Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

“Min starkaste identitet är att jag är skådespelare, jag är rädd för att förlora den” – Nina Hukkinen fick utlopp för sin oförlösta energi inom scenkonsten

Uppdaterad 13.07.2021 08:29.
Nina Hukkinen kikar fram bakom ett träd.
Bildtext Skådespelaren och logopeden Nina Hukkinen vill själv välja vad hon gör och när hon gör det.

Skådespelaren och nyligen utexaminerade logopeden Nina Hukkinen kände länge att hon inte vet var hon hör hemma. Så hittade hon sin plats på scenen. Under sin långa skådespelarkarriär har hon frilansat mycket och inte alltid känt att hon har friheten att styra sitt eget liv och arbete. Hukkinen ville lägga sin energi på något annat och ha kontroll över sitt liv - så hon började studera logopedi.

Det är nästan 30 år sedan Nina Hukkinen utexaminerades från Teaterhögskolan. Sedan det har hon gjort en lång karriär på scenen på bland annat Svenska Teatern i Helsingfors, där vi träffas en solig fredagseftermiddag i slutet av maj. 

Efter att vi fått en kopp kaffe var leder hon oss till logen och vi sätter ned oss vid sminkbordet.

Du har gjort en väldigt lång karriär bland annat här på Svenska Teatern som vi sitter just nu och varit med i många produktioner, vill du berätta lite om det? 

– Jag blir själv så förvånad också över att jag ju har varit i det här yrket i 28 år, det är jättelångt. Det har fötts barn som i dag är professionella skådespelare och har spelat i flera år under hela min tid som skådis, det känns helt overkligt, säger Nina Hukkinen med ett skratt. 

Hon säger att hon just innan vi träffades satt och räknade hur många produktioner hon varit med i under åren och kom fram till att hon varit med i över 50 produktioner, varav 24 varit på Svenska Teatern.

Nina Hukkinen spelar Shirley Valentine på Luckan
Bildtext Nina Hukkinen som titelkaraktären i Luckans uppsättning av Shirley Valentine, en av hennes otaliga roller.

Hukkinen berättar att hon började på Svenska Teatern år 1992. Då studerade hon sitt fjärde år på Teaterhögskolan och blev tillfrågad av regissören och författaren Joakim Groth att vara med i en slutproduktion.

– Vi gjorde En dåres försvarstal om Strindberg. Det var första gången jag var bland professionella skådespelare, eller nej jag hade gjort en sommarteater före det också med Joakim Groth, men det var en stor grej, säger hon. 

Hukkinen minns att det var fint att få börja på Svenska Teatern på det sättet - med en bra pjäs och i jättefint sällskap, som hon själv beskriver det. Dessutom åkte de på gästspel till Moskva med pjäsen och spelade även en period i Stockholm.

Har du pjäser eller roller som sticker ut som speciellt minnesvärda? 

– Det är jättesvårt att säga. Alltid det är inte bara rollen, utan det är hela sammanhanget och var jag själv varit i livet då och vad jag saknat och velat göra. Men en som sticker ut är när vi spelade Tre systrar i tiderna och jag spelade Irina. 

Att komma hem

Hukkinen njöt också av arbetet på en teater och det blev en tydlig kontrast till det hon upplevt på Teaterhögskolan.

– På Teaterhögskolan var arbetet ganska intellektuellt hela tiden och jag blev ganska snurrig i mitt eget huvud och rädd för att göra fel. Det var så mycket som jag upplevde som problematiskt och svårt inom skådespelaryrket. Sen när jag började jobba med Joakim Groth, så kom jag plötsligt till en värld där vi lekte på ett helt annat sätt, förklarar hon. 

Svenska Teatern
Bildtext Hukkinen njuter av arbetet som skådespelare i kontrast till Teaterhögskolan, där arbetet ofta var intellektuellt.

Hukkinen säger att det blev som en alldeles ny teaterskola för henne. En teaterskola som fick henne att komma tillbaka till varför hon från början hade tänkt att teater kanske skulle vara något för henne. 

Hur kom du in på scenkonst från början? Varför ville du blir skådespelare? 

– Ja, jag vet inte. Jag var definitivt inte sådan som var med i teater som liten. Jag har egentligen alltid upplevt mig som otroligt stressad för att uppträda och blyg. 

Och ändå är du skådespelare.

– Ja, säg det. Det är en och annan skådespelare som säger att de är blyga. Och det är ju lite konstigt men jag tror att det handlar om en inre blyghet. Man kan vara ganska bra på att klara sig i sociala sammanhang och mingla eller klara sig i repetitioner. Egentligen är jag ganska stressad för en sådan här intervju, säger hon.

Nina Hukkinen fortsätter med att berätta att hennes uppväxt och familjeliv inte på något sätt präglades av konst och teater.

– Jag var nog ganska förvirrad när jag blev student. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra. Faktum är att jag träffade en tjej och vi blev jättegoda vänner när jag var i Frankrike ett år. Hon kom från en konstnärsfamilj och hon öppnade mina ögon för att man kan göra något annat, säger Hukkinen.

För sen när jag väl hade kommit in till Teaterhögskolan och faktiskt inte gjort så mycket teater före det så kände jag bara att “nu har jag kommit hem”.

― Nina Hukkinen

Hon säger att hon inte trodde att det fanns så många alternativ då det gällde karriären. Hon hade alltid klarat sig bra i skolan och tänkte att hon kanske ska bli ingenjör. Eller rädda världen. 

– Men sen öppnade hon mina ögon för att skapa. Vi gjorde en massa, målade och ritade tillsammans, och det är verkligen inte min grej. Men hon var så bejakande och jag tyckte att jag fick så mycket energi av det. 

Hukkinen pratar mycket om energi och hur hon känner att hon har väldigt mycket av det. Då hon fann skapandet och skådespeleriet hittade hon äntligen ett ställe där hon kunde förlösa den enorma mängden energi hon bär på. 

Nina Hukkinen om skådespeleri, logopedi och att finna sin plats
Nina Hukkinen om skådespeleri, logopedi och att finna sin plats - Spela upp på Arenan

Så sökte hon in till Teaterhögskolan med inställningen att detta är hennes chans och att hon måste komma in nu – vilket hon lyckligtvis gjorde. 

– För sen när jag väl hade kommit in till Teaterhögskolan och faktiskt inte gjort så mycket teater före det så kände jag bara att “nu har jag kommit hem”. Och det är en enormt fin känsla efter att man varit på något sätt förvirrad hela livet och tyckt att “det finns ingen plats för mig här, jag vet inte var jag passar in”. Jag är tacksam för att jag fick uppleva det och för att jag fick komma hem, så att säga. 

Fantastiskt att jobba på teater

Nina Hukkinen spelar den äldre barnmorskan Catharina Aspelin i Svenska Yles audiodrama Barnmorskorna 1759. Nu har Yle beställt ett tv-manus på basis av audioserien. Manuset skrivs av Hanna Åkerfelt och Ulrika Bengts.

Serien handlar om två barnmorskor som verkar i Åbo år 1759: den nyutexaminerade Maria Lizelia som återvänder från Stockholm och Catharina Aspelin, som i många år har verkat som Åbos enda stadsbarnmorska. 

Barnmorskan håller en nyfödd baby mot sin axel. Skådespelare Nina Hukkinen.
Bildtext Yle har beställt ett tv-manus på basis av audioserien Barnmorskorna 1759.

Hukkinen har även tidigare spelat audiodrama och gjort andra sorts röstarbeten, som att till exempel läsa in böcker. 

Finns det något speciellt man måste tänka på i audiodrama eller radioteater jämfört med vanligt skådespel? 

– Jag tänker nog ändå på innehållet i radioteater. Jag tänker inte på kvaliteten på rösten, utan innehållet ska vara det som gör att folk lyssnar på det, inte hur jag säger saker och ting, så det är nog definitivt det viktigaste. 

Hukkinen säger att hon inte exakt minns att hon skulle ha fått någon respons på sin roll i audiodramat.

– Jag tror inte att jag har fått någon respons. Det är kanske det mest frustrerande, för det är så fantastiskt tacksamt att jobba på en teater och folk tackar ju en varje kväll för att man har gjort sitt jobb och det är ljuvligt. 

Hukkinen njöt själv mycket av audiodramat och sin roll i det. Hon säger att hon tycker ganska mycket om historiska berättelser och att hon förberedde sig inför rollen genom att läsa en forskning om barnmorskor och förlossningar på 1700-talet. 

– Så älskar jag att det är två action-kvinnor som är i huvudrollerna. De är definitivt inga offer, utan de är handlingskraftiga, självständiga, professionella kvinnor, som gör sina egna val och dessutom står för dem. 

Vem är Nina Hukkinen?

Vill välja själv

Nina Hukkinen har frilansat en stor del av sin karriär. Även om hon är otroligt tacksam och glad över alla de produktioner hon varit med i, så har det också varit tungt.

Ovissheten som kommer med skådespelaryrket och frilansande var en delorsak till att Hukkinen sökte sig till studierna och nyligen utexaminerades som logoped från Helsingfors universitet. 

– En stor och avgörande grej var nog det att jag upplevde att jag kan inte sitta snällt och vänta. Jag har alldeles för mycket energi. Jag måste jobba när jag vill jobba och skådespelarjobbet är ju lite sådant att man kan titta hemma på telefonen att “får jag något jobb nu”, förklarar hon. 

Dessutom hade hon tidigare sökt sig till talterapeuter under sin skådespelarkarriär, för att få hjälp med att använda rösten på rätt sätt. Hon upplevde att talterapeuterna var otroligt vänliga, och tänkte att det verkar som ett roligt yrke.

Nina Hukkinen som karaktären Ingela i serien Stjärnorna på Knipan.
Bildtext Nina Hukkinen bär på mycket energi. Hon bestämde att lägga den energin på att studera istället för att oroa sig över när hon kommer få nästa skådespelarjobb.

Det var kombinationen av frustrationen över att inte kunna jobba alltid då hon ville och en positiv bild av talterapi och talterapeutyrket som fick henne att söka in till logopedi vid Helsingfors universitet år 2014. 

– Jag vill kunna påverka mitt eget liv: hur mycket jag gör och vad jag gör och när jag gör det. Jag vill välja själv. 

Vad innebär det att du är logoped? Vad gör du som talterapeut? 

– En del av arbetet handlar om att hjälpa med röstproblem, alltså sådant som jag själv också sökt hjälp för. Men en stor del av arbetet handlar egentligen om språkprocesser, alltså vad som händer inne i huvudet när du ska tala.

Hukkinen berättar att hon för tillfället arbetar på en hälsocentral deltid och mest jobbar med barn. 

Studietiden var också tung, speciellt de tre första åren, då majoriteten av kurserna har obligatorisk närvaro. Hukkinen valde att kombinera studier och jobb som skådespelare. 

– Det har varit en otrolig balansgång hela tiden att gå på kurserna och samtidigt jobba. 

Hon ville ändå fortsätta jobba medan hon studerade och fick det att gå ihop genom att studera på bibliotek mellan repetitioner på teater och spurta i springskorna från repetition till föreläsning. Och genom den otroliga mängden energi hon bär på, som drev henne till skådespelaryrket från första början. 

– Jag känner att min starkaste identitet är att jag är skådespelare. Jag är rädd för att förlora den.