Hoppa till huvudinnehåll

Kommunalvalet 2021

Kommunalvalet tog steget till sociala medier i storstäderna, men inte på landsbygden – Expert: "I framtiden blir sociala medier den primära kampanjarenan"

Minja Koskela Musiikkitalossa.
Bildtext Minja Koskela slog sina partikollegor och blev en av kommunalvalets röstmagneter – till stor del tack vare sociala medier.

För röstmagneten Minja Koskela (VF) var sociala medier receptet till framgång, men i många kommuner lyste de digitala valkampanjerna med sin frånvaro. Sociala medier kan vara en utjämnande faktor i valkampanjerna, men verkar inte få folk ut till valurnorna. 

Årets kommunalval skulle bli alla tiders sociala medier-val, då coronapandemin gjorde så att kandidater och partier inte hade samma möjligheter att föra kampanj på torg och bensinmackar. 

Kim Strandberg, akademiforskare vid Åbo Akademi, säger att det här stämmer särskilt i stora städer, men att sociala medier på landsbygden inte ser ut att ha spelat så stor roll i årets val.

– I städer finns det fler yngre människor, universitet och så vidare, sådana miljöer är bättre fiskevatten för en kandidat att använda sociala medier i, säger Strandberg.

Det här syntes bland annat i Helsingfors där Vänsterförbundets stjärnskott Minja Koskela, som innan valet var okänd för den breda allmänheten, fick 5 600 röster och blev en av valets röstmagneter.

Det var ett resultat av ett långvarigt arbete, säger Koskela.

– Vi började kampanjen redan i september och hade ett tydligt mål och strategi att våra kanaler ska växa till valdagen. Det lyckades vi med, och det har haft en effekt.

Elise-Juliette Njila (vas.) esitti yleisölle Anna Puun kappaleen Säännöt Rakkaudelle ja SDP:n kuntavaaliehdokas Säde Tahvanainen (oik.) heilutteli ruusuja laulun tahtiin.
Bildtext I år måste man lägga sordin på en stor del av det traditionella kampanjarbetet, men många partier förde kampanj också ute på fältet.

"Sociala medier gynnar inte demokratin"

Den långvariga Helsingforspolitikern Thomas Wallgren (SDP), som nu föll ur fullmäktige, tror att sociala medier kan ha varit en orsak till att han fick färre röster. 

– Jag hör själv till dem som bojkottar sociala medier – utom inför val, då min stödgrupp säger att jag måste vara med. Men jag är ganska dålig på det och motsträvig, även om jag är med på något hörn i varje fall. 

Wallgren säger att han undviker sociala medier dels på grund av att de har en dålig effekt på den psykiska hälsan och att sociala medier koncentrerar makten till de globala it-jättarna.

Men han ställer sig också skeptisk till de löften som framförts om att sociala medier kan skapa mer demokrati. Det man sett hittills pekar inte på att sociala medier kunde ha någon demokratiserande effekt, enligt Wallgren.

– Under den tiden som de vuxit sig viktiga har vi sett sjunkande deltagande i val, ökad polarisering och ökande steg för populistiska partier och rörelser. Om det här har ett orsakssamband är inte klart, men jag är orolig för att det kan ha det, säger Wallgren.

Allt viktigare både för kandidater och väljare

Trenden är ändå tydlig: sociala medier blir allt viktigare. Enligt Helsingin Sanomats kartläggning av partiernas marknadsföring på Facebook och Instagram var det Vänsterförbundet som satsade mest på valreklam på sociala medier.

Enligt tidningen använde Vänsterförbundet mest, 55 101 euro, på reklam på Facebook och Instagram, följt av SDP och De Gröna. Sannfinländarna, SFP, Rörelse Nu och Kristdemokraterna satsade minst, mindre än 3 500 euro.

Sociala medier har också blivit en viktigare kanal för väljare. I en Yle-enkät som gjordes före valet sa 43 procent av finländarna att politikernas synlighet och aktivitet på sociala medier påverkar röstningsbeslutet mycket eller till viss mån. I synnerhet unga, kvinnor och nylänningar uppgav att en politikers närvaro på sociala medier har en inverkan på hur de röstar.

Kim Strandberg säger att sociala medier också kan ha en pusheffekt: om man ser någon kandidat skriva något man själv tycker är hemskt eller chockerade kanske man inser att man absolut inte tänker rösta på den personen.

Strandberg påpekar ändå att det fortfarande är kandidattesterna som är det absolut viktigaste av det som finns på nätet i valet av kandidat. Men i framtiden kommer sociala medier att bli den primära kampanjarenan, tror Strandberg. 

– De väljargenerationer som växer upp nu är sociala medier-generationer. De läser inte papperstidningar eller ser på tv. De gör allt via nätet och sociala medier. Det är helt klart att trenden går starkt ditåt, säger Strandberg.

Kim Strandberg, en vit man, står framför ett träd och ett betonghus.
Bildtext Kim Strandberg forskar i politiskt beteende på nätet.

Kvinnor och unga kandidater bättre på Instagram

Minja Koskelas primära plattform är Instagram, där hon i dag har över 19 000 följare. Hon har skrivit om politik på sociala medier redan länge, men betonar att hon och hennes kampanjteam från början ville göra Instagram till en politisk plattform.

Koskela motsätter sig tanken om att Instagram bara är till för enkelriktade budskap eller fluffigt lifestyleinnehåll. 

– Instagram har konstant varit en plats för kritisk debatt och diskussion. Visst finns plattformen också som feelgoodkanal, men mer på ett privat plan. För mig har Instagram uttryckligen varit en kanal att föra politik på, säger Koskela.

Även om Instagram slog igenom i den politiska kampanjföringen redan i förra riksdagsvalet, var det allt fler av årets kommunalvalskandidater som hårdsatsade just på Instagram.

Det ser Strandberg som något positivt, eftersom plattformen jämnar ut vissa ojämlikheter i valkampanjerna.

– Unga kandidater har lättare att nå framgång, och kvinnor är också bättre på Instagram än män. Det såg man redan i riksdagsvalet 2019, säger Strandberg. 

Minja Koskela tror att sociala medier kan ha en viss demokratiserande effekt, men tycker man bör analysera närmare vilka grupper eller kandidater gynnas.

– I det här valet var det till min fördel att jag hade många följare redan innan jag ställde upp i valet. Men i alla kampanjer finns det vissa som har försprång – sittande ledamöter är till exempel alltid mer framme, säger Koskela.

Sociala medier kan leda till samhälleligt engagemang – men kanske inte i valbåsen

Att kampanjerna gick heta på sociala medier fick emellertid inte fler personer till valurnorna. Tvärtom, valdeltagandet var historiskt lågt, 55,1 procent. 

Experter har pekat på flera bakomliggande orsaker, såsom tidpunkten, coronaepidemin och vädret. 

Minja Koskela säger att det låga valdeltagandet är oroande för demokratin, men tycker att man i stället för att peka på vädret eller ointresset för politik borde vända på steken.

– Jag tycker man börjar i fel ände om man tänker att problemet ligger hos dem som låter bli att rösta. Partierna och de politiska aktörerna måste se sig själva i spegeln: Hur kan vi göra politiken sådan att den på allvar tilltalar folk? 

Som exempel lyfter Koskela upp hur mycket av diskussionen inför valet i Helsingfors präglades av borgmästarvalet, inte själva innehållet i kommunalpolitiken. 

Att kampanjerna på sociala medier inte fått folk att rösta kan enligt Strandberg delvis ha att göra med att yngre människor inte brukar rösta lika flitigt som äldre och att det ännu är primärt en yngre målgrupp som nås på sociala medier. 

– Det går inte att trycka på någon knapp eller hitta på någon ny app och så får du en person som aldrig har varit intresserad av politik att bli intresserad. Att gå och rösta är ett ännu större steg. Även om allt görs proffsigt så är alla inte intresserade av politik och alla kommer heller inte att rösta, säger Strandberg.

Strandberg vill tona ner oron för det låga valdeltagandet. Man borde se på samhälleligt engagemang som en helhet, inte bara på hur många som röstade i ett val. 

– Unga personer i dag är väldigt engagerade i många andra frågor. Till exempel Fridays for future-rörelsen är bra exempel på hur engagerade unga är.

Diskussion om artikeln