Hoppa till huvudinnehåll

Familj

Buu-klubben
Yle Watt
MGP

Norrena & Frantz: "Hunden kommer alltid att vara prio ett för mig, min kille får gilla läget"

Man och kvinna  med hund, kvinnan pussas med hunden, mannen ser irriterad ut

Hur påverkar husdjur relationer? frågade Norrena & Frantz häromveckan. För en del människor är det lika självklart att ha ett husdjur som att dricka vatten eller betala skatt.

För andra är det här med djur väldigt främmande. Varför i fridens dagar skulle ett djur bo hemma hos oss? Vi har ju redan pälsängrar så det räcker och blir över.

Knepigast blir det förstås då man blir kär i någon som tycker annorlunda än man själv.

Många av er som skrev till oss har erfarenheter av detta.

Att inte komma överens med särbons katt, att tvingas konkurrera om älsklingens uppmärksamhet med en hund, att tvingas ställa ultimatum - djuret eller jag.

Hur går det då?

I veckans podd diskuterar vi också Hannahs nyaste bebis, den sociala medier-kunnige labradorvalpen Sisu. Eva ventilerar sin fullkomliga okunskap gällande fyrbenta filurer i skapelsen och får veta vad hon luktar.

"Hunden är nummer 1 för mig - take it or leave it"
"Hunden är nummer 1 för mig - take it or leave it" - Spela upp på Arenan

Här följer ett urval av de brev vi fick in!

Hunden är nummer ett för mig

Jag förklarade från första början för min nya kille att hunden alltid kommer först. Hon var här före dig och hon kommer alltid vara min första prioritet, take it or leave it. 

Han förhåller sig bra till det och tar alltid hunden i beaktande. Ändå vet jag nog att partnern helst skulle vilja ha all den kärlek som han och hunden nu delar på, eftersom kärleksfördelningen står nånstans 40-60 till hundens fördel. 

Tror något har slagit slint i huvudet på mig, min hjärna förhåller sig till hunden som den skulle vara mitt eget barn.

Lite hundtokig, 25

Två stora hundar och en baby på en lurvis matta
Bildtext Kolla va. Vi har fått en lillebror, va.

Hundlivet visar att vi kan lita på varandra

Vår hund är det bästa som hänt oss. Så underbart att få se hur den andra fungerar som "förälder" och tar ansvar. 

Speciellt den första tiden med kissande inomhus, tidiga morgnarna och gnäll visade att vi kan arbeta tillsammans och lita på varandra.

Det hjälpte mig mycket i tankarna om huruvida han kommer vara rätt person att skaffa barn med.

Och det var han. Vi har nu en dotter på kommande i september. 

Cecilia 24 år

Jag hade rätt 

Min man var nu aldrig riktigt lika på g med att skaffa djuren som jag. Det var alltid lite muttrande när jag förde saken på tal. 

Sen då djuren väl kom till oss så var de genast hans bebisar.

Hanna, +35

Medelålders kvinna ligger i sanden bredvid stor svart hund
Bildtext Titta, en mansgris. Vi orkar inte ens morra.

Väljer hund framom karl, tack

Har alltid haft hund. Några år efter skilsmässan dejtade jag en del, men männen backade efter ett tag då dom tyckte att hunden tog för mycket tid. 

Så nån relation vill jag inte ha om det ska vara på det viset. Svartsjuka mansgrisar, ha ha.

AI...60år

Vi reder ut våra bråk för hundens skull

Vår hund har fört oss närmare varandra i äktenskapet. Eftersom vi inte har barn eller planer på att skaffa sådana så har vår hund en stor roll i familjen. 

Ofta är det tack vare henne vi gör upp om vi har haft meningsskiljaktigheter hemma.

Matte 25, husse 27

Kissa istuu.
Bildtext Kom hit bara, hundmänniska. Jag har inte tömt blåsan på ett tag.

Katten eller jag

Min särbo och min hund kom bra överens. Något år senare fick han för sig att han ville ha katt.

När jag åkte över på besök pissade katten ner allt som var mitt. Jag ordnade iväg den på kastrering, och det kändes som om den katten verkligen hade något emot mej.

Jag och pojkvännen har nog aldrig bråkat och haft så infekterat förhållande som under den tiden han hade katten.

Så när hans studier var över och tanken var att vi skulle flytta ihop gav jag honom ett val.

Antingen behåller han katten och letar reda på egen lägenhet eller så gör han sig av med katten och vi flyttar till något gemensamt.

Katten flyttade bort, vi flyttade ihop och idag har vi hus och familj. Dit hör även min hund, som numera, efter nästan 10 år är mer vår gemensamma.

Hunden har inte påverkat vår relation i någon negativ bemärkelse, visserligen är jag inte helt opartisk i den bedömningen ...

Stolt hundmamma, 30

Med tiden blev jag fäst vid hundskrället

Har aldrig haft husdjur under uppväxten, men när jag träffade Mr Right visade det sig att en lurvig och dregglig hund ingick i paketet. De var oskiljaktiga, så jag fattade att skulle jag ha mannen så fick jag hunden på köpet. 

Och det har väl gått någorlunda  bra. Fast ännu efter fem år under samma tak känns det väldigt tydligt som att hunden är hans och inte vår gemensamma. Han tar huvudansvar, betalar allt som har med hunden att göra etc. 

Men lite fäst har jag nog blivit vid hundskrället vid det här laget. 

Josefin 33