Hoppa till huvudinnehåll

Sport

Kolumn: Så jäkla synd, så oerhört tungt – Finland påminde om hur fotbollen kan smärta

Mats Ahlnäs och Joel Pohjanpalo i bakgrunden.

Så jäkla synd, så oerhört tungt. En kall hink vatten över hela den finländska fotbollssjälen. Får Finland den här chansen att skjuta sig till en EM-åttondel igen?

Fotboll på riktigt, fotboll av kött och blod.

När de ryska hejaropen rullade över läktarna, då de finländska supportarna sammanstrålade i Vårt land, då Aleksej Mirantjuk satte segermålet, när hemmanationen drog en kollektiv suck av lättnad.

Ursäkta ordvalet, men satan så man har saknat det här.

Det här EM-slutspelet har många sidor. Klimatkrisen och pandemiplågan kan vi och är fullständigt medvetna om. Men när man bänkade sig på läktaren i S:t Petersburg, blundade och hörde läktarsång glömde man det för åtminstone ett ögonblick.

Fotboll kan faktiskt låta. Det känns som en nyhet.

Fotboll kan fortfarande smärta. Det är en evig sanning.

Finland förlorade sin andra EM-match mot Ryssland
Finland förlorade sin andra EM-match mot Ryssland - Spela upp på Arenan

Fick inte katapultstarten

Finland har väntat på det här slutspelet i decennier. Stolpträffar, självmål, snö, slask och helvete har kantat väntan på den här sommaren.

Sen kom den där sommaren och VAR.

Finland motbevisade odds och spelbild i Köpenhamn och slog Danmark i en match som väldigt få kommer ihåg av sportsliga anledningar. Sen kom de tillbaka till Krestovskij-stadion och togs emot av flera tusen finländare.

De fick se sitt 1–0-mål, de fick sina sekunder av lycka. Sen vandrade VAR in och förstörde festen.

Videorummet snattade ett finländskt ledningsmål (trots allt, det var korrekt), det vidunderliga vrålet från alla finländska supportrar tystades och Finland fick inte den katapultstart på vägvisarmatchen som alla suktade efter.

Finland fick några lägen till. De visste att den ryska backlinjen klafsar runt i kvicksand när de ska springa hemåt och de blottade det ryska bröstet. De siktade och sköt.

Och de missade.

Får Finland den här chansen att skjuta sig till en EM-åttondel igen?

Den enklare vägen försvann

Det är möjligt att minnesluckorna målar över ett större ryskt bollinnehav och chanser för hemmalaget, men speciellt många riktigt skarpa lägen hade de inte.

Finland offrade sig med allt man hade, Jere Uronen brakade in i ena stolpen för att rädda ett baklängesmål och Paulus Arajuuri klöste fram en till insats att känna stolthet över.

Men det räckte inte när Finland tappade boll, räknade fel och fick titta på när Aleksej Mirantjuk smekte in matchens enda mål.

Så jäkla synd, så oerhört tungt. En kall hink vatten över hela den finländska fotbollssjälen.

Finland ska resa sig från den här smällen, ladda i fem dygn för Belgien och få frågor om hur i hela världen man ska lyckas sno poäng av världsettan. Det lär krävas om Finland har tänkt spela på andra sidan gruppspelet i EM.

Den enklare vägen till åttondelen är försvunnen. Den svåra, steniga stigen i måndagens gruppavslutning är Finlands enda kvarvarande kort.

Landslaget klappade i händerna, tackade de tillresta fansen och klev sen av. Besvikna och slagna, men inte utslagna.

– Det handlade om små marginaler och vi hade inte dem med oss. Det ger mycket energi att göra mål, det tar lika mycket att bli fråntagen ett mål, säger Paulus Arajuuri.

Det hängde på några centimeter den här gången. Fotbollen ger och tar, men den här sommaren känns och hörs den åtminstone.