Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Förbjuden längtan kring den gyttjiga sjön i Grankulla – varför är den lilla rika staden så bra grund för fiktiva berättelser?

Gallträsk i Grankulla.
Bildtext Ett gäng ungdomar försvinner mystiskt kring sjön Gallträsk i Grankulla – det här är audiodramat "Under sjön".

Sommarens femdelade hörspel "Under sjön" har premiär på Svenska Yle på midsommarafton och är ett spännande fantasydrama som utspelar sig kring sjön i Grankulla.

Mikael Syrjälä är uppvuxen i Grankulla och har gått omkring och tänkt på Gallträsk i många år; att han vill göra något om den gyttjiga sjön.

– Jag minns hur jag som barn med fascination följde med hur sjön skulle renas. Den var ju lite äcklig, lite annorlunda, säger han.

Syrjälä är utbildad inom film. Hans första audiodrama Under sjön är en berättelse som kombinerar en verklig plats med en fantasyhandling.

I dramapodden, vars manus på basis av Syrjäläs koncept är skrivet av manusförfattaren Eva-Maria Koskinen, ska sjön i ett fiktionaliserat Grankulla också renas i samband med att ett nybyggt spa invigs. Det finns dock de som inte tycker om den idén – näckarna som bor under sjön.

Strävan efter att upprätthålla lyckan kan leda till att man är olycklig.

― Mikael Syrjälä

En efter en börjar ungdomar försvinna nära sjön, och hemligheter grävs fram ur gyttjan. En berättelse om vad som finns bakom fasaderna i idyllen, om identitet, normer och längtan, väcklas ut. Olycklig kärlek är en given krydda i dramat.

Lyssna till Under sjön på Arenan genom att klicka här.

Grankulla som symbol

Vad gör Grankulla till en intressant plats att placera en fiktiv berättelse, Mikael Syrjälä och Eva-Maria Koskinen?

– Grankulla är intressant eftersom det är en stängd enhet, en finlandssvensk lycklig medelklassbubbla där fasader och normer har stor betydelse. Utgångspunkten var frågan om man kan vara själv i en sådan miljö, säger Mikael Syrjälä.

– Jag tycker om Grani och var rätt lycklig där, men det kändes också som att det fanns en stor distans mellan människor. Serien handlar om längtan efter verklig connection.

Det här är skådespelarna i "Under sjön"

Eva-Maria Koskinen menar att de teman som behandlas i dramat är bekanta för de flesta som vuxit upp i en finlandssvensk miljö i huvudstadsregionen. Själv har Koskinen vuxit upp i södra Helsingfors, en bubbla lik Grankulla, där man ska vara på ett visst sätt och förväntningarna – både ens egna och andras – är stora.

– Man måste förhålla sig till normerna på något sätt, antingen som en del av dem, eller genom att placera sig själv utanför dem – eller något mitt emellan, säger Koskinen.

Både hon och Syrjälä konstaterar att finns det stadiga fasader, finns det antagligen också något bakom dem – och det här är intressant för en författare eller konstnär att utforska.

Gallträsk i Grankulla.
Bildtext Under sjön har premiär på Yle Arenan 25.6.2021 kl 12.00.

– Strävan efter att upprätthålla lyckan kan leda till att man är olycklig, menar Syrjälä.

Koskinen fortsätter:

– Följden av att leva enligt strikta normer kan vara att behovet att bryta sig loss, samt mängden förbjuden längtan, växer.

Dessa teman behandlas i den femdelade serien. I dramat är det näckarna som symboliserar människans förbjudna längtan. Näckarna framställs som det värsta man kan vara, men samtidigt dras människorna i hemlighet till dem.

Fasader, tystnadskultur och maktstrukturer

Ett annat verk som undersöker fasader i en finlandssvensk idyll och vad som händer när de spricker, är Monika Fagerholms senaste roman Vem dödade bambi?

Jag träffar henne för att prata mera om vad Grankulla kan symbolisera och visa oss genom fiktion.

Monika Fagerholm står på en somrig terass och tittar in i kameran med solglasögon på.
Bildtext Monika Fagerholm tilldelades Nordiska rådets litteraturpris i fjol för romanen "Vem dödade bambi?"

– Som författare är man antropolog, man kan se på miljöer utifrån även om man är insyltad i dem själv, säger Fagerholm.

Hennes roman utspelar sig i en fiktiv villastad, men hon har tagit intryck av Grankulla där hon bodde ett par år under sin ungdom.

– Boken kunde lika väl utspela sig på Brändö i Helsingfors, där jag gick i skola och på många fester i villor med simbassänger, säger Fagerholm.

– Båda är slutna miljöer där det finns mycket resurser – mycket makt, mycket pengar, och mycket att förlora.

I Vem dödade bambi? sker en grov gruppvåldtäkt, och i Under sjön försvinner ungdomar mystiskt kring sjön. Dessa traumatiska händelser försöker tystas ner, för det är mycket som står på spel – anseende, pengar och sociala relationer.

Man är också rädd för skvaller, vilket leder till en skadlig tystnadskultur.

― Monika Fagerholm

Monika Fagerholm konstaterar att hela samhället påverkas om något händer i den egna bubblan – när ”alla känner alla”, är alla berörda.

Mikael Syrjälä och Eva-Maria Koskinen tar också upp det klassiska finlandssvenska fenomenet, som är på både gott och ont. Å ena sidan är det tryggt att veta vem alla andra omkring en är, å andra sidan kan det vara trångt och kvävande.

Det ovälkomna tystas ner

I slutna borgerliga miljöer som Grankulla, Brändö eller till exempel Ekenäs – det finns motsvarande platser i de flesta länder – vill man upprätthålla en bild av att inget hemskt händer här hos oss, menar Fagerholm.

– Man är också rädd för skvaller, vilket leder till en skadlig tystnadskultur. Och när man inte får prata om något, leder det till värre skvaller som handlar om att hitta syndabockar, säger hon.

– Tigandet förstör människor.

Tigande och hemligheter är också teman i Under sjön, där det visar det sig att huvudpersonen Ariels egen pappa – vd:n för det nya spat – har tigit för henne om vad han vet om näckarna i sjön. Hennes pojkvän, som är den första som försvinner, har inte heller talat sanning.

De har skapat "Under sjön"

Verklig plats ger mervärde

Att audiodramat Under sjön är placerad i en identifierbar miljö, en verklig plats, tycker både Syrjälä och Koskinen ger mervärde.

– Jag tycker att fantasy är som bäst när det blandar verkliga element med det påhittade, det blir mer intressant. Det är en rolig lek när det finns vanliga människor och sedan annat som händer, säger Syrjälä.

Gallträsk i juni 2015
Bildtext Mikael Syrjälä är uppvuxen i Grankulla och har tänkt på Gallträsk i många år.

Koskinen noterar att man som ung finlandssvensk nödvändigtvis inte har så många berättelser – filmer eller böcker – där man kan känna igen sin egen verklighet.

– Jag har samma upplevelse. Man vill ju se sig själv, säger Syrjälä.

Kan tänkas är ett fantasydrama det bästa sättet att se sig själv och hur saker och ting egentligen ser ut. När fantasin engageras kan man få oväntade insikter om verkligheten.

Fotnot: En annan aspekt av Grankulla i finlandssvensk konst och litteratur är de kända modernisterna som levde i staden.