Hoppa till huvudinnehåll

Sport

Kolumn: Sikta mot himlen och stjärnorna – Finlands väg till ett slutspel var lång, dags att utföra mirakel och förlänga EM-resan

Från 2021
Lukas Hradecky och Paulus Arajuuri firar straffräddning.
Bildtext Lukas Hradecky och Paulus Arajuuri har en svettig kväll framför sig mot Belgien.
Bild: Yle/Tomi Hänninen

Strålkastarmatch i den ryska högsommarvärmen, blicken fäst mot himlen. Finland ska spela EM-fotboll och jag struntar fullständigt i hur det här ser ut. Dags att uträtta mirakel, dags att fortsätta den här resan.

Det är vägen som är mödan värd?

Över sten och stock, genom dag och natt. Fram till den här punkten.

Landslaget har kommit till en möjlig slutdestination. I kväll ska ett kapitel stängas. Till och med en hel bok fylld med vackra ord, bilder och minnen?

Jag tänkte på det där under en av alla landslagsträningar i Zelenogorsk. Lag vandrar i cykler, spelare kommer och går och det ömsas skinn av naturen.

Finland har ett av hela EM-slutspelets äldsta lag och det är ofrånkomligen så att ett antal av de bärande väggarna i Markku Kanervas lagbygge är inne på landslagskarriärens upplopp. Många av spelarna vet om att det här kan vara sista chansen i ett slutspel.

Tim Sparv berättade om den långa vägen till ett mästerskap i en text för The Guardian samma dag som EM-premiären i Rom. Han skrev om ett seglivat folk som ska få sina drömdagar, ett vacklande fotbollslandslag som har lämnat sportens bakgård.

– Jag tycker verkligen om att berätta om vår resa. Den stora publiken vet inte var vi kommer ifrån, säger Sparv dagarna före gruppspelsavslutningen.

En kandidat till årets idrottsprestation

Nu vet fler vad det här fotbollslandet har gått igenom. Framför allt, nu vet precis varenda en vad det här laget står för.

Den historiska EM-debuten i Köpenhamn fick en otäck ramberättelse och sporten landade i andra hand. Det finländska laget var med och färglade tavlan vackert med sina värderingar, handlingar och prioriteringar.

Finland är redan vinnare i det här mästerskapet. Att ta sig hit vara historiskt, att åka genom känslostormen i Köpenhamn med rak rygg och rätt kompasskurs är en kandidat till årets idrottsprestation. 

Nu då?

Dags att uträtta mirakel också.

Kevin De Bruyne firar mål.
Bildtext Kevin De Bruyne förväntas spela mot Finland.
Bild: EPA-EFE/All Over Press

Belgien har landat i S:t Petersburg och man kunde mäta deras överlägsenhet på många sätt. Spelarnas meriter, klubbadresser, prislappar och löner skulle ringa in klasskillnaden oerhört effektivt.

I just det här fallet kan jag ändå tycka att Belgiens resultat får göra jobbet. För knappt tre år sen var de i S:t Petersburg och tog VM-brons. Sen dess har de knappt förlorat.

Två förluster på tre år vittnar om jämnhet som inte coronavirus, bra motstånd eller skador kan rubba. Belgien är framme, de är redo för guld i sommar.

Och här kommer Finland för att försöka klösa fram poäng och åttondelsavancemang.

Belgien kan matcha vilka de vill och vara favoriter

Det spekuleras om att Roberto Martinez vill ”lufta” Kevin De Bruyne och Eden Hazard inför slutspelet, men faktum är ju att Belgien kan ställa upp med vilka som helst av de 26 spelarna de har med sig till EM. De kommer ändå att jogga in som storfavoriter mot lilla Finland.

De kommer att matcha sin trebackslinje, de har sitt passningsspel, sina tempoväxlingar och en stor, central nia att pricka bollar på.

Danmark sprang som i trans och blottade stora, stygga svagheter i det belgiska guldprojektet. Finland kommer inte ens att testa den taktiken.

Finland har en förbundskapten som ställer böckerna i bokstavsordning i bokhyllan, dubbelkollar att ytterdörren är låst och äter en rejäl frukost. Här ska det inte slarvas, testas i onödan eller fås nya påfund.

Jobbet ska göras, det gör vi bra.

Resten är ren bonus mot världsettan. Offensivt finns det givetvis också mönster och signaler att följa, men här väntar en match där Finland kommer att få reagera, göra motdrag och improvisera så gott de begränsade fötterna förmår när svårighetsgraden växer.

Backe i en TV4-studio i dag

Det har gått ganska exakt fem år sedan Finland fick 1–1 mot Belgien i en landskamp i Bryssel. Ett liv har förflutit sen den matchen och Hasse Backe sitter i en TV4-studio, men här finns ändå drag som liknar varandra.

– Vi försvarade och ställde om, Kasper Hämäläinen gjorde mål. Det blir samma sak nu, säger Teemu Pukki.

Nu får vi en strålkastarmatch i den ryska högsommarvärmen. Gazprom-skrapan skapar den kännspaka fonden och dit ska Finland sikta. Mot himlen, mot stjärnorna.

Dags att skapa nya berättelser. Vägen hit var lång, men det vore himla synd om resan tar slut här.

Diskussion om artikeln