Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Kungligt och queert i den nya fiktiva serien Young Royals - "Kronprinsessan har hållit tal på Pride, men kunde någon i tronföljden på riktigt komma ut friktionsfritt?"

Skådespelarna Edvin Ryding och Omar Rudberg i serien Young Royals.
Bildtext Prins Wilhelm (Edvin Ryding) och Simon (Omar Rudberg) startar en relation som kompliceras av Wilhelms roll som prins och vad de kungliga traditionerna kräver.

I den nya svenska Netflix-serien Young Royals skildras en fiktiv kungafamilj. Serien har kallats en blandning av The Crown och Gossip Girl, en beskrivning som huvudförfattaren och en av skaparna Lisa Ambjörn tycker är fin.

— Det är den balansen vi jobbat med, att kunna gå från det lätta och lustfyllda tonårsruset till det pressande och seriösa förväntningarna från kungahuset. 

Efter succén av serier som The Crown (2016-) är det tydligt att vi är intresserade av kungafamiljer. Lisa Ambjörn säger en orsak till att kungafamiljer intresserar är att de representerar en sorts konstant i en värld i ständig förändring.

— Som regissören Rojda Sekersöz sagt i flera intervjuer, så blir det spännande också för att det är en så sluten miljö. För att det inte är transparent blir det istället fantasieggande, säger Ambjörn.

Vad handlar serien Young Royals om?

— Young Royals handlar om den fiktiva Prins Wilhelm som får en chans att utforska vem han egentligen är och vad han vill i livet när han börjar på den prestigefyllda internatskolan Hillerska. Det är i grund och botten en coming of age som utforskar överklassens hederskultur och normer genom en kärlekshistoria.

På Hillerska lär Prins Wilhelm (Edvin Ryding) känna upprorsmakaren Simon (Omar Rudberg) och hans egensinniga syster Sara (Frida Argento), två externer på skolan, barndomsvännen Felice (Nikita Uggla) som är satt på piedestal och den högpresterande sysslingen August (Malte Gårdinger), som alla på olika sätt kämpar med förutsättningarna och förväntningarna på vilka de ska vara och bli. 

Skådespelaren Edvin Ryding i serien Young Royals.
Bildtext Den fiktiva Prins Wilhelm (Edvin Ryding) försöker utforska sin identitet samtidigt som han kämpar med de förväntningar hans roll som prins medför.

Lisa Ambjörn, som skrivit serien tillsammans med Sofie Forsman, Tove Forsman och Pia Gradvall och jobbat nära regissörerna Rojda Sekersöz och Erika Calmeyer genom hela projektet, säger att serien till en början såg väldigt annorlunda ut.

— Den första tanken om att göra en serie som utspelar sig på internatskola där det går en fiktiv prins kom från Lars Beckung och Camilla Holter på produktionsbolaget Nexiko. Det var en helt annan genre och andra karaktärer då, men jag föll för tanken på just den fiktiva kungafamiljen, något jag inte kände hade gjorts tidigare på det här sättet, säger hon.

Ambjörn säger att då hon gick med i processen så fick hon fria händer och bytte genre på berättelsen. Nu blev det istället ett renodlat drama för unga, där tematiken handlar om klass, lojalitet, heder och frihet. 

Kan du berätta om skrivprocessen? Hur mycket har ni tagit inspiration från internatskolor och kungafamiljer och hur mycket har varit mer fantasi? 

— Verkligheten överträffar alltid dikten och det stämmer i detta fall också, men det var viktigt för oss att det fick vara en fiktionell historia så att vi kunde fokusera på att låta karaktärerna driva storyn framåt och inte förhålla oss till att försöka spegla verkliga händelser. 

Samtidigt säger Ambjörn att det är självklart att serien på något sätt speglar verkligheten, då den ändå utspelar sig i nutid. 

En sluten miljö

Lisa Ambjörn säger att researchen var spännande, men också bjöd på en del överraskningar. 

— Jag trodde själv när vi gjorde research om internatskolor att man skulle kommit längre på vissa fronter, “såklart måste det finnas öppet queera personer precis som på de flesta gymnasieskolor” tänkte jag, men många vi mötte berättade att det fortfarande var väldigt tabu, säger hon.

Många höll relationerna de startade på skolan hemliga långt efter att de gått ut och vissa kommer aldrig ut utan lever dubbelliv. 

Lisa Ambjörn.
Bildtext Huvudförfattaren och en av skaparna Lisa Ambjörn säger att de under researchen stötte på så många berättelser om så många olika människor att hon bara kände att de måste skriva om det.

Hon berättar också att det var oerhört fascinerande att göra research, men att det också var svårt, just för att adeln och kungahuset i Sverige är väldigt slutna miljöer för utomstående. 

Lisa Ambjörn lyfter upp en scen i avsnitt 1, där karaktärerna under en samhällslektion diskuterar vad som är “värst”, skatteflykt eller bidragsfusk. Ambjörn berättar att hon var säker på att alla kommer anklaga författarna för att vara övertydliga eller att det är hennes egna åsikter som skiner igenom. 

— Hela den scenen kommer från ett studiebesök på en internatskola.

Alla karaktärer i serien existerar på riktigt - alltså de baserar sig på människor de träffat under besöken på internatskolor och researchen överlag. 

Privilegium och plikt

Huvudkaraktären Prins Wilhelm vill egentligen leva ett så normalt liv som möjligt, borta från de kungliga plikterna. Han vill inte börja på internatskolan Hillerska, men samtidigt blir det en möjlighet för honom att utforska vem han själv är och vill vara. 

Det finns en viss naivitet i Wilhelms dröm om vad hans liv skulle kunna vara. 

— Precis som i serien provocerades folk i kommentarsfälten av den meningen, att han vill leva ett vanligt liv, när trailern kom ut, säger Lisa Ambjörn. 

— Det är vad som gör själva rollen som Wilhelm fötts in i intressant, att alla har en åsikt om vem han borde vara, att han är bortskämd och provocerande när han uttrycker missnöje över sin situation eftersom det finns andra som har det värre, eller att han inte står upp för sig själv nog, fortsätter hon. 

Wilhelm har vuxit upp i en komplex kontext och tilldelats en ytterst privilegierad roll. Men det är en roll han inte kunnat välja och inte heller kan välja bort konsekvenslöst. 

— Det är vad han slits mellan, den trygghet hans roll innebär eller något helt nytt och okänt, som förvisso är spännande, men också rent känslomässigt livsfarligt att ens glänta på dörren till. För Williams grundproblem är inte hans läggning, det är hans roll som prins. 

Skådespelarna Edvin Ryding, Malte Gårdinger och Nikita Uggla i en scen ur Young Royals.
Bildtext På internatskolan Hillerska återförenas Prins Wilhelm med sysslingen August (Malte Gårdinger) och barndomsvännen Felice (Nikita Uggla).

Två av karaktärerna som Wilhelm lär känna på internatskolan är syskonen Simon och Sara. De kommer från en annan socioekonomisk bakgrund än de andra karaktärena i serien och blir på ett sätt också vår, alltså åskådarens, väg in i en värld som de flesta inte är bekanta med.

Varför är Simon och Sara så viktiga för serien? 

— Temat om vad man ärver i form av makt, status, gener och beteende går igen i Simon och Saras relation till sitt arv. 

Ambjörn ville också visa komplexiteten i att det för vissa personer kan vara väldigt bra att komma till en miljö som den på internatskolan, där det finns tydliga regler och hierarkier.

— Sara har haft problem i deras tidigare skola att hitta sin plats i de outtalade sociala koderna.

På internatskolan Hillerska får Sara riktiga vänner för första gången och har lättare att finna sin plats, medan lite av det motsatta sker för Simon, som har lätt för det sociala och svårare med auktoriteter. 

Kungligt och queert

I Young Royals kontrasteras det kungliga, som är konstant och traditionellt, med queera läggningar. Dessa är två saker man sällan ser sida vid sida. 

Lisa Ambjörn säger att det handlar om en viss sorts ifrågasättande av självbilden, och här speciellt den svenska nationella självbilden. 

— Att kronprinsessan hållit tal på Pride passar in i idén om Sverige som progressivt och fördomsfritt, men betyder det att någon i tronföljden friktionsfritt skulle kunna komma ut? 

Kronprinsessan Victoria.
Bildtext Kronprinsessan Victoria hyllades för sitt tal på Pride.

Hur viktigt är det med representation och att unga känner sig inkluderade då man skapar nya produktioner? 

— Det finns ett missförstånd kring ordet representation, att det skulle handla om att trycka in olika etniciteter, läggningar eller funktionsvarianter i berättelser bara för sakens skull, men representation handlar om att vi faktiskt inte lyckas beskriva verkligheten som den egentligen är. 

Ambjörn säger att ofta blir det heteronormativt, vitt och medelklass.

— Men för den privilegierade kan jämlikhet och jämställdhet kännas som ett förtryck. 

Ambjörn är också överraskad av att det många lagt märke till då det kommer till trailern är att tonåringarna faktiskt ser ut som tonåringar. 

— Det säger en hel del om amerikanska produktioner, och andra produktioner för den delen också, att kommentarsfälten varit fyllda av hyllningar till att skådespelarna i Young Royals ser ut som riktiga ungdomar med vanlig hy. Om industrin inte ens visar upp realistiska skildringar av tonåringars hy, då är det långt kvar.