Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Bensinpriserna skenar i krisande Libanon – nu hotar social katastrof: "Vi kommer att börja döda varandra för bränsle"

Man kastar bensin på lågor.
Bildtext Ilskan mot landets politiska elit tilltar i Libanon igen. I veckan har demonstranter blockerat vägar och stuckit skräp och däck i brand. Den senaste bränsleprishöjningen lär inte förbättra läget.

Svårt krisdrabbade Libanon står inför ännu värre utmaningar. För en vecka sedan godkände landets tf. premiärminister Hasan Diab en sänkning av bränslesubventionerna. Nu befarar man att man står vid randen av en "social katastrof" då bränslepriserna skjuter i höjden.

I en vecka har köerna ringlat sig långa på bensinstationer i Libanon. Invånarna har varit tvungna att ransonera bränsle på grund av att lagren töms i rasande takt utan att fyllas på.

Under tisdagen steg priserna med över 30 procent. På en bensinstation drog en man kniv mot en annan i samband med ett gräl mellan två bilister som köat i timmar för att kunna fylla sina tankar ens till hälften.  

Att få tanken full kom inte ens på fråga.

Noor al-Dean Radwan köar för att få tanka sin skoter.

– Vi är äcklade av det här livet, vi står inte ut längre. Varje dag köar vi här i minst en timme. Vi kommer att börja döda varandra för bränsle, säger han.

President Michel Aoun kritiserar den "förödmjukelse" han säger att libaneserna utsätts för.

– Det som hänt på bensinstationer under de senaste dagarna är oacceptabelt, säger han.

Bristen på bränsle har ändå pågått i månader och flera bensinstationer har tvingats stänga.

Massor av bilar som köar kors och tvärs. De köar till en bensinstation.
Bildtext Så här såg det ut vid en bensinstation i Beirut i måndags.

En ond cirkel

Bränsleimportörerna beskyller centralbanken som enligt dem inte öppnat kreditlinjer för bränsleimportörerna i tid.

Libanesiska myndigheter beskyller å sin sida smugglare som sägs föra bränsle till Syrien.

Hittills har bränslet subventionerats i Libanon, till skillnad från det krigsdrabbade Syrien där priserna är betydligt högre.

Sex fartyg med bränsle uppges ha anlöpt landets hamnar under tisdagen, vilket torde råda bot på den värsta bristen.

Men eftersom priserna gått upp är det många som kommer att få svårigheter med transport- och elkostnader. Det påverkar i sin tur ett flertal produkter, och prisen på bröd och mjöl kan stiga ytterligare.

I dagsläget lever hälften av landets befolkning under fattigdomsgränsen. Med en minimilön på 39 dollar per månad är det nu fler som riskerar att bli utan ström.

Bristen på bränsle har redan drabbat det statliga elbolaget som varit tvunget att ransonera sin el allt hårdare, vilket drabbat både regeringsbyggnader och sjukhus.

Men regeringen är tvungen att försöka göra något för att balansera ut den katastrofala ekonomin.

Allt sedan den ekonomiska krisen bröt ut år 2019 har löften om reformer delats ut men aldrig infriats, och korruptionsskandalerna avlöser varandra.

Folket i Libanon är utleda på situationen som bara förvärras hela tiden. 

Libanonin pääministeri Saad Hariri puhui tiedotustilaisuudessa 18. lokakuuta 2019.
Bildtext Premiärminister Saad Hariri, premiärminister för fjärde gången.

Valuta i fritt fall

För bara några dagar sen kallade Världsbanken finanskrisen i Libanon för en av de värsta i modern historia.  Också det libanesiska pundets värde fortsätter att sjunka. Den här veckan var det rekordlågt.

Sedan 90-talet är pundet kopplat till dollarn. År 1997 motsvarade en amerikansk dollar 1 507 libanesiska pund, i veckan motsvarade en dollar 17 000 libanesiska pund på svarta marknaden.

Sedan slutet av 2019 har valutan sjunkit med 90 procent. Samtidigt har matpriserna stigit med 400 procent sedan 2019.

Korruptionen genomsyrar allt

Världsbanken anklagar den libanesiska regeringen för att medvetet vara passiv. Det politiska och ekonomiska styret anklagas sedan länge för omfattande korruption.

Bankerna låter inte folk lyfta sina pengar. Det största beloppet som kan lyftas motsvarar omkring 100 euro i veckan. Men samtidigt förekommer det också uppgifter om hur miljardbelopp smugglats ut ur landet av bankirer. Bland annat riksbankschefen misstänks för penningtvätt i Frankrike – men han sitter säker på sin post.

Det krassa ekonomiska läget förvärrades ytterligare av explosionen i hamnen i Beirut där 200 personer dog och 300 000 personer förlorade sina hem.

Den förstörda hamnen är i dagsläget en slags symbol för det dysfunktionella styret. Istället för att försöka bygga upp området försöker man locka utländska investerare – hittills utan framgång.

Efter explosionen reste Frankrikes president Emmanuel Macron till Beirut och presenterade ett initiativ till ett reformprogram.

Den förra kolonialmaktens inblandning uppmärksammades brett och ifrågasattes också i viss mån.

Men hittills har inga framsteg skett på den politiska fronten. Premiärminister Saad Hariri valdes till premiärminister för fjärde gången i fjol, vilket då sågs som att man inte lyckades bli av med den politiska eliten.

Förstörelse efter explosion i Beirut
Bildtext Explosionen i Beirut den 4 augusti 2020 ödelade huvudstadens hamn och dödade 200 personer.

Varför är läget så dåligt?

Det finns flera orsaker till att situationen ser ut som den gör.

Efter inbördeskriget 1975–1990 återuppbyggdes landet, och sedan dess har man bara samlat på sig skulder utan att ha en egentlig plan.

Nya pengar lånas för att betala redan existerande lån. Det funkar en tid.

Efter inbördeskriget lyckades Libanon ta sig upp på fötter genom turismen, hjälp från utlandet, pengar från landets finansindustri och generösa arabstater vid Persiska viken.

Men också då var en av de mest pålitliga inkomstkällorna libaneser som åkte utomlands för att arbeta. Också under finanskrisen 2008 skickade de hem pengar.

Arabiska våren blev en vändpunkt

Under den arabiska våren år 2011 bröt kaos ut i Nordafrika och flera arabländer, och penningförsändelserna blev färre.

När Iran stärkte sitt inflytande över Libanon genom den shiamuslimska Hizbollah-milisen, vände de sunnimuslimska staterna runt Persiska viken ryggen mot Libanon.

I praktiken måste det mesta importeras till Libanon, och pengarna började sina.

2016 började bankerna erbjuda märkvärdiga räntor för nya dollarinsättningar, och ännu bättre räntor för libanesiska pund.

Eftersom det libanesiska pundet varit knutet till dollarn i två årtionden och således kunde växlas gratis på en bank eller i ett köpcenter fanns det inte mycket att förlora. Trodde man.

Under en tid återhämtade sig marknaden och dollarn flöt på igen. Men det politiska styret var ytterst dysfunktionellt, och stridigheter ledde till att landet var utan president nästan hela 2016.

Whatsappskatt utlöste protester

De utländska valutareserverna fylldes på, men samtidigt steg också skulderna.

Regeringen lyckades inte genomföra några reformer för att kunna börja betala tillbaka pengarna, och utländska investerare drog sig ur eller höll tillbaka på miljardtals dollar.

Droppen som fick bägaren att rinna över blev den så kallade Whatsapp-skattereformen som fick folket att rasa.

Man var trött på att de rika gynnades av alla skatter, medan de fattigaste nu skulle bli tvungna att betala skatt på sina samtal också på Whatsapp.

Såhär såg det ut utanför Muhammad al-Amin-moskén i centrum av Beirut tidigt på söndag kväll.
Bildtext Massprotester i Beirut 2019.

Massprotester bröt ut och särskilt de yngre generationerna krävde maktelitens avgång. Dessutom fanns det bevis på att eliten, som i mångt och mycket utgörs av gamla krigsherrar, drog hemåt så ofta det gick.

Utländska pengar slutade komma in i landet, alltså hade bankerna inte tillräckligt med dollar för att betala dem som lånat pengar till dem. Lösningen? De stängde sina dörrar.

Hundratusentals människor har gått miste om alla sina besparingar när valutan fortsatt rasa. Under de senaste åren har allt fler unga valt att lämna landet, åtminstone i väntan på bättre tider.

Men för att läget ska lösas måste Libanon lyckas förhandla fram en handlingskraftig regering för att kunna återuppta förhandlingarna med Internationella valutafonden.

Hittills ser det inte särskilt lovande ut – det politiska dödläget har pågått i månader.

Källor: Reuters, AFP, FT, Foreign Policy, Al-Jazira, AP