Hoppa till huvudinnehåll

Västnyland

Snart är det klart vem som axlar de tyngsta politiska posterna i Västnyland - så här går förhandlingarna till

Uppdaterad 29.06.2021 09:15.
Raseborgs stadsfullmäktigeordförande Linnéa Henriksson
Bildtext Linnéa Henriksson är inte bara expert på offentlig förvaltning, utan deltar också själv i förhandlingarna om SFP:s förtroendeposter i Raseborg.

Väljarna har valt och valresultatet står klart. Det kan verka tyst efter kommunalvalet men i verkligheten möts partierna aktivt bakom kulisserna. Men hur går förhandlingarna om de olika förtroendeposterna egentligen till?

I de flesta kommuner är de tyngsta posterna en förhandlingsfråga mellan partierna. Ju fler mandat man har att fördela, desto större konkurrens finns det inom partiet, förklarar Linnéa Henriksson (SFP), som är forskardoktor i offentlig förvaltning och nuvarande ordförande för Raseborgs stadsfullmäktige.

Det är till exempel inte självklart att den som fått flest röster automatiskt får en tung post.

– Om man är alldeles ny men har ett stort röstetal kan det vara jobbigt att bli ordförande i en väldigt tung nämnd. Det kan bli en olycklig lösning både för personen själv och för processen i allmänhet, för det finns ganska mycket som man behöver lära sig, säger Henriksson.

Så här fördelas mandaten i förtroendeorganen

I praktiken har partierna oftast någon slags process där partimedlemmarna kan meddela vad de har för önskemål och prioriteringar och hur de ser på sin situation ur olika synvinklar, berättar Henriksson.  

– Lättare är det om man har människor med lite olika egenskaper och av olika kön i lagom doser så att säga.

Hemliga förhandlingar

Förhandlingarna förs ofta bakom lyckta dörrar, vilket kan ge ett intryck av att det är frågan om något slags hemlighetsmakeri.

Vad är orsaken till att man förhandlar i tysthet?

– Förhandlingarna mellan partierna brukar föras i tysthet därför att man kanske inte vill visa alla sina kort i olika situationer och vad man har för motiveringar till det, säger Linnea Henriksson.

Som med alla förhandlingar som sker i tysthet så brukar det finnas en tendens att tro att det är smaskigare än vad det är

― Linnea Henriksson

Hon betonar att politiker också är människor och att man i de interna förhandlingarna egentligen befinner sig i en ganska utsatt position. Det kan vara känsligt att berätta om vilka ambitioner man har och partikamraterna får oftast inte veta om varandras önskemål.

– Som med alla förhandlingar som sker i tysthet så brukar det finnas en tendens att tro att det är smaskigare än vad det är. 

Men i praktiken handlar det om att människor sätter sig ner och berättar hur de ser på saker och sätter gränser för vad de kan acceptera och inte, säger Henriksson.

Könskvoterna kan innebära mera jobb för kvinnor

Varje förtroendeorgan måste enligt kommunallagen ha minst 40 procent kvinnor eller män, förutom kommunfullmäktige eftersom det är folkvalt.

I Hangö är endast 19 procent av de invalda kvinnor. Det är en dramatisk minskning jämfört med nuläget där 35 procent av de sittande fullmäktigeledamöterna är kvinnor. 

Den skeva könsbalansen kan bli utmanande i synnerhet när nämndplatserna ska fördelas mellan partierna. 

– Ofta leder det till att kvinnorna får ta på sig fler uppdrag. För vissa är det trevligt och önskvärt och för andra så blir det jobbigt helt enkelt, säger Linnea Henriksson.

Man behöver inte vara invald i fullmäktige för att sitta i en nämnd men det kan ändå vara utmanande för ett parti att få fram tillräckligt många intresserade kvinnor. 

– Många gånger är det så att om du har väldigt få invalda kvinnor, så har du också haft ganska få kvinnor som kandidater, säger Henriksson.

Eira Salo är Hangös nyinvalda röstdrottning från Samlingspartiet. 

kvinna visar segertecken
Bildtext Eira Salo är ny i fullmäktige och ivrig att ta på sig mer än ett förtroendeuppdrag. När hon ställde upp för fyra år sedan var hon småbarnsförälder och hade inte kunnat satsa lika mycket tid på kommunalpolitiken som nu.

Hon tror att det låga valdeltagandet (56,9 procent) kan ha påverkat könsfördelningen i Hangö. Men orsakerna finns också i kandidatnomineringen: 33 procent av alla kandidater var kvinnor medan 19 procent blev invalda, säger Salo.

Ett parti har makten i Raseborg och Ingå

I Raseborg och Ingå har SFP enkel majoritet i kommunfullmäktige.

– Har man ett tydligt stort parti behöver man inte förhandla på samma sätt om vilket parti som tar styrelseordförandeskap eller fullmäktigeordförandeskap, säger Henriksson.    

Enligt kommunallagen är det kommunfullmäktige och dess ordförande som har den högsta beslutandemakten, men i praktiken har styrelsen fått en starkare ställning, säger Linnea Henriksson. 

I Raseborg har SFP delat på ordförandeposterna en gång (2009) då Ulf Heimberg (SDP) var styrelseordförande. Sedan dess har SFP suttit både på fullmäktige- och styrelseordförandeposterna, även om förhandlingarna var hårda 2017 då Maarit Feldt-Ranta (SDP) var röstdrottning.

Den här gången fick partikamraten Johan Kvarnström (SDP) flest röster i Raseborg, men partiet backade med ett mandat och väntas bli utan ordförandeposter i styrelsen och fullmäktige även den här gången.

man i röd tröja
Bildtext Johan Kvarnström fick flest röster i Raseborg men väntas inte få någon av de två tyngsta ordförandeposterna.

I Ingå fick SFP 58,6 procent av rösterna. Röstkungen Henrik Wickström fördubblade sitt personliga röstetal till 750 och partiet fick två extra mandat i fullmäktige. 

Linnea Henriksson ser inga större problem i att ett parti dominerar i kommunalpolitiken.

– Det är klart att man enligt något slags ideal kan uppfatta att det är problematiskt om ett parti lokalt blir för stort, men eftersom det är ett resultat av väljarnas val, så är det inget partierna själva kan påverka.

Små partier kan välja att samarbeta vid mandatfördelningen på samma sätt som man ingår valförbund inför valet och på så sätt till exempel komma åt flera nämndplatser, säger Henriksson.

Ingå lyfter upp små partier

I Ingå har man sedan 2012 använt sig av ett poängsystem som ska ge mindre partier en chans att få en plats på viktiga poster. 

Det är ett sätt att ge de mindre en möjlighet att delta, säger Kaj Karlstedt som är chef för SFP:s lokalavdelning och håller i förhandlingarna för partiets del.

- Vi har sett att när vi har använt det här har vårt samarbete mellan alla i fullmäktige och mellan grupperna fungerat mycket bättre och då har vi kunnat jobba för vad som är bäst för Ingå, och inte sitta och strida mellan vissa grupper, säger Karlstedt.

Ingås poängsystem

I år var det trängsel till kommunstyrelsen och till tekniska nämnden. Alla kan inte få allt så då får man lite jämka och se, säger Karlstedt.

Den demokratiska diskussionen lider

De Gröna i Ingå förlorade ett av sina tre mandat i fullmäktige. Elina Ahde (Gröna) känner sig ändå motiverad i rollen som utmanare av de större partierna.

– De mindre partierna är säkert besvikna, som förlorade mandat. Och så har vi den jättestora vinnaren som ganska ensamt får bära ansvar för Ingås utveckling. Men vi som utmanare vill förstås försöka göra vårt bästa att bidra med nya tankar och utmana det stora partiet.

kvinna på hembygdsgård
Bildtext Elina Ahdes parti (Gröna) hör till de mindre partierna i Ingå. Enligt henne behöver partiet en plats i kommunstyrelsen och gärna i byggnads- och miljönämnden.

Ahde ser att en plats i kommunstyrelsen är avgörande för att kunna påverka.

– Det känns på ett sätt konstigt att ett parti har en så stor majoritet. Det kanske minskar på den demokratiska diskussionen när man från de mindre partiernas synvinkel vet att man inte har så hemskt stora möjligheter att påverka. 

Artikeln korrigerades klockan 9.12 med förtydligandet om att Johan Kvarnström (SDP) inte väntas få någon av de 'tyngsta' orförandeposterna, d.v.s. fullmäktige- eller styrelseordförande.