Hoppa till huvudinnehåll

Film och tv

“Det krävs ödmjukhet och tur” - filmproducenten Ilkka Matila om sin yrkesroll, framgångarna och arbetet i skuggan av pandemin

Ilkka Matila poserar på en brygga i solskenet.
Bildtext Sol efter en lång vinter. Ilkka Matila vid den strand som utgör en del i Klaus Härös nya film.

Det gångna året har satt sin prägel på filmbranschen. Hur har det varit att jobba under en pågående pandemi och vågar man tro på framtiden? Möt filmproducenten Ilkka Matila som är aktuell med tv-serien Kaikki Synnit och Klaus Härös nya film.

Jag mötte Ilkka Matila första gången på ett presstillfälle i början av år 1999. Det handlade om lanseringen av en ny krigsfilm som skulle komma att vara med och bana väg för en ny sorts finsk film. 

Vägen till Rukajärvi innebar nämligen en fräsch fläkt av den stora världen - både när det gällde det visuella språket och berättargreppet. Och så presenterade den två nykomlingar med stjärnglans: Peter Franzén och Irina Björklund.

Irina Björklund och Peter Franzen i varm omfamning i krigsfilmen Vägen till Rukajärvi.
Bildtext En kram för fred och framgång. Irina Björklund och Peter Franzén i "Rukajärven tie" (1999).

Skådespelarna i all ära, men under det där presstillfället 1999 var det producentduon som gjorde mest intryck; Ilkka Matila och Marko Röhr. Matila hade en längre tid jobbat utomlands, men var nu inställd på en karriär i Finland.

Och bra gick det. Efter starten med Pirjo Honkasalos fina Eldslukaren (1997) och succén med Rukajärven tie (1999) har MRP-productions stått bakom allt från Klaus Härös Den bästa av mödrar (2005) till Jussibelönade Iktie (2017) och publikfavoriter som Metsän tarina (2012) och Järven tarina (2016). 

På tv-seriesidan har enbart det gångna året burit med sig framgångar som Fredsmäklaren och Kaikki synnit - Alla synderna.

Närbild på Irina Björklund i rollen som fredsmäklare i tv-serien Fredsmäklaren..
Bildtext På jakt efter fred. Irina Björklund i tv.serien Fredsmäklaren.

Och varför skulle det inte gå bra när man brinner för det man gör? När man har lång erfarenhet, gedigen koll på branschen och är kapabel att prata om sitt innehåll på många språk

Men så har Ilkka Matila också jobbat på att komma till den punkt där han är under större delen av sitt liv. Han är uppvuxen i Kajana i norra Finland - men fick tidigt en känsla för världen utanför.

Via mormor som höll hårt på att han skulle lära sig svenska och via böckerna i den bokhandel hans mamma förestod. Böckerna som lärde honom att älska historiska skildringar - bilderna av hur världen hänger ihop.

Och så fanns kopplingen till filmvärlden. Inte bara via det han såg i tv eller på bio utan via sin Tmoster som gift sig med en amerikan och flyttat till USA där hon jobbade med att teckna The Flintstones.

Den animerade familjen flinta i tv-soffan.
Bildtext Film både i rutan och bakom kulisserna. Ilkka Matilas moster jobbade med Familjen Flinta.

I tonåren fick Ilkka chansen att bo hos henne, gå i amerikanskt high school och lära sig mycket om filmskapandet via ett skolprojekt. Det var då han insåg att film faktiskt kunde vara ett yrke. Men han började sin bana framför kameran.

- Efter gymnasiet for jag till Västtyskland för att studera kommunikation och studierna finansierade jag genom att haka på en agentur som sökte unga skådespelare som var villiga att göra lite vågade stuntroller. 

- Jag var ganska sportig och tänkte att det där kan jag testa, ler Matila som berättar att han medverkade i biroller i över femtio filmer.

Ofta som råbarkad skurk. Men även fortsättningen gick i filmens tecken eftersom han efter avklarade studier träffade en fransman som grundat ett distributionsbolag och nu sökte en samarbetspartner.

- Jag började som filminköpare, men i något skede började producenter höra sig för om vi inte också kunde sälja deras filmer.

Närbild på en glasögonprydd Jean-Marc Barr stående framför ett tåg i filmen Europa.
Bildtext Karriär som på räls. Många filmer har passerat under Matilas karriär, däribland Lars Von Triers "Europa" som han var med om att lansera i början av 1990-talet.

- Efter att ha jobbat som distributör i fyra år kände jag ändå att ville ansvara för mina egna filmer, berätta egna historier, säger Matila vars val alltid verkar ha gått hand i hand med ett nytt språk. 

Svenska lärde han sig under skoltiden och engelska i USA medan tyska blev en naturlig del av studietiden i Berlin. Jobbuppdragen i Europa gjorde att även franska och spanska kom in i bilden. Och i samband med olika samarbetsprojekt österut blev ryskan en ny utmaning att ta sig an.

Ett gäng soldater promenerar genom en dimmig skog.
Bildtext På vandring. Krigsfilmen "1944" är ett av de samarbeten som Ilkka Matila haft med estniska filmskapare.

Som ett extra bonus gjorde en framgångsrik tv-serie och ett äktenskap på Island att han på 1990-talet även lärde sig isländska innan det efter elva år utomlands var dags att återvända till Finland. 

Och här sitter vi nu. På en uteservering i Helsingfors där solen skiner och coronamörkret känns avlägset. Och ändå har det satt sin prägel på allt. Men Ilkka Matila och hans bolag har klarat sig igenom stormen.

- Jag måste säga att vi haft tur med våra produktioner. Vi kunde avsluta alla inspelningar före den hemska pandemin och hade inga nya inplanerade just då. De kolleger som inte varit lika lyckosamma har haft det svårt, säger Matila som för egen del ändå försöker hitta goda korn i allt det dåliga.

- Läget har inverkat positivt på det sättet att jag haft lättare att koncentrera mig på att utveckla projekt och fundera på hur jag kan göra bättre filmer på ett vettigt sätt. Jag har haft mera tid att läsa manus. Och så finns det administrativa bitar som fallit bort och som förhoppningsvis inte återkommer.

Jag hakar på den positiva tråden genom att påminna om att serien Kaikki synnit faktiskt hör till de få biohändelser som ägde rum under det gångna året.

Den ledande polisduon i första säsongen av Kaikki synnit stående framför en polisbil.
Bildtext Vinnande duo. Johannes Holopainen och Maria Sid spelade huvudrollerna i den första säsongen av Kaikki synnit. Serien har nu sålts till över femtio länder.

Jag var själv på plats på pressvisningen av den sexdelade andra säsongen som klippts ihop till två långfilmer. Idén hade förverkligats redan en gång på en festival i Tyskland. Även om man där visade alla avsnitt i ett sjok, med en paus i mitten.

Matila kallar upplevelsen en ögonöppnare.

- Där satt jag i en biograf fullspäckad med medelålders tyskar som tittade på en finsk serie med engelsk textning. Och efteråt hölls dessutom en lång diskussion om serien, ler Matila som insåg potentialen i att visa serier på stor duk.

Men leendet blir mera dämpat när vi funderar på framtiden - tror han att folk kommer att våga gå på bio igen?

- Det varierar från dag till dag. I dag när solen skiner och fåglarna sjunger tänker jag att folk kommer att återvända till biograferna i stora skaror... Men jag är medveten om att många blivit rädda trots att det inte funnits några större infektionskedjor som haft sin början på bio eller teater. 

- Men människan har också en tendens att glömma ganska snabbt så om ett par år har publiken kanske återvänt till sina gamla vanor. Det skulle passa mig bra eftersom min nästa långfilm borde komma 2023, säger Matila med ett självironiskt skratt.

Filmen han syftar på är det andra samarbetet med Klaus Härö.

Äideistä parhain -elokuva
Bildtext Barn och krig. Den bästa av mödrar innebar det första samarbetet mellan Klaus Härö och Ilkka Matila. Nu återvänder man till samma tidsperiod - men ur ett annat perspektiv.

Den kommande satsningen Aldrig allena handlar om de judar som deporterades från Finland under andra världskriget. Projektet har länge varit under planering och nu blir det äntligen av. Det innebär samtidigt att Matilas planerade film om Kekkonen får vänta.

- Jag kan inte göra två filmer samtidigt, inte med mitt sätt att jobba. Det finns producenter som kan arbeta med olika projekt samtidigt, men jag vill vara "hands on" i allt det jag gör.

- Jag utvecklar, producerar och marknadsför - mina projekt är som vagnar i ett lasttåg där en vagn i taget anländer till stationen, säger producenten som har tydliga åsikter om vad det krävs för att klara sig i hans yrkesroll.

- Den viktigaste egenskapen för en producent är att vara öppen och nyfiken mot allt - hela världen. Att lära sig något nytt varje dag.

- Det krävs ödmjukhet och tur, det är så många bitar som måste falla på plats att det också krävs tur. Och jag är alltid beredd på att det kommer en dag när det inte går så bra. Det är en överlevnadsinstinkt, säger Ilkka Matila innan vi skiljs åt på uteserveringen.

Solen skiner, fåglarna sjunger och för ett ögonblick möts vi i hoppet om att världen snart skall återgå till en vardag där biobesök ingår och den enda information man behöver hålla koll på är vilken tid filmen går - inte hur många som får vara i salongen.    

Näckrosor fotograferade under vattnet.
Bildtext Mot en ljusare framtid. Bild ur Järven tarina ( 2016).

ft