Hoppa till huvudinnehåll

Natur

Vi använder hundratals ton polymerer i vardagsartiklar – och vi vet inte om de är giftiga

tvättmedelsprodukter
Bildtext Polymerer förekommer bland annat i tvättmedel.

Vi har hört om mikroplast, men syntetiska polymerer - själva byggstenarna i plast, kosmetika och tvättmedel - är en ännu större utmaning, för deras verkningar känner vi inte till. Ett nytt EU-förslag skulle tillåta användning av polymerer utan förhandsgranskning, varnar experterna.

EU-kommissionen, kemikalieindustrin och miljöorganisationer för som bäst diskussioner kring användningen av polymerer som en del av förordningen Reach som ska stärka skyddet av människors hälsa.

Just som vi trodde att vi hade hört alla dåliga nyheter när det gäller plast så visar det sig att den huvudsakliga ingrediensen, alltså polymerer, inte ens behöver registreras med basinformation.

Polymerer är molekyler vars struktur upprepas eller en kemikalie bestående av många upprepade enheter. Tänk dig ett pärlhalsband eller en lång kedja av sammansatta gem så får du en idé om hur en polymer är uppbyggd. DNA är ett exempel på polymerer som förekommer naturligt i naturen, men polymer kan även tillverkas syntetiskt.

Och det är där vi stöter på problem eftersom vi vet så lite.

Polymerer har hittats i moderkakor

Dolores Romano, äldre tjänsteman med ansvar för kemikalier på medborgarorganisationen Europeiska Miljöbyrån EEB, hör till dem som vill få EU att kräva information av kemikalieindustrin om vad det egentligen finns i de kemikalier och den plast som vi använder hundratals ton av dagligen i Europa.

Dolores Romano
Bildtext Dolores Romano på Europeiska Miljöbyrån förhandlar för att kemikalieindustrin med tiden skulle registrera alla polymerer de producerar.

Var finns polymerer?

– Nästan överallt! De är huvudingrediensen i plast, tvättmedel, kosmetika, målarfärger och byggmaterial. Det finns nästan 200 000 olika polymerer och de kan hittas överallt i naturen numera, säger Romano.

Polymerer tränger genom membran och i en italiensk undersökning hittade man för första gången även polymerer i moderkakor.

Det förslag som EU-kommissionen för fram i samband med sin gröna giv är att endast 6 procent av de närmare 200 tusen polymererna skulle behöva registreras och på den listan finns polymerer som vi redan har information om.

Däremot fattas polymerer som det används hundratals ton av på den här listan. Polymerer som har konstaterats vara giftiga eller som används i väldiga mängder borde också prioriteras.

“Alla polymerer borde registreras”

Det här är för lite och skulle tillåta användningen av många vanliga plaster trots att det finns anledning att tro att de är skadliga, påpekar 19 forskare som skrivit till EU-kommissionen

EEB ber EU-kommissionen om att alla polymerer över tid skulle registreras. Vi förstår att det inte kan göras genast utan måste ske stegvis. Men myndigheterna borde åtminstone veta vad som finns på marknaden och vad som borde regleras, säger Romano.

Vi känner till att plast faller sönder i mikroplast som också hittas överallt i naturen. Men vilken är skillnaden till polymerer?

– Polymerer är mikroplast och mer än det. De finns i till exempel i våra kläder som polyester, i lack och vätskor som kosmetika eller tvättmedel där de inte syns och vi inte vet om att vi sprider dem. Mikroplast är bara en del av problemet. Polymerer är ett större problem är mikroplast.

målfärgspyts på ställning och person som putsar pensel
Bildtext Tänkte du måla på stugan i sommar? Då använder du polymerer.

Vi behöver polymerer, men också kunskap om dem

Det finns sex stora grupper av polymerer som utgör 80 - 90 procent av alla polymerer.

– Vi skulle inte kunna kommunicera i dessa coronatider utan de polymerer som finns i optiska kablar, datorer och smarttelefoner, konstaterar Carl-Eric Wilén, professor i teknisk polymerkemi vid Åbo Akademi.

De hör till de polymerer som är designade att hålla en lång tid. Ett annat problem är de polymerer som är gjorda för engångsanvändning i förpackningsindustrin. De blir mikroplast om de behandlas fel och kastas i naturen. För att undvika det har man utvecklat biopolymerer, som sönderfaller i naturen. Men de är tillsvidare dyrare.

Polymerer används också inom medicin bland annat till att dosera läkemedel exakt i cancerbehandling så att inte hela kroppen behöver ta emot cellgifter utan endast själva cancersvulsten.

Carl-Erik Wilén
Bildtext Professor Carl-Eric Wilén forskar i polymerer vid Åbo Akademi.

Blir gifter när de faller sönder

En del av polymererna har i en rapport för EU kommissionen konstaterats vara farliga för människor och natur när de sönderfaller till monomerer som är farliga för vattenlevande varelser och ackumuleras i naturen. Ett exempel är polymerer som när de sönderfaller kan frigöra formaldehyd i luften.

Ett annat exempel är polyakrylamid som blir akrylamid. Polyakrylamid används i många tvättmedel och hamnar i våra vattendrag där det bildar ett neurotoxin.

Problemet är att vi använder hundratals ton av vissa av de här polymererna och det utan att ha fått information av industrin om deras egenskaper eller effekter. Årligen tillverkas 350 miljoner ton polymerer.

Bara import på över ett ton måste registreras

Så här kollar Säkerhets- och kemikalieverket Tukes införsel av polymerer till Finland enligt sina nätsidor: "Polymerer behöver inte registreras. Tillverkare eller importörer av polymerer ska ändå registrera monomerer i polymerer eller andra utgångsmaterial, om deras koncentration är minst 2 vikt-% och tillverkningen/importen av dem överskrider 1 ton per år per tillverkare eller importör, om inte ämnena har registrerats tidigare i samma distributionskedja.”

– Kontrollen av polymerer är väldigt låg. Det finns inget krav på att de ska registreras, inte ens så mycket som deras namn, var de produceras, vad de ska användas till och vilka deras egenskaper är, säger Romano.

De regleras endast i sin slutliga användning, i det fall att den regleras. Många plastsorter innehåller tillsatser som till exempel ftalater. Vissa ftalater har förbjudits och då förbjuds plasten, men endast för att den innehåller ftalater, inte för polymererna.

Sydkorea kräver att alla polymerer registreras

Nu har kommissionen inlett diskussioner med kemiska industrin och medborgarorganisationer. Som grund för diskussionerna är ett förslag som medborgarorganisationerna finner otillräckligt. För att minska på industrins arbetsbörda är villkoret om att inte alla polymerer behöver registreras inkluderat. 

Romano berättar att i Sydkorea krävs det att alla polymerer registreras, så varför kan det inte göras i EU?

– Jag vet inte om den koreanska marknaden innehåller mer eller mindre polymerer än vår. Men det är ett industrialiserat land så om man lyckas samla den här informationen i Sydkorea och på andra ställen, så borde det nog går att göra i Europa också. Vi kan inte hållas ovetande om de här kemikalierna, säger Romano.

Det handlar inte bara om kemikalieindustrin utan även de företag som använder dessa polymerer till exempel möbel- och textiltillverkare eller livsmedelsindustrin som vill använda mera hållbara kemikalier.

– Hur ska de kunna välja vilka polymerer som är ofarliga ifall det inte finns information att tillgå? Små företag har inte möjlighet att testa hur pålitliga olika polymerer är. Det borde tillverkaren göra, säger Romero.