Hoppa till huvudinnehåll

Östnyland

Analys: Vinnare och förlorare i kommunalvalet i Östnyland

En bild på ryggar med Samlingspartiets logo och Mikael Crawfords ansikte i en cirkel
Bildtext Yle Östnylands chef Mikael Crawford kommenterar kommunalvalet

Valresultatet i Östnyland följde denna gång rätt långt samma linjer som valet på riksnivå, skriver Mikael Crawford i en kommentar.

Dammet har lagt sig och kommunalvalet 2021 har gått in i den fas då partierna förklarar varför det gick som det gick. Som vanligt har ingen egentligen förlorat utan också en klar mandatförlust blir med politikens nyspråk allra minst en "avvärjningsseger".

Det är så det fungerar i det parallelluniversum där de politiska partierna lever.

För oss övriga är det i alla fall givet att det för varje vinnare också måste finnas en förlorare.

Så här kommer en lista på vinnare och förlorare i årets kommunalval.

Vi börjar med vinnarna:

1. Samlingspartiet

Megatrenden höll i sig och Samlingspartiet ökade antalet mandat i alla kommuner.

I Borgå kan partiet nu göra anspråk på ordförandeklubban i fullmäktige eller styrelse.

Intressant nog tycks partiet i Borgå också ha lyckats locka gröna väljare.

Och visst måste det väl smaka alldeles speciellt sött att ha kostat SFP majoriteten i Lovisa?

Heikki Vestman är suverän röstmagnet i Sibbo.

Och på tal om röstmagneter:

2. Mikaela Nylander, SFP

Trender kommer och trender går men Mikaela Nylander är evig.

Solklar röstdrottning i Borgå med förbluffande 7,5 procent av alla röster, och det i ett val där hennes parti gick bakåt i Östnyland.

Har vi måhända en kandidatur i riksdagsvalet att vänta?

3. Sannfinländarna

Partiet går starkt framåt i de flesta kommuner. Ändå är det väl klart att man hade hoppats på mera. Partiet har fortfarande problem med att hitta trovärdiga tvåspråkiga kandidater.

4. Rörelse Nu

Viktigt för partiets legitimitet att ha invalda kandidater i Sibbo. Men frågan är om det kostar mera än det smakar för hårt satsande Hjallis Harkimos familjeprojekt.

Med tre invalda i Helsingfors trots massivt påkostad kampanj så är tippningen att kostnaden per röst hör till de högsta i hela valrörelsen.

Och så förlorarna:

1. SDP

Socialdemokraterna är valförlorare i alla kommuner. Visst, de fick betala för regeringsansvaret också på kommunal nivå, men partiet har över lag tydliga problem att nå unga väljare. Sanna Marin-effekten har inte sipprat ner till kommunerna.

2. Jaakko Jalonen, SDP

Stadsstyrelsens ordförande trillade ur fullmäktige och landade på suppleantplats.

3. SFP

Tappade mandat i alla kommuner förutom i Mörskom, förlorade sin majoritet i Lovisa, tre förlorade mandat i Sibbo.

Det var inget muntert val för SFP i Östnyland.

Förklaringen att medverkan i regeringen kostade understöd håller inte eftersom partiet på riksnivå gjorde ett stabilt val.

SFP blir nog tvunget att ta sig en allvarlig funderare.

4. Valrörelsen

Valdeltagandet på riksnivå blev det lägsta på omkring 70 år.

Förklaringarna till det är många: pandemin, att valet sköts upp, att folk valde att njuta av sommaren på stugan i stället för att ta sig till vallokalerna på valdagen.

Allt detta ändras förhoppningsvis till nästa val.

Det som är oroande är den tribalism som smugit sig in också i lokalpolitiken: För många kandidiater är det viktigare att positionera sig emot den upplevda motståndaren än att presentera egna lösningar.

Men den stora majoriteten av väljare röstar hellre för någon eller något än mot.

Ett symtom på tribalismen är också den tidvis hätska debatten på sociala medier och nedklottringen och vandaliseringen av valaffischer.

Det här var säkert inte värre i Östnyland än på många andra håll, snarare tvärtom, men ändå:

Vi kan bättre än så här.