext Nana Blomqvist.

Nu efteråt menar Blomqvist att hon främst blir irriterad när hon tänker tillbaka på fallet: 

– Det är någonting i den här historien som kulminerar i finsk dryckeskultur och självdestruktivitet, självömkan, melodrama, och den här fåniga infantila maskuliniteten. Man beter som världen skulle vara en teaterscen för en själv, som om man e centrum av hela världen. Man beter sig som ett förvuxet barn, med ett vapen och i fyllan. Och man tar sig den friheten och den rättigheten att göra det. Det är en del av en jättedålig maskulinitet, som inte är helt otypisk. 

Tack för att ni inte sköt mig

Jag får tag på gärningsmannen per telefon. Han vill gärna komma ifrån sitt förflutna. Det var helt enkelt en svag stund för honom och han menar att han, tillfälligt, blev helt knäpp. Det var följden av relationsproblem, ekonomiska problem och framförallt en flera veckor lång spritfylla.

Mannen berättar att han har kunnat fortsätta sitt liv. Efter sin vistelse i fängelset har han slutat dricka och bor ute på landet med sin katt. Han är tacksam att polisen inte sköt honom i huvudet, även om benet ännu krånglar på grund av nervskador från polisens skott. Men i det stora hela tycker han att polisen utför ett hederligt jobb.  

Mest av allt ångrar han att han sköt hunden. Han tänker på det varje kväll.

Diskussion om artikeln