Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Kommentar: Det har varit en lång vår för tusentals separerade estniska familjer – i Estland känns det som om Finland inte bryr sig det minsta

Estlands och Finlands statsministrar står bredvid varandra med svarta munskydd på sig.
Bildtext Storebror bryr sig inte trots att vi är beroende av varandra. Det är det lättaste sättet att förklara det politiska trycket underifrån som har fått igång den estniska regeringen, skriver Gustaf Antell i sin kommentar.

Storebror bryr sig inte trots att vi är beroende av varandra. Det är det lättaste sättet att förklara det politiska trycket underifrån som har fått igång den estniska regeringen. Vi finlandssvenskar torde ha lätt att känna igen de känslorna.

När jag i dag för mina barn till sina skolavslutningar här i ett sommarvarmt och soligt Tallinn ligger det i sig ingen dramatik i det. Tvärtom är det en stor dag.

Tvillingarna avslutar sitt första skolår och deras första riktiga sommarlov kan börja. Pappa är mäkta stolt över att gå med i det lämmeltåg av barn som söker sig mot skolans portar.

Det tråkiga är att tusentals barn inte har båda sina föräldrar nära i dag uttryckligen för att Finland har gjort det snart sagt omöjligt.

Många ester är genuint upprörda på Finland

"I fyra och en halv månader har barn i tusentals estniska hem saknat pappor och mammor och hoppats att de kommer hem till veckoslutet. Sorgligt nog har hoppet varit förgäves vecka efter vecka och det verkar inte finnas något slut på eländet." Så skriver Estlands premiärminister Kaja Kallas i sitt öppna brev till statsminister Sanna Marin i tidningen Helsingin Sanomat i dag.

Brevet har fått stor uppmärksamhet i Finland, vilket troligen var huvudsyftet med det. Samtidigt visar tajmningen att det också är riktat till en inhemsk, estnisk, publik.

"Bästa Sanna, så här får det faktiskt inte vara i 2000-talets EU."

De här raderna återspeglar ganska väl den allmänna opinionen i Estland just nu.

Länge hade esterna stor förståelse för Finlands linje, men efter att coronaincidensen började sjunka snabbt har åsikterna förändrats. Dessutom är esterna långt komna med vaccineringarna.

Om vi bortser från sakfrågan, Finlands inreseregler har också av EU kritiserats för att vara för stränga, så handlar det om respekt.

Estland och esterna uppfattar att Finland inte ser dem och Finland och finländarna verkar inte göra det heller.

I flera veckor har Estland betonat hur nära och viktiga vi är – broderfolken.

Tiotusentals estniska gästarbetare (siffran är osäker, men den är högre än 20 000) bidrar till Finlands samhällsbygge. Estland skulle inte ha kommit så långt på 30 år utan Finland.

Parallellerna till finländarnas roll i Sverige på 1960- och 1970-talen är uppenbara för den som vill se dem.

Irriterar vi oss på svenskarna för deras överlägsna, ignoranta och ointresserade attityd till oss måste vi kunna se oss i spegeln nu. Rätt ska vara rätt.

Estland har kommit med konkreta kompromissförslag – Finland har hänvisat till att vi vet bättre

Som Kaja Kallas skriver i sitt brev så har Estland försökt förhandla fram konkreta och genomförbara kompromisser.

Estlands utrikesminister Eva-Maria Liimets säger att hon personligen har talat med kollegan Pekka Haavisto flera gånger.

Finland har svarat på typiskt finskt sätt. Vi har våra regler och de är klara och tydliga. Vi följer med pandemiutvecklingen i vårt närområde och öppnar upp i enlighet med fastslagna principer.

Med andra ord:

Det har ingen betydelse hur goda vänner vi är, det har ingen betydelse hur enskilda familjer drabbas av restriktionerna, det har ingen betydelse att det kanske finns bättre alternativa lösningar.

Finland vet redan bäst.

Inrikesministeriet bereder ett förslag redan för nästa vecka om hur arbetsresandet tryggt kan öppnas på färjorna och via landgränserna.

― statsminister Sanna Marins svar på Kaja Kallas öppna brev bekräftar uppfattningen att hon inte tar den estniska oron på allvar

Finlands hantering av relationen till Estland är, ur finländsk synpunkt, lika konsekvent som när vi upprörde Sverige förra året.

Då reagerade både utrikesminister Ann Linde och inrikesminister Mikael Damberg på Finlands beslut att hålla gränserna stängda samtidigt som de öppnades till de andra nordiska länderna.

Om Finland gjorde rätt eller fel då eller nu är sist och slutligen en politisk åsiktsfråga.

Men det är viktigt att inse att varken ester eller svenskar har så bra koll på hur vi behandlar våra andra grannländer. Alla tar sig rätten att känna sig förolämpade.

Jag tror inte att relationen mellan Sanna Marin och Kaja Kallas skadas nämnvärt av den pågående politiska krisen. De är båda erfarna politiker som har lätt att sätta sig in i den andras position.

Däremot kan det här påverka den komplexa relationen mellan två närstående länder av olika storlek och ekonomisk dignitet.

Det här kan mycket väl vara den första diplomatiska krisen mellan Estland och Finland sedan jag flyttade hit för närmare 20 år sedan som kommer att lämna spår.

Vi brukar tro att vi har en speciell relation med Finland, men så ser de ofta inte på saken på finsk sida.

― Kristi Raik, direktör, Estlands utrikespolitiska institut

Men nu går jag kanske och förhoppningsvis för långt. Kristi Raik, som är direktör för Estlands utrikespolitiska institut och med lång erfarenhet vid Åbo universitet och Utrikespolitiska institutet i Helsingfors uttryckte sig så här i en intervju för det estniska public service-bolaget ERR igår:

– Jag är trots allt optimistisk att, efter att restriktionerna försvinner och den nuvarande krisstämningen glöms bort, då kommer vi att kunna gå vidare som goda grannar igen.

Om vi ska avsluta med ännu en parallell med Sverige så kanske det vara bra att Estland nästan krossade Finland i fotboll för en vecka sedan.

Vi vet ju hur vår egen självkänsla stiger i relation till storebror varje gång vi vinner ishockey-VM.

Diskussion om artikeln