Hoppa till huvudinnehåll

Sport

NHL-kolumnen: Joel Armia visade vägen när Montreals finaldröm började leva på allvar – fantastiska Canadiens förlöjligar alla analyser och tippningar

Joel Armia värmer upp på isen
Bildtext Montreals Joel Armia har imponerat stort i slutspelet.

Uddamålssegern på bortais betyder att Montreal Canadiens får återvända till hemmahallen i läget 1–1 mot skyhöga favoriten Vegas Golden Knights. Nu spelar skrällgänget två matcher framför de egna fansen och plötsligt kan den osannolika finaldrömmen börja se realistisk ut. Extra roligt att ”Habs” finländska trio lämnar stora avtryck i framgångssagan.

I Yle Sportens NHL-podd tar redaktionens NHL-nördar Mattias Simonsen och Anders Nordenswan tempen på världens bästa ishockeyliga och bjuder på drivet snack om de finländska spelarna. Ett nytt avsnitt publiceras varje tisdag fram till att säsongen är slut på Yle Arenan.

Semifinalerna har kört igång i NHL – New York Islanders och Vegas Golden Knights imponerade stort
Semifinalerna har kört igång i NHL – New York Islanders och Vegas Golden Knights imponerade stort - Spela upp på Arenan

Dags att gräva fram dumstruten eller åsnehatten eller vad man nu vill kalla symbolen för korkade åsikter. Undertecknad hörde till dem som helt enkelt inte trodde att Montreal hade en möjlighet att matcha Vegas infernaliskt malande maskin. Åtminstone inte i Vegas häxkittel till hemmahall.

Efter att Vegas utmanövrerade superstarka Colorado med fyra matchsegrar på raken verkade vägen till final lätt. Golden Knights enorma speltempo i kombination med stenhård fysisk tuffhet och konsten att avgöra skulle Canadiens bara inte ha några svar på.

Och första matchen såg ut att bekräfta den förhandsanalysen. Vegas hade inte samlat ihop 23 fler poäng i grundserien än Montreal utan orsak. Det var vad Vegas 4–1-seger i första matchen slog fast. Trodde man.

Än en gång i det här slutspelet får vi ändå se att serier tycks börja på allvar först i den andra matchen. Till den kom ett Montreal Canadiens som verkade uppfyllt av klubbens fantastiska traditioner.

De berömda spökena från gamla Montreal Forum tillsammans med döda och levande Canadiens-legendarer fanns på ett eller annat sätt närvarande när laget av årsmodell 2021 slog Vegas med Vegas egna medel – i Vegas.

53 tacklingar mot 45 för Vegas, 26 blockerade skott mot 18 för Vegas, bara fem tappade puckar mot 10 för Vegas och en överlägsen tekningsprocent på 58,3.

Nu måste Canadiens bara se till att det som hände i Vegas inte stannar i Vegas.

Les Canadiens – vilket gäng! Oberoende av hur serien slutar

Vi som älskar hockey blir berörda av laginsatser som kräver en okuvlig vilja och ett orubbligt mod att ta spelet dit där fysisk smärta och fara regerar. När det blir resultat via blåmärken och stå upp-anda blir ett hockeyhjärta varmt och börjar bulta hårt. 

Alla kunde se varför Vegas vann match ett, så analysen för vad som skulle förändras var inte överdrivet svår. Jobba mer som femma, åk mer skridsko, vinn fler närkamper, vänd spelet i neutral zon, spela framåt – inte i sidled, dräll inte med pucken, ta spelet till målet, skjut för att näta.

Tydliga förbättringspunkter, men problemet var att det som ser bra ut pappret måste förverkligas av laget i rinken. Mot ett gäng som från och med att det blev ligans 31:a lag kanske har varit bäst i NHL på så gott som alla de nämnda punkterna – och som är byggt för att spela så.

Börjande från Mark Stone och Alex Tuch är Vegas trupp som helhet, logiskt nog, bättre på att spela sin egen typ av hockey än vad Canadiens är. Just därför var ”Habs” kollektiva insats så mäktig. Alla visste att 0–2 skulle bli näst intill omöjligt att stiga från och alla hittade sitt sätt att vara nyttig.

Att lagets bästa puckförande back, Jeff Petry, var tillbaka betydde enormt mycket – också mentalt. Nu kunde Canadiens igen förlita sig på fyra defensiva hörnstenar: Petry, Joel Edmundson, Shea Weber och Ben Chiarot. Pucksäkerheten och lugnet som det förde med sig var iögonfallande.

Klyschan som är verklighet i Canadiens: fyra cylindrar

Dessutom fick alla kedjorna ut närmast maximal effekt av sitt kunnande.

Philid Danaults trio med Brendan Gallagher och Artturi Lehkonen på kanterna åkte, kämpade och forecheckade outtröttligt i 60 minuter. Danault vann 61 procent av teckningarna, Gallagher noterades för fem tacklingar, Lehkonen blockerade tre skott – utöver fyra tacklingar.

Lagets skickligaste kedja, Nick Suzuki, Tyler Toffoli och nykomlingen Cole Caufield, blev inte överkörda av ett fysiskt urstarkt Vegas, vilket många befarade. Istället bjöd trion på matchens snyggaste mål. I 2–0-målet spelade man ut Vegas enligt noter – Kutjerov-Point-vibbar över det.   

20-årige tredjecentern Jesperi Kotkaniemi spelar med Josh Anderson och Paul Byron. Den här kedjan är som bäst nära motståndarmålet – och i snabba kontringar. Nu gav en sådan matchens segermål: Kotkaniemis smarta långpass nådde den flyfotade Byron som satt 3–0.

Den här vårens stora Canadiens-berättelse är ändå biffkedjan med två Stanley Cup-vinnande veteraner, Eric Staal, 36 år (Stanley Cup 2006), Corey Perry, 35 år (SC 2007) och 28-årige Joel Armia. Trion ligger tvåa, fyra och femma i ”Habs” playoffpoängliga och visade igen vägen.

Kedjans recept är det som nuförtiden kallas ”tung anfallshockey”. Det vill säga starkt spel med klubban i närkamperna, knuffar, annat fysiskt sandpapprande och tacklingar av alla sorter – och allt det här i närheten av motståndarmålet. En sådan trio verkar ha blivit ett krav för framgång.

Montreals skäggiga gubbar har tillsammans stått för 23 poäng i slutspelets 13 matcher. Igen tog kedjan spelet in framför Marc-André Fleurys mål med dryga sex minuter spelat av första perioden och till slut var det Armia, som med sitt femte mål den här våren sköt kolossalt viktiga 1–0.

”Joppe” har gått en lång väg

Det tidigare nämnda hockeyhjärtat klappar riktigt varmt för Joel Armias fina slutspelsvår. Björneborgskillen har gått en lång väg från en något mjuk och hajpad tonårsstjärna i FM-ligan till att spela vinnande slutspelshockey i en tvättäkta sandpapperskedja.

Armia tvingades fundera om sin spelaridentitet för att kunna ta en plats i NHL. Nu kan han vara stolt över hur omformningen har gjort honom till en enormt nyttig spelare för dagens krav. Armia årsmodell 2021 dödar utvisningar, spelar bort motståndarnas stjärnor och gör viktiga poäng.

Med fem mål delar han på första platsen i Montreals skytteliga med Tyler Toffoli och när man lägger till Armias tre assist så är han poängtvåa i Canadiens. Den drygt 190 cm långa och närmare 100 kg tunga 28-åringen har i Montreal blivit en spelare som kan sköta alla roller. Hatten av!

En inte alltför långsökt gissning är att Lejonens chefstränare Jukka Jalonen har ett stort utropstecken placerat efter Joel Armias namn med tanke på OS-laget i Peking. ”Joppe” är ett riktigt skolexempel på den spelaridentitet som bildar ryggraden i Jalonens landslag.

Också Armias lagkompisar Artturi Lehkonen och Jesperi Kotkaniemi håller helt garanterat som bäst på att ta stora steg mot en plats i ”alla tiders Lejonlag”. Lehkonens kapacitet i stora stunder är ingen överraskning, men det hur Kotkaniemi hanterar slutspelet är verkligt imponerande.

Han gör misstag, är ännu ganska våt bakom öronen, men räds inte stundens allvar. Kotkaniemi bidrar både med riktigt starkt tacklingsspel och kylan att leverera avgörande insatser med pucken i de tuffaste matcher som ishockeyn bjuder på. Tala om att växa framför åskådarens ögon.

Vad händer i Montreal?

Natten mot lördag möts Canadiens och Golden Knights följande gång och då har serien flyttat från Nevada till Kanada. 3500 fans får inträde till Centre Bell, men de lär få det att låta som 21 273. I de 24-faldiga Stanley Cup-mästarnas hemstad har det här gänget redan vunnit allas hjärtan.

All kärlek kan behövas. Det ska nämligen vara helt tydligt uttalat att Vegas tog över match nummer två i tredje perioden och höll Montreal i ett skruvstäd. Det såg inte vackert ut ur Canadiens perspektiv och det där i luften hängande kvitteringsmålet blev bara större och tyngre.

Carey Price, uppoffrande försvarsspel och en gnutta god tur räckte ändå till hela vägen. I tredje matchen kommer det därmed att bli ytterst intressant att se ifall Vegas kan fortsätta där match två tog slut och direkt koppla greppet. Eller om Canadiens igen startar starkt.

Får laget lite medvind i seglen under de första minuterna på hemmais framför en extatisk Montreal-publik, så kommer stormen som stavas ”Bleu Blanc Rouge” att bli verkligt svår att hantera.

Självförtroendet och viljan att vinna kan det här Montreal-laget mata till exempel med att gå igenom det senaste mästarlagets väg mot Stanley Cup-paraden. 1993 tog Canadiens hela 10 av de 16 slutspelssegrar som behövdes i förlängningen.

Mästarlaget, vars största stjärna var målvakten (Patrick Roy) hamnade illa ut många gånger, men lyckades alltid hitta sätt att vinna på.

Det borde vara lätt att identifiera sig med.

Tack för att du läste.

Källor: nhl.com, hockeydb.com, sportsnet.ca