Minoriteterna känner inte till sina rättigheter: “Myndigheterna behöver flera sätt att nå dem”

De mänskliga rättigheterna är viktiga för alla finländare, oavsett bakgrund. Det kommer fram i forskningsprojektet grundrättighetsbarometern som justitieministeriet har gjort. Men det finnas märkbara skillnader i olika gruppers uppfattning om myndighetsinformation och kunskaper om det finländska rättsskyddet.

Grundrättighetsbarometern kartlägger hur personer med funktionsnedsättningar eller funktionsvariationer och personer från de arabiska, ryska och svenska språkminoriteterna i landet ser på de mänskliga rättigheterna. Barometern gjordes för första gången i år. 

Resultaten visar att alla grupper anser att fria och rättvisa val och medier som ger pålitlig information är väsentliga för demokratin.

De ryska och arabiska språkminoriteterna anser det ändå vara mycket viktigare att diskutera politik med andra väljare innan man fattar beslut om vem man ska rösta på, jämfört med de andra grupperna.

– Respondentgrupperna har en positiv syn på mänskliga rättigheter, och de märker av dem i sin vardag, säger rapportens författare och gästforskare vid Institutet för hälsa och välfärd Tellervo Nenonen.

Svag kunskap och svårtillgänglig information utmanar

Resultaten i grundtrygghetsbarometern tyder på att myndigheter har svårt att nå ut med information om det finländska rättsskyddet till minoriteter. Bland den arabisktalande minoriteten i landet känner bara 19 procent till justitieombudsmannen, och i den rysktalande minoriteten är siffran 39 procent. Det är klart mindre än de andra grupperna, enligt barometern.

Det finns också en bred okunskap om diskrimineringsombudsmannen i alla grupper - utom hos de svenskspråkiga, där 63 procent är medvetna om myndigheten. 

Myndigheterna verkar också ha problem med att presentera information på ett lättillgängligt sätt. 60 procent av de med funktionsnedsättningar eller -variationer upplever att informationen är svårtillgänglig och att det är svårt att sköta ärenden hos myndigheter. Hos svenskspråkiga är siffran 39 procent.

– Det är viktigt för justitieombudsmannen och diskrimineringsombudsmannen att veta att det finns grupper som kanske inte känner till vad de erbjuder och hur de kan hjälpa. Jag tror att vi behöver samarbete mellan olika organisationer och myndigheter för att berätta om de här tjänsterna och möjligheterna, säger Johanna Suurpää, som är chef för avdelningen för demokrati och offentlig rätt vid justitieministeriet.