Den envisa överlevaren måste bort - Borgå behöver hjälp av invånare för att få bot på lupinerna
Du har säkert noterat allt fler blomsterlupiner längs med vägrenen. De må vara vackra men de tar över och både växter och insekter lider.
Det är få saker som är lika fint och somrigt som lupiner i olika blåa, violetta, rosa och vita nyanser. Men hur illa det än låter, kan inte lupinerna vara vår vän. De hör inte hemma längs med våra vägar och måste bort.
Lupinen, som egentligen heter blomsterlupin, växer i näringsfattig jord och förökar sig lätt, därför är den en envis överlevare.
- Blomsterlupinerna är inte en önskvärd växt. De sprider sig aggressivt och tar över allt annat som växer, säger Jaana Öhman som är parkarbetsledare för Borgå stad.
Det är svårt att helt få stopp på blomsterlupinerna. Men alla kan göra något.
- Det kommer knappast att delas ut böter, men alla borde känna plikten att göra något, menar Öhman.
Det är inte bara Borgå som kämpar med lupinerna utan hela landet
Borgå deltar i ett riksomfattande projekt för att bekämpa främmande arter. Det är det första steget för att stoppa spridningen.
Tanken är att alla invånare kan hjälpa till. Antingen plocka på egen hand, som ett gäng eller med en förening. I Borgå finns skyltar utmärkta på fem olika platser där invånare kan hjälpa med att utrota jättebalsaminen och blomsterlupinen.
Skogsbrynet intill motionsslingan i Kokon är en sådan plats. Här hittar du de andra platserna där du kan hjälpa till att plocka blomsterlupin och jättebalsamin.
- Här borde växa ängsblommor, nu har lupinerna tagit över, berättar Öhman. Plocka blommorna är ett enkelt sätt att hjälpa till.
Lupinen är seg - du måste vara envis
Blomställningarna ska plockas bort innan de fröar. Då sprider de sig i alla fall inte. Fast blomsterlupinen är envis gäller det att vara ännu mer envis. Då nya plantor kommer upp är det viktigt att rensa bort dem också.
Lupinens frön bevaras flera år i marken. Frön som blir kvar i jorden kan växa upp till en planta flera år senare.
Ett ännu effektivare sätt att råda bot på de färggranna blommorna är att gräva upp rötterna.
- Rötterna är sega. Är marken stenig, så som här, är det tungt att gräva med spade. Det är möjligt men går långsamt. Nästa steg skulle vara att slåtta lupinerna eller ta till röjsågen.
Oberoende vad man tar till för åtgärder är det ett tidsdrygt arbete. Blomsterlupinen ska vara utrotad senast 2022.
Det är markägarens ansvar att göra sig av med de skadliga växterna. För Borgås del kommer det inte att lyckas.
- Just nu kämpar vi med att få bort jättebalsaminen och har inte kommit igång på allvar med kampen mot blomsterlupinerna. För tillfället finns det inte tillräckligt med resurser för det.
Borgåbor som vill hjälpa till kan plocka blomsterlupiner och sätta dem hemma i en vas. Om fröna har hunnit mogna är det bäst att plocka dem i sopsäckar. Sopsäckarna kan man föra till Borgå stads parkdepå på Sjötullsgatan.
Redan 2012 gjorde Finland upp en nationell strategi för invasiva främmande arter. Att blomsterlupinen är en främmande invasiv art betyder att den förändrar sin omgivning på ett störande och ovälkomnande sätt.
Den gör helt enkelt slut på andra inhemska arter. Dessutom växer den snabbt och förökar sig effektivt. Till råga på allt skadar den naturen så ekosystemet rubbas.
Enligt Jord- och skogsbruksministeriet är invasiva främmande arter ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden.
Lupinen växer i hela landet förutom i norra Lappland. I södra och mellersta Finland har den förökat sig explosionsartat.
Det här är orsakerna till att lupinerna måste bort:
Blomsterlupinen må vara fin och höra hemma i din sommarbukett men leder till att den sprider sig ännu mer ut i naturen och redan nu är andra blommor hotade.
Till en början fanns blomsterlupiner i trädgårdar och på sommarstugan, sedan spred de sig till vägrenar och nu har de också rymt iväg till ängar, strandsluttningar, åsskogar och marker som inte kan användas för jord- och skogsbruk.
Blomsterlupiner har ofta registrerats på växtplatser för hotade ängsväxter. Det är främst skogsklockan, ängsgentiana och rutlåsbräken som är i fara.
Man kan tycka att blomsterlupinerna i alla fall skulle kunna få vara på kvar längs med vägarna, men inte ens där är det är problemfritt.
Eftersom jordbruket har förändrats och man inte längre använder sig av traditionella metoder och ängarna minskar har i sin tur flera växter och insekter som är typiska för ängar och betesmarker minskat. Nu har ängblommorna istället hittat till vägrenar. I kampen mot lupinerna förlorar de. Blomsterlupinens rotknölar binder kväve ur luften vilket leder till att marken och växtplatsen övergöds. Då ersätts ängsblommorna av mer kväveälskande växter.
Den senaste tiden har vi fått höra om hur vi kan rädda våra livsviktiga pollinerare.
Med sina färggranna blommor lockar lupinerna till sig pollinerare. Våra inhemska växter hotas eftersom pollinerare hellre besöker lupiner. Dessutom innehåller blomsterlupinens pollen en giftig alkaloid – ett vanligt giftigt ämne hos växter, som kan ha negativa konsekvenser för humlornas reproduktion. Alkaloider kan också vara giftiga för nötkreatur och får. Det kan också vara allergiframkallande för människor.
Blomsterlupinen är heller inte bra för larver och fjärilar.
Blomman duger varken för larver eller som föda för vuxna fjärilar. Lupinen är en av orsakerna till att insekterna minskar, speciellt skalbaggar, tvåvingar, fjärilar och myror.
Eftersom blomsterlupinen breder ut sig och tar över ängar och gamla prydnadsväxter försämrar den också kulturlandskapets värde. På den senaste tiden har den dessutom spridit sig till sandbottnade tallmoar. Den kan till och med kväva yngre trädplantor.
' /%3E%3C/svg%3E)
