Hoppa till huvudinnehåll

Åboland

Bomärken användes förr till att märka ens egendom – Västanfjärdbo hittade över 500 symboler på gamla föremål runtom i Åbolands skärgård

Helga Rajala
Bildtext Västanfjärdbon Helga Rajala har åkt runt i den åboländska skärgården på jakt efter bomärken.

Bomärken användes förr till att märka kärl, lieskaft, fiskenätens flyt och all annan viktig egendom. Enligt uppskattningar fanns det tusentals olika bomärken i tio skärgårdssocknar i den åboländska skärgården. Bomärkena har nu sammanställts till en bok som utkommer i höst.

En omfattande utredning har gjorts om bomärken som använts i Åbolands skärgård. Boken som utkommer i höst omfattar närmare 2 000 olika bomärken.

Bomärken användes förr till att märka sin egendom. Bomärken fanns på botten av kärl, på lieskaft eller på fiskenätens flyt – i princip på alla föremål som lätt kunde förväxlas med andra människors egendom eller tappas bort.

Bomärken har ristats in i träföremål, metallskaft och till och med i stenar som använts som tyngder för fiskenät.

En sten där man ristat in ett bomärke.
Bildtext Så här kan ett bomärke i ett stenföremål se ut. Förr var man noga om att fiskeredskapen inte av misstag skulle hamna hos fel ägare.

Bomärken användes till exempel på 1400-talet av de borgerliga i städerna. För att kunna sälja varor till städerna på medeltiden krävdes det att man hade en bondes bomärke som ett slags ursprungscertifikat.

Bomärkena blev vanligare på 1500-talet, men i och med att läskunnigheten spreds på 1800-talet minskade behovet för dem.

I dag används bomärken främst för skojs skull i till exempel fiskeredskap, som logor för lantgårdar eller till och med som tatueringar.

Inte ett mycket omforskat ämne

Det har gjorts relativt lite forskning om bomärken. Den troligtvis mest omfattande dokumenteringen av bomärken har gjorts av Paavo O. Ekko och hans son Timo Ekko, som har en allmän samling på 14 000 bomärken. Här kan du läsa om samlingen på finska.

Läget håller emellertid på att förändras, eftersom bomärkesforskaren Göran Dahl på Åland har sammanställt en omfattande publikation om Ålands bomärken. En bok om de åboländska bomärkena utkommer i höst.

Dahl, som är en av författarna till boken om Åbolands bomärken, hade samlat in cirka två tusen bomärken i Åboland i huvudsak från dokumentkällor.

Bokens andra författare, Helga Rajala från Västanfjärd som titulerar sig själv som en amatörforskare, gav sig ut på fältet för att leta efter bomärken på skärgårdsbornas vindar och i båtskjulen.

Under sin rundtur i skärgården samlade Rajala information om bomärken i Dragsfjärd, Finby, Hitis, Houtskär, Iniö, Kimito, Korpo, Nagu, Pargas och Västanfjärd.

Slutsumman var cirka 500 bomärken.

Rajala fotograferade och ritade av de bomärken som hon hittade. Många av bomärkena hade slitits under åren, och därför behövdes en del uppfinningsrikedom i dokumenteringen.

I stället för att fotografera ett bomärke fungerade det ännu bättre att man lade ett papper över bomärket och skissade med en blyertspenna för att få fram en relief av bomärket.

Förutom insamlingen av materialet har Rajala analyserat och delat in materialet systematiskt enligt bomärkenas former.

Endast minimala detaljer kan ibland skilja åt bomärken som annars ser identiska ut – till exempel kan ett märke ha två streck på mitten, medan ett annat har fler eller färre streck.

– Med hjälp av indelningen kan man ta reda på ett bomärkes ursprung och från vilken socken, vilken by och vilken gård märket kommer, säger Rajala.

En liknande sammanställning har tidigare inte funnits – informationen om bomärken har oftast förmedlats muntligt inom familjer.

Vaivauskapula, jossa on puumerkkejä
Bildtext En fattigklubba med olika gårdars bomärken. Gårdarna ansvarade turvis för att erbjuda mat och boende för de fattiga.

Fattigklubba och bomärken i ett kyrkogolv ledde till noggrannare utredningsarbete

Helga Rajalas intresse för bomärken går i släkten. Rajalas mamma hade ett café i Västanfjärd och på caféväggen hängde en speciell träklubba där åtta gårdars bomärken var inristade.

Träklubban var en fattigklubba, som fungerade som socialvård förr i tiden. Gårdarna ansvarade turvis för att erbjuda mat och boende för de fattiga och på träklubban stod det till vilken gård de fattiga skulle gå.

Den mer omfattande utredningen av bomärken fick en ordentlig start när bomärken i kyrkogolvet i Västanfjärds gamla kyrka fångade Helga Rajalas uppmärksamhet. Cirka 20 bomärken har hittats i kyrkogolvet.

Rajala funderade på om bomärkena visade vilka gårdar som donerat byggmaterial till kyrkan, men det kändes inte som en vettig förklaring.

Västanfjärdin vanha kirkko
Bildtext Bomärken har hittats i golvplankorna i Västanfjärds gamla kyrka.

Rajala var i kontakt med bomärkesforskaren Göran Dahl på Åland och fick ett svar.

– Bomärkena finns i golvplankorna, eftersom man har begravt döda under golvet, berättar Helga Rajala.

Samtidigt fick Rajala också veta att Göran Dahl hade samlat mycket arkivmaterial om åboländska bomärken. Rajala glädjes över detta och utvidgade sitt utredningsarbete från hemtrakterna till hela skärgården.

Arbetet är nu klart och i höst är det dags för fest – då utkommer äntligen boken om de åboländska bokmärkena.

Artikeln baserar sig på Puumerkeillä merkittiin omaisuutta satoja vuosia sitten – harrastajatutkija kiersi Turunmaan saaristoa ja löysi esineistä yli 500 symbolia skriven av Jari Hakkarainen. Artikeln har översatts av Maria Lammassaari.