Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Kommentar: Lika låst läge som tidigare – räknar Löfven med att sitta kvar?

Uppdaterad 21.06.2021 17:19.
Ett kollage med Marianne Sundholm och Stefan Löfven framför två svenska flaggor

Inget parti var egentligen särskilt suget på ett extraval. Men inget tyder heller på att regeringssonderingar blir lätta nu: uppställningen är den samma som när regeringsbildningen tog rekordlånga 134 dagar efter valet 2018.

Efter dagens förtroendeomröstning har regeringen och Stefan Löfven en vecka på sig att bestämma sig. Ett alternativ är avskedsansökan, så talmannen tar över för att bilda en ny regering med den nuvarande riksdagsuppsällningen. Ett annat alternativ är att utlysa extraval, som i så fall måste hållas inom tre månader och snabbt åtföljs av ordinarievalet i september 2022.

På sin pressträff i dag betonade Löfven att det är landets bästa som avgör. Med tanke på hur han hela veckan betonat att landet fortfarande befinner sig i kris – både pandemin i sig och den ekonomiska kris som följer – är det lätt att tänka att extraval i det här läget inte skulle vara landets bästa.

Löfven kommer att använda tidsfristen på en vecka för att föra samtal med samarbetsparterna och sondera om det finns alternativ till en ny regering. Men med tanke på att uppställningen är den samma som när det tog 134 dagar att bilda regering efter valet är läget fortfarande väldigt låst.

Krisens ursprung: Vänsterpartiet och särskilt Nooshi Dadgostar gav sig inte

Två villkor hade Vänsterpartiet när de släppte fram Stefan Löfven vid regeringsbildningen för tre år sedan: om regeringen försämrade arbetsrätten eller införde marknadshyror skulle de inte ha förtroende för regeringen längre.

Statsministern och socialdemokraterna har hela veckan hävdat att de inte inför marknadshyror, att det inte finns något sådant förslag, men Vänsterpartiet håller fast vid att punkt 44 i januariavtalet innebär just det och att den punkten måste bort: punkten säger att hyresmodellen ska reformeras genom att fri hyressättning vid nybyggen införs.

Den allmänna bedömningen är att varken Löfven eller någon annan har förstått hur stort allvar Vänsterpartiet menar på den punkten, trots att det är en så viktig grundprincip för V och trots att Nooshi Dadgostar sagt att hon påpekat det här hela våren.

Låst från början: Förnedringsklausul och ovilja att samarbeta

Innan den historiska omröstningen förklarade partierna hur och varför de valt att rösta som de sedan gjorde. De flesta valde att skylla krisen på varandra: den ena efter den andra pekade ut någon annan som ansvarsbärande för att krisen alls uppkommit.

Annie Lööf fortsatte att betona hur även den här krisen visar att det inte går att samarbeta med ytterkantpartier (SD och V) och att de inte bör ha inflytande över svensk politik.

Ändå är det just den kompromisslösheten som finns med i grunden till allt: januariöverenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centern och Libleralerna vid förra regeringsbildningen säger uttryckligen att Vänsterpartiet inte ska få ha något inflytande över svensk politik under den här mandatperioden. Följaktligen har ingen förhandlat med V om hyresfrågan.

Problemet kvarstår: Vad händer med hyressättningen i nyproduktion?

Sonderingar med dagens riksdagsuppställning innebär fortfarande att Vänsterpartiet måste släppa fram Löfven. Nooshi Dadgostar sade ordagrant i dag att Vänsterpartiet inte kommer släppa fram en högerregering och att Vänsterpartiet vill ha Stefan Löfven som statsminister – men utan marknadshyra.

Stefan Löfven vidhåller i sin tur att det inte finns något förslag om marknadshyror och fortsätter hävda att januaripartierna försökt lösa hyresfrågan. Uppenbarligen inte tillräckligt för V.

En väg framåt för Löfven skulle vara att få C och V att närma sig varandra. Men hur det ska gå till på en vecka är svårt att förstå.

Svårt för högermajoritet: Ulf Kristersson har inte en majoritet bakom sig som statsminister

Liberalerna röstade inte för att fälla regeringen i dag, men strax efter omröstningen meddelade Liberalernas ledare Nyamko Sabuni ändå att partiet kommer att jobba för en borgerlig regering.

Det här beskedet till trots har Ulf Kristersson inte en majoritet bakom sig i dag. Med dagens riksdagsuppställning har Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna tillsammans ändå färre ledamöter än dagens regering (S och MP) har, och definitivt färre än vad S, MP och C har tillsammans.

Hittills har moderatledaren Kristersson sagt nej till Sverigedemokrater i regeringen. Däremot har han öppnat upp för samarbete i sakfrågor med SD.

Blir det extraval är det mycket som ställs om: både MP och L ligger under riksdagsspärren på fyra procent i dagens opinionsmätningar. Samtidigt har både S och M väljarunderstöd ökat den senaste tiden.

Alldeles möjligt: Stefan Löfven kan fortsätta som statsminister ändå

Under sin pressträff efter förtroendeomröstningen betonade Löfven att han inte utesluter extraval. Men mycket av det han sade talar som sagt för att han föredrar att hitta en ny regering fort: Löfven underströk att den majoritet som röstat bort honom är högst tillfällig. Han talade varmt om att januaripartierna fått mycket gjort under sina tre år tillsammans och att de har mycket att slutföra både gällande den gröna omställningen och att stärka välfärden och att knäcka gängen.

Samtidigt betonade han landets krisläge och fortsatte i samma ton som Socialdemokraterna gjort hela veckan hävda att Vänsterpartiet missuppfattat beskedet om marknadshyror och att det är ansvarslöst att försätta landet i politisk kris mitt under en pandemi och ekonomisk kris.

Han avslutade med att poäntera att de som fällt honom inte ens har presenterat något alternativ till regering och kanske är det han räknat på för mycket från start: under talmansrundorna hittas ingen ny statsminister och Löfven får sitta kvar trots allt.

Just nu är det ändå svårt att se vem som kommer att ge efter först om extraval ska undvikas. Läget känns precis lika låst som för några dagar sedan.

Diskussion om artikeln