Hoppa till huvudinnehåll

Österbotten

Projekt ska bygga broar mellan invandrare och föreningar i Jakobstadsregionen

Uppdaterad 29.06.2021 16:51.
En man står på en byggställning och målar taket på ett hus.
Bildtext Riad Abdulkarim målar en stuga vid Bjärgas hembygdsgård i Larsmo.

Projektet ”Föreningsliv för alla” ska hjälpa föreningar att bli bättre på att inkludera invandrare i sin verksamhet. ”Det är en vinn-vinnsituation för bådadera”, säger projektledaren Mona Groop-Sjöholm från Yrkeshögskolan Centria.

Vid Bjärgas hembygdsgård i Larsmo står två män i arbetskläder och målar väggen på en av de röda stugorna. Riad Abdulkarim och Fazlahmad Abasi är på arbetsprövning hos Larsmo hembygdsförening som en del i projektet ”Föreningsliv för alla”.

Projektet är ett samarbete mellan yrkeshögskolan Centria, Yrkesakademin i Österbotten och integrationsenheten i Jakobstadsregionen. Tanken med projektet är att invandrare ska komma i kontakt med det finländska föreningslivet samtidigt som de får arbetslivserfarenhet och knyter sociala kontakter. Arbetsprövningen arrangeras av TE-byrån.

Abdulkarim kommer ursprungligen från Syrien. Sedan knappt fyra år tillbaka bor han i Larsmo med sin familj. När vi träffar honom har han arbetat på Bjärgas i snart en månad.

– Det har varit roligt. Det är bra att jobba och inte bara sitta hemma, säger Abdulkarim.

Man i blå jacka står i en trädgård.
Bildtext Abdulkarim vill gärna arbeta som målare.

Målandet som han håller på med just den här dagen passar honom särskilt bra.

– Jag arbetade som målare i Syrien och vill gärna jobba med det.

Abasi kommer från Afghanistan. Han kom till Jakobstad för sex år sedan och har egentligen ett annat yrke.

– Jag är skräddare, men i dag målar jag, säger Abasi.

Man i grön jacka och keps står bredvid ett rött hus.
Bildtext Fazlahmad Abasi är skräddare till yrket.

”Enkelt sätt att integrera”

Leif Grankulla är ordförande för Larsmo hembygdsförening. Han berättar att föreningen blev kontaktad av Larsmos välfärdschef som tipsade dem om projektet.

– Genast vi fick höra om möjligheten hakade vi på, säger Grankulla.

Han berättar att Abdulkarim och Abasi förutom målandet har fått sköta om fastigheterna och trädgården på Bjärgas, uppgifter som man i vanliga fall har utfört med talkokraft.

Det är ett enkelt sätt att integrera dem i samhället och göra så att de får kontakt med människor och inte hamnar utanför.

― Leif Grankulla, Larsmo hembygdsförening

Grankulla säger att det är viktigt att invandrare kommer i kontakt också med föreningslivet i Finland.

– Det är ju ett enkelt sätt att integrera dem i samhället och göra så att de får kontakt med människor och inte hamnar utanför.

Arbetsprövningen pågår under perioden juni–augusti, men Grankulla hoppas att de båda männen ska vilja delta i hembygdsföreningens verksamhet också efter det.

– De är hjärtligt välkomna.

Man i blå tröja står i en trädgård.
Bildtext Larsmo hembygdsförenings ordförande Leif Grankulla hoppas att de båda männen vill delta i föreningsverksamheten också i framtiden.

Flyktingar är i en utsatt position

Mona Groop-Sjöholm från Yrkeshögskolan Centria är projektledare för ”Föreningsliv för alla”. Hon berättar att syftet med projektet är att förbättra invandrares förutsättningar att delta i föreningslivet och samtidigt uppmuntra föreningar att ta emot medlemmar och talkokraft från andra kulturer.

– Vi vet att föreningsliv främjar människors hälsa och vi vet också att nyfinländare behöver få komma in i samhället för att träna språkkunskaper. Vi vill koppla ihop föreningar och nyfinländare, det är en vinn-vinnsituation för bådadera.

Vi vet att föreningsliv främjar människors hälsa och vi vet också att nyfinländare behöver få komma in i samhället för att träna språkkunskaper.

― Mona Groop-Sjöholm, projektledare

Eva Gädda från Integrationsenheten i Jakobstadsregionen säger att det är viktigt att komma ihåg att invandrare är en väldigt heterogen grupp. Personer som kommer till Finland för att arbeta eller av familjeskäl har bättre möjligheter att integreras i samhället än till exempel asylsökande och kvotflyktingar.

– Kommer man hit som arbetskraftsinvandrare har man redan ett nätverk, man har en arbetsgivare och ett arbete. På det viset är kanske kvotflyktingar de mest utsatta: inget nätverk, inget jobb, ingenting. Därför så behövs kanske de största insatserna sättas just där, säger Gädda.

I samband med projektet har man diskuterat med ett sextiotal föreningar. Groop-Sjöholm säger att många – inte minst idrottsföreningar – redan inkluderar många invandrare i sin verksamhet.

– Vi har fått ta del av både positiva saker och sådana som kanske har varit lite utmanande. Vi märker att det finns en efterfrågan och ett behov av en diskussion kring de här frågorna men också av konkret material.

Fyra kvinnor står framför en väggmålning.
Bildtext Melina Saari, Eva Gädda, Mona Groop-Sjöholm och Laura Palovuori är ansvariga för projektet.

Språket ses som ett hinder

Språket är en sak som kommit upp ofta i diskussionerna med föreningarna, enligt Laura Palovuori från Yrkeshögskolan Centria.

I en enkätundersökning som man gjorde bland föreningar svarar många att språkkunskaper kan vara ett hinder mellan föreningar och invandrare. På frågan om hur invandrare kan delta i föreningens verksamhet svarar däremot de flesta att det bara är att komma med och prova på.

– Då är det ingen som säger att man måste kunna språket, utan om man är intresserad är det bara att komma med. Många föreningar behöver fler medlemmar och talkoarbetare. Egentligen finns det inga barriärer.

Vi försöker säga att språket kommer automatiskt när man gör en rolig aktivitet tillsammans. Det ska inte behöva vara ett hinder.

― Melina Saari, Yrkesakademin i Österbotten

Melina Saari från Yrkesakademin säger att språket också bland invandrarna själva kan vara ett orosmoment.

– De är också rädda att de inte kan tillräckligt mycket, men vi försöker säga att språket kommer automatiskt när man gör en rolig aktivitet tillsammans. Det ska inte behöva vara ett hinder.

Projektet ”Föreningsliv för alla”

Projektet är ett samarbete mellan yrkeshögskolan Centria, Yrkesakademin i Österbotten och integrationsenheten i Jakobstadsregionen.

Centrias del är att ta fram en guide som ska hjälpa föreningar att bli bättre på att inkludera människor från andra kulturer.

Yrkesakademins roll är att ta fram utbildningsmaterial där nyfinländare kan lära sig om föreningar.

Integrationsenheten arbetar med invandrarna själva och ska göra upp en regional modell för hur man kan ta med nyanlända personer i föreningslivet.

Projektet finansieras av Svenska Kulturfonden och Europeiska socialfonden.

Viktigt med socialt nätverk

Eva Gädda från integrationsenheten säger att de sociala kontakterna är viktiga för en lyckad integrering i samhället. Integrationsenheten kan stöda nyfinländarna till en del, men det finns gränser för vad man förmår.

– Vi kan fixa bostad, anmäla dem till skolor och se till att de får kontakt med de myndigheter de behöver, men vi kan inte lära känna lokala människor åt dem.

Vi kan fixa bostad, anmäla dem till skolor och se till att de får kontakt med de myndigheter de behöver, men vi kan inte lära känna lokala människor åt dem.

― Eva Gädda, integrationsenheten i Jakobstadsregionen

Enligt Gädda är det här något som behövs för att man ska kunna tala om hållbar integration. Och det är just den biten som projektet ska hjälpa till med.

– Att personen i kassan kan mitt förnamn, att jag vet vad tränaren för min dotters fotbollslag heter, att jag känner någon på stadens kansli, där har vi något som är riktigt intressant när det gäller integration. Det görs inte på myndighetsbasis.

Artikeln är uppdaterad 29.6.2021 klockan 16.50. 'Nyfinländare' har bytts ut mot 'invandrare'.