Hoppa till huvudinnehåll

Huvudstadsregionen

Kommentar: Vår demokrati är sönder då knappt en tiondel av finländarna stöder vårt största parti – så här sopar vi dem som inte röstar under mattan

Uppdaterad 18.06.2021 17:08.
Grafik på partistöd i förhållande till röstberättigade. I bakgrunden en bild från ett röstningställe.
Bildtext Så här ser stödet för de olika partierna ut om vi beräknar det i förhållande till röstberättigade. Icke-röstberättigade finländare är bortlämnade ur den här grafen.

Färre än var tionde finländare röstade på vårt största parti, Samlingspartiet, i kommunalvalet. Det var bara drygt hälften av de röstberättigade som valde att rösta. Vad säger det om vårt system att så många inte röstar – och varför sopar vi dem som inte röstar under mattan då vi pratar om stöd för partierna?

"Samlingspartiet stöds av 16,2 procent av finländarna". Så skriver en av mina journalistkolleger i Hufvudstadsbladet, i en artikel från januari som behandlar Yles opinionsmätning inför kommunalvalet.

Kan den siffran stämma?

Sannolikt inte, då det i kommunalvalet i söndags var endast 9,5 procent av finländarna som röstade på Samlingspartiet.

Nu vill jag inte vara onödigt kritisk mot min kollega, för jag vet att jag lika bra kunde ha skrivit meningen. Förenklat det hela för att göra det enklare att förstå, så som vi journalister gör.

I princip är den sann, nästan i alla fall – 16,2 procent av de röstberättigade som valt att rösta.

Språkbruk är ändå maktbruk. Meningar som den här sopar under mattan två faktum – att en märkbar andel av finländarna inte är röstberättigade, och att av dem som får rösta är det en stor del som inte gör det. 

Vem som är röstberättigad är en separat fråga som jag inte tänker ta upp här. Men när vi journalister, politikerna och i en viss mån allmänheten pratar om stödet för partierna, så lämnar vi konsekvent bort dem som inte röstat. Väljarstödet är alltid i förhållande till givna röster, inte röstberättigade.

Visst ojar och vojar vi oss över det låga valdeltagandet en vecka efter valet eller så, men sen väljer vi konsekvent att lämna bort dem som inte röstar ur statistiken.

Varför? Vill vi inte erkänna att det sist och slutligen är ganska få som är med och bestämmer om vem som bestämmer?

"Du är dum och lat om du inte röstar"

“Om man inte röstar får man inte heller klaga!” och “Glöm inte att rösta!” Vi pratar ofta som att de som inte röstar är glömska, eller rent av dumma, då de inte inser att de borde rösta. 

Men vad säger det om vårt system om beslutsfattandet är så oviktigt att folk glömmer att rösta? Och om folk verkligen är för dumma, borde vi inte ha ett enklare system i så fall, så att det inte bara är de som är smartare än Medelsvensson som förstår att rösta?

Jag tror att de som inte röstar varken är dumma eller lata.

– Det senaste halvåret har känts långt. Vi tog i bruk (patientdatasystemet) Apotti, och jag har inte fått ha någon semester. Jag orkade inte engagera mig i valet, berättar Petri Häkli, som jobbar inom hälsovården, och valde att inte rösta i kommunalvalet. 

När jag andra gånger pratat med folk som inte röstat har de sagt att politikerna inte bryr sig om dem. Politikerna driver inte deras sak. 

– En orsak är säkert corona, men också att folk är trötta på statsminister Sanna Marin (SDP) och andra politiker, säger Häkli.

Eftersom politikerna måste ha väljarstöd för att föra politik, snällt sagt uppmuntrar, i praktiken tvingar representativ demokrati våra politiker att fokusera på sitt stöd framför politik.



– Det finns de som inte röstar för att det inte finns någon kandidat de vill stöda, säger Lauri Rapeli, forskare vid Åbo Akademi.

Enligt honom är det på individnivå svårt att säga varför folk inte röstar – men variabler såsom inkomstnivå, utbildning, ålder och social miljö förklarar valdeltagandet till en viss grad, fortsätter han. 

– Äldre röstar oftare än unga. Skillnaderna i valdeltagande kan vara stora på ett och samma område, till exempel inom Helsingfors olika stadsdelar.

Medan mer än 80 procent av Sveaborgsborna röstade, var det färre än 40 procent som röstade på ett område i Stensböle. Rapeli säger att det kan handla om olika sociala miljöer. 

Vi borde fundera på varför det är så, säger Rapeli. 

Hur som helst har vi ett system där endast drygt hälften av de som får rösta gav sitt stöd till de uppställda alternativen i det senaste kommunalvalet, och vi pratar som om alla finländare varit med och valt de styrande partierna. 

– I mitt yrke pratar vi mycket om dem som inte röstar, men i den allmänna debatten skulle man kunna lyfta fram det mer, säger Rapeli.

Är ett styre med så lite stöd legitimt? Eller är vårt nuvarande system sönder?

Väljarstöd går före god politik

Representativ demokrati har ett grundproblem. 

Eftersom politikerna måste ha väljarstöd för att föra politik, snällt sagt uppmuntrar, i praktiken tvingar det våra politiker att fokusera på sitt stöd framför att föra en politik som för med sig positiva ändringar. 

Rent konkret leder det till att många också får sätta en hel del tid, men också pengar, på att ens få vara med i politiken – så den med mera pengar har lättare att få sin röst hörd. Så i stället för att sätta all sin tid på sin politik måste politikerna också taktisera och kampanjera.

– Men jag är inte medveten om ett system där politikerna inte måste fokusera på sitt väljarstöd. I så fall borde man helt överge den representativa demokratin, säger Rapeli. 

Rapeli säger ändå att det finns stöd bland finländarna för alternativa sätt att påverka. Han nämner direkt demokrati och medborgarbudgetering som exempel.

– I Schweiz har de en massa folkomröstningar och folk röstar aktivt, av tradition har de en ganska annorlunda relation till demokrati, säger Rapeli.

Är vi då redo för att övergå till total direkt demokrati? 

Det tror inte Rapeli. 

– Alla system har sina problem. Jag tror inte att de flesta medborgare vill engagera sig i politiken så djupt, ta de svåra besluten hela tiden. Eventuellt i stora frågor och när det är val, men jag har svårt att föreställa mig att befolkningen i stort skulle vilja bli politiker, säger han. 

Kanske har han rätt. 

Men vi måste börja se att det finns allvarliga problem i dagsläget, att vårt system och våra politiker inte i verkligheten representerar alla finländare. Vi måste sluta sopa det faktumet under mattan och vara ärliga. 

Om det här systemet inte fungerar, är det kanske dags att pröva på något annat, även om det sätter ett större ansvar på varje enskild finländare.

För det är väl egentligen en bra sak. Det är bara genom det ansvaret som vi kan påverka.