Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Analys: Nyckeln till framgång i vårdreformen är enkel: Krångla inte till det

Uppdaterad 16.06.2021 18:01.
Anders Karlsson och Kiuru

Regeringen Marin ser ut att lyckas i det som tidigare regeringar har misslyckats med: att fatta beslut om en vårdreform. Svenska Yles politikreporter Anders Karlsson klargör i fyra punkter varför reformen nu blir av och vilka utmaningarna är.

1. Koncentrationen har legat på det väsentliga och inte på utopier

Nyckeln till framgång är att vårdreformen denna gång är förhållandevis avskalad. Tidigare regeringar försökte inkludera allt från en reform av kommunfältet till besynnerliga valfrihetsmodeller. Till slut blev helheterna för stora och svåra att greppa.

Nu har regeringen hållit sig till vården och räddningsväsendet, vilket har gett mindre bränsle för stora ideologiska gräl.

Det har förvisso grälats också nu. Social- och hälsovårdsutskottets ordförande Markus Lohi (C) och vice ordförande Mia Laiho (Saml) presenterade på tisdagen det avgörande vårdreformsbetänkandet. Meningsskiljaktigheterna var uppenbara.

Skillnaden till tidigare gräl är att det den här gången främst är regerings- och oppositionspartierna som är oense. Regeringen har lyckats skapa en reform som den själv kan acceptera – tillsvidare utan så stora gräl att de äventyrar regeringssamarbetet.

Diskussionen om inkomstöverföringar från rika till fattiga känns ironisk. Grundtanken med reformen är att skillnaderna i tillgång till vård och vårdens kvalitet ska jämnas ut

2. De stora städerna protesterar och försöker få regeringen att backa

De stora städerna i södra Finland protesterar. Borgmästaren i Helsingfors och stadsdirektören i Esbo, Vanda och Grankulla skrev i en gemensam insändare i Helsingin Sanomat att förslaget är ohållbart för städerna.

”En enorm inkomstöverföring från de växande områdena till en landskapsförvaltning”, skriver söderns mäktiga om. De tycker inte att en reform som ruckar i förvaltningen behövs.

Det återstår att se hur stor betydelse städernas protest har och om de kan få regeringen att backa. Av regeringspartierna riktas blickarna mest mot De Gröna.

Diskussionen om inkomstöverföringar från rika till fattiga känns ironisk. Grundtanken med reformen är att skillnaderna i tillgång till vård och vårdens kvalitet ska jämnas ut.

På finlandssvenskt håll ger reformen möjlighet till samarbete välfärdsområden emellan. Man får hoppas att ansvaret leder till god specialomsorg så att utsatta grupper inte far illa.

3. Motståndarna till en landskapsskatt börjar förhala då reformen är godkänd?

Om och när reformen godkänns i riksdagen börjar verkställningsfasen. Finansieringsdiskussionen försvinner inte på länge än.

I det första skedet kommer finansieringen från staten och till en liten del från klientavgifter som ska samlas in. Det handlar om en kompromiss.

Partierna har i offentligheten grälat om huruvida en ny skatt, landskapsskatten, ska införas och när det i så fall ska ske. Å ena sidan har regeringen låtit förstå att skatten kommer år 2026, å andra sidan är inga beslut fattade.

En kvalificerad tippning är att motståndarna till en skatt slår på bromsen och börjar förhala i samma stund som reformen klubbas igenom i riksdagen.

Centerns agerande blir speciellt intressant att följa med.

4. Intresset för ett välfärdsområdesval är minimalt

I samband med vårdreformen skapas en ny förvaltningsnivå, som kräver förtroendevalda som fattar besluten. Följaktligen ska ett val (om vars namn det tvistas) hållas i början av nästa år.

Valdeltagandet i kommunalvalet, som ändå är ett ganska bekant val för de flesta, var uselt. I en del städer och kommuner röstade mindre än hälften av de röstberättigade.

Coronaviruspandemin och valets ofördelaktiga tidpunkt var en förklaring, men intresset för politik är inte heller på topp.

Nu skulle det då gälla att få folk att intressera sig för ett val som handlar om något de redan färdigt är innerligt trötta på efter de senaste årens yrande. En utmaning som heter duga.

Medelåldern på kandidaterna kommer inte att vara låg och valdeltagandet kommer inte att vara högt.