Hoppa till huvudinnehåll

Östnyland

Annika Gustafsson-Flinck skrev en roman som utspelar sig i barndomens hemby Pernå kyrkoby: "Jag har levt två liv ända sedan jag var riktigt liten"

Annika Gustafsson-Flinck
Bildtext Annika Gustafsson-Flinck växte själv upp i Pernå kyrkoby, men bor nu i Forsby i Lovisa.

Annika Gustafsson-Flinck upplevde själv att hon skrev ett relationsdrama – men i läsarnas ögon är hennes debut en spänningsroman. Romanen är så spännande att en bekant ville att hon skulle skriva en uppföljning i stället för att tvätta mattor.

Forsbybon och klassläraren Annika Gustafsson-Flincks första roman Det kallas att leva gavs ut av förlaget Litorale i vintras.

Boken utspelar sig i Lovisa och handlar om Maria Sjögren som har fått ett vikariat på fiktiva Dalängens skola i Pernå. Hon flyttar in i ett hus efter en kvinna som nyss har dött och anar inte att någon smyger kring hennes hem i skydd av mörkret.

Yle Östnylands reporter får en pratstund med Gustafsson-Flinck i hennes trädgård hemma i Forsby i Lovisa.

Att skriva en roman är något många drömmer om, men få faktiskt gör. Hur känns det att kunna kalla sig författare?

– Det känns helt härligt att jag har lyckats skriva en berättelse som har kommit ut som bok med hårda pärmar och allt. Det känns bara roligt, säger Gustafsson-Flinck med ett skratt.

Då hon ombeds beskriva boken säger hon att hon själv upplevde att hon skrev ett relationsdrama, där saker som hänt för över 20 år sedan fortfarande starkt påverkar karaktärerna, samtidigt som det händer omvälvande saker i nutid.

– Men nu när boken har kommit ut så märker jag att folk upplever den mer som en spänningsroman än en relationsroman. Och det är helt okej för mig. Jag är bara glad när folk säger att den var så spännande att läsa.

Annika Gustafsson-Flinck

  • Född 1967 och uppvuxen i Pernå kyrkoby.

  • Studerande till klasslärare i Vasa efter studenten från Lovisa gymnasium.

  • Har jobbat som lärare i Borgå från hösten 1990.

  • Bosatt i Forsby.

  • Det kallas att leva är hennes första roman och gavs ut på förlaget Litorale.

Källa: Litorale

Utöver spänning kan läsaren förvänta sig ordentlig dramatik. Annika Gustafsson-Flinck säger att det finns ett djupt mörker i romanen, och att det sker grymma övergrepp.

Ändå är boken inte dyster på något vis, konstaterar hon.

– Folk har sagt att de upplever den som lättläst, och att de vill veta hur det fortsätter sen.

Tidigare har Gustafsson-Flinck skrivit för skrivbordslådan, men Det kallas att leva kom till efter att hon ville börja skriva igen efter en lång paus.

– Ända sedan jag var riktigt liten har jag levt två liv. Jag har det här faktiska livet men så bär jag med mig en fantasivärlden där jag lever andra liv och det händer saker som jag går och tänker på.

– Jag brukar säga att jag öppnar spjället. Jag stavgår ganska mycket och då börjar det hända något i min hjärna och en massa intryck ramlar över mig.

Berättelsen fanns i mitt huvud i över ett år. Den växte och förändrades. Först var den grymmare och sedan blev den mildare

― Annika Gustafsson-Flinck

Hon förklarar att hon ser rätt mycket film inne i sitt huvud. Ibland dyker det upp meningar som hänger i luften framför henne och som hon kan läsa; ibland kan det vara namn eller platser.

–  Allt det här blir sedan en tankekarta. Jag får de där vissa bubblorna som jag försöker binda ihop.

Annika Gustafsson-Flinck
Bildtext Annika Gustafsson-Flinck och huvudkaraktären Maria Sjögren är båda lärare. Men där tar likheterna slut.

Under skrivprocessen lärde sig Annika Gustafsson-Flinck att hon ska ha tålamod och inte skriva för snabbt. Den första versionen är inte alltid den bästa, utan det gäller att vänta och skapa något mer.

Just den här berättelsen fanns i hennes huvud i över ett år. Den växte och förändrades, var först grymmare och blev sedan mildare.

– Det var inget som gav mig en kick att nu ska jag skriva just det här, utan till sist var jag så fylld av berättelsen att jag måste sätta ner den till pappers.

Du är uppvuxen i Pernå kyrkoby och klasslärare. Huvudkaraktären i boken är också en lärare som flyttar till Pernå. Hur mycket av dig själv hittar man i bokens Maria Sjögren?

– Maria Sjögren och jag har en sak gemensamt, och det är att vi båda är klasslärare. Vi tycker båda att yrket är jätteviktigt och satsar hårt på det. Sen tar likheterna fullständigt slut. Jag har inte skrivit in något alls av mig själv i den här boken.

Däremot kan man som Lovisabo och östnylänning känna igen sig själv och platser i boken. 

Enligt Annika Gustafsson-Flinck har hon varit med om många spontana samtal på stan eller ute på byn med människor som har sagt att det är så roligt att man känner igen sig i boken.

– Jag skriver om Pernå med omnejd, och rör mig från Lovisa till Borgå. Absolut mest är jag i Pernå kyrkoby i boken. Vissa ställen jag skriver om, som Villa Ekebo, finns inte på riktigt men jag vet precis var jag skulle placera dem längs stränderna.

Jag har varit väldigt försiktig med att beskriva människor som finns på riktigt. Alla karaktärer i boken är fiktiva

― Annika Gustafsson-Flinck

Hon tillägger ändå att hon har varit mån om att inte beskriva sådana människor som finns på riktigt. Boken har ett rikt persongalleri och alla karaktärer är fiktiva.

Över lag har Gustafsson-Flinck fått ett positivt mottagande, bland annat i lokaltidningarna. Dessutom har hon inbjudningar till bokmässan i Helsingfors, Bokkalaset i Ekenäs och bokcaféet i Lovisa i bakfickan.

Hon säger att hon har varit överväldigad av mottagandet, och att det är speciellt roligt då folk stannar upp för att prata med henne om boken.

– Jag fick en härlig replik av en kvinna då jag hade varit och tvättat mattor, och var på väg hem med dem i skottkärran. Hon stannade bilen och sa “Annika, i år är det nog din man som ska tvätta mattorna. Du ska gå hem och skriva på fortsättningen, schas iväg med dig!” Alltså, det är ju helt ljuvlig!

Och visst hinner Gustafsson-Flinck både tvätta mattor och skriva. Hon skriver som bäst på en uppföljning till Det kallas att leva, men tillägger att det i slutändan är förlaget som avgör om det blir en bok eller inte.

Lovisaförfattaren Annika Gustafsson-Flinck fick rådet att sluta tvätta mattor och skriva en uppföljning
Lovisaförfattaren Annika Gustafsson-Flinck fick rådet att sluta tvätta mattor och skriva en uppföljning - Spela upp på Arenan

Diskussion om artikeln