Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Semester söderut få förunnat för hundra år sedan – om att resa med kamera och koffert före massturismens tid

Uppdaterad 07.07.2021 14:24.
Strandpromenaden i Nice, Promenade des Anglais år 1958.
Bildtext Strandpromenaden i Nice, Promenade des Anglais. Fotot taget av Margareta Norrmén år 1958.

Runt sekelskiftet 1900 var det i första hand den välbeställda societeten som hade tid och pengar att resa utomlands för nöjes skull. Först på 1950-talet blev det möjligt också för folk i lägre samhällsposition att se sig om i världen.

”Det kunde blåsa så hårt att munnen ej gick att sluta mot vinden och benet for med luftströmmen när man rörde sig i riggen. (…) Den grova sjön satte oss, uselt lastade som vi var, att rulla ganska betänkligt. Det bar av som en cirkushäst från den ena sidan till den andra.”

Citatet är taget ur matrosen Björn Pettersson dagbok från 1946-47 när Pettersson ingick i besättningen på segelfartyget Viking.

Björn Pettersson hörde till dem som reste ut i världen i arbetets tecken.

Att resa ut i världen för nöjes skull var rätt få förunnat innan lagen om årssemester trädde i kraft år 1939.

I takt med ökad fritid och starkare tillväxt uppstod på 1950-60-talet det vi kallar för massturism med ett ökat utbud av researrangörer och paketresor.

I fotoboken Med kamera och koffert får vi slå följe med ett antal resenärer som begav sig ut i världen innan massturismen gjorde det enklare, och billigare, att åka utomlands på nöjesresor.

Pärmen till "Med kamera och koffert".

Arkivarierna Sanna Jylhä och Marika Rosenström på Svenska litteratursällskapet har botaniserat i sällskapets digra arkiv och plockat fram drygt 160 resefotografier från 1890-talet till mitten av 1960-talet.

- Utgångspunkten var att vi skulle använda oss av vårt eget arkivmaterial. Fotografierna skulle vara fina och intressanta, och ett kriterium var också att det skulle finnas skriftligt arkivmaterial som vi kunde använda oss av, så som brev, dagböcker och minnesanteckningar som hänför sig till resorna, konstaterar Marika Rosenström.

Resor för nytta och nöje

I Med kamera och koffert möter vi både kvinnliga och manliga resenärer ur olika samhällsskikt som reste såväl för nöjes skull som i arbete.

Kring sekelskiftet 1900 var franska Rivieran ett populärt resemål som lockade välbeställda familjer från norr som sökte sig söderöver för rekreation eller för att kurera en vacklande hälsa i det milda klimatet.

- Från Finland reste ett adelssällskap som var knutet till Stensböle gård i östra Nyland. De ville fly den finska vintern för att sköta sin hälsa, ett vanligt fenomen inom aristokratin vid sekelskiftet. Man skulle både ha råd och tid att ägna sig åt den här typen av resande – s.k. vanliga människor hade inte möjlighet att resa på samma sätt vid den här tiden, säger Marika Rosenström.

Kvinnor i en trädgård, troligen vid Hotel St James i Le Cannet. Kvinnan till vänster är Valborg Wallensköld.
Bildtext Kvinnor i en trädgård, troligen vid Hotel St James i Le Cannet. Kvinnan till vänster är Valborg Wallensköld.

Där aristokratin sökte sig till de populära kurorterna vid Medelhavet begav sig konstnärer och författare ut på bildningsresor runtom i Europa, men också längre bort.

En av dem som reste ut i världen för att söka inspiration för sitt skapande var kosmopoliten och konstnären Harald Gallén, som under en stor del av sitt liv bodde utomlands.

”Han lät sig inspireras av såväl Indiens tempelområden och Marockos ödemarker, som Bretagnes kust och Lapplands fjällandskap. Till hösten brukade han återvända till Finland för att ställa ut verk från sina senaste resor. De mottogs inte alltid väl av kritikerna, men bland allmänheten var hans målningar och etsningar populära”, skriver Sanna Jylhä i kapitlet om Harald Gallén.

Harald Gallén vid ingången till ett buddhistiskt tempel i staden Kamakura i östra Japan. Fotografiet taget år 1914.
Bildtext I början av år 1914 begav sig Harald Gallén på en lång resa till Fjärran Östern. I Japan vistades Gallén i en månads tid, och han besökte bl.a. den gamla tempelstaden Kamakura.

Tunga lådkameror en utmaning

I dag har var och en av oss en kamera i fickan i våra mobiltelefoner, men vid sekelskiftet 1900 var det ett helt företag att ha med sig en kamera på resan:

- Här har utvecklingen verkligen gått framåt. Till en början släpade man på tunga lådkameror som skulle ha stativ, och man använde tunga och ömtåliga glasplåtar. Plåtarna var dessutom oerhört ljuskänsliga. Förutom att man skulle kunna ställa in kameran med olika bländare var man tvungen att kunna framkalla plåtarna själv. Man fick helt enkelt ha med sig ett litet labb som man till exempel riggade upp i ett badrum där man kunde täcka för fönstren. Få amatörfotografer hade tillgång till regelrätta labb.

Kvinna fotograferar på stranden på Île Saint-Honorat i Cannes, sekelskiftet 1800-1900.
Bildtext Kvinna fotograferar på stranden på Île Saint-Honorat i Cannes.

I början av 1900-talet blev också reseskildringar från världens olika hörn omåttligt populära – och fotografiet slog igenom på bred front:

- En tidskrift som National Geographic började tidigt publicera illustrerade resereportage med fotografier. Tidigare hade man varit hänvisade till målningar och teckningar, berättar Marika Rosenström.

Resor i österled

År 1902 fick den då 19-åriga studeranden Frans Nyberg följa med sin far, Frans Nyberg d.ä., på en resa till dåvarande Transkaspien, nuvarande Turkmenistan, Kazakstan och Uzbekistan.

Frans led av studieleda och hans pappa ville pigga upp honom med en resa i österled.

Frans den äldre jobbade för Emanuel Nobels oljebolag i Baku och under årens lopp gjore han ett flertal resor inom det ryska riket. Strax före avresan fick Frans den yngre en kamera i gåva av sin far och i Baku fick han ”ingående undervisning i konsten att begagna en dylik apparat” av ingenjör Malm som också arbetade vid Nobelska bolaget.

- Frans tog fantastiska fotografier och man märker tydligt att han var mycket intresserad av arkitektur och utsmyckningar av tempel, konstaterar Marika Rosenström.

Frans studerade arkitektur vid Polytekniska institutet i Helsingfors och arbetade också en tid på Eliel Saarinens arkitekturbyrå innan han blev konstnär och teckningslärare i Borgå. Under en period på tjugo år var han också intendent på Borgå museum.

Transkaspiska resan 1902. Stationen i Tjardzjou (Türkmenabat). Turkmener samt stationsinspektor Ahnger med två döttrar.
Bildtext Stationen i Tjardzjou (Türkmenabat) år 1902. Turkmener samt stationsinspektor Ahnger med två döttrar.

Gruppen på stationen var bjärt iögonenfallande, resliga, ståtliga gestalter av en manlig, vild skönhetstyp, klädda i dräkter med något krigiskt i sig.

― Frans Nyberg d.y. om turkmenerna på tågstationen i Tjardzjou


Segelsjöfartens svanesång

Senhösten 1946 begav sig fyrmastbarken Viking ut på en sista resa till Sydafrika och Australien. Ombord på segelfartyget var matrosen Björn Pettersson.

- Vid den här tidpunkten började segelsjöfartens epok lida mot sitt slut i och med att de maskindrivna fartygen tagit över allt mer. Flera av sjömännen ombord på Viking hade en kamera med på resan, de ville dokumentera slutet på en era. Men det var säkerligen utmanande att fotografera i hård sjögång eller när man hängde på rån 40-50 meter över havet, säger Marika Rosenström.

Från fyrmastbarken Vikings sista resa till Sydafrika och Australien. "Undra märsen skäres ned."
Bildtext Från fyrmastbarken Vikings sista resa till Sydafrika och Australien. "Undra märsen skäres ned" skriver Björn Pettersson i sina dagboksanteckningar.

Fotografier till resereportage

En som fotograferade i jobbet var journalisten Margareta ”Marcella” Norrmén, som gjorde en lång karriär på Hufvudstadsbladet där hon skrev reportage och kåserier.

Enligt Marika Rosenström var Margareta Norrmén en hängiven och skicklig fotograf:

- Margareta Norrmén är det närmaste en proffsfotograf vi kommer i boken. När hon reste på reportageresor tog hon sina egna bilder, hon hade ingen fotograf med sig.

När Svenska litteratursällskapet tog emot donationen med material till Margareta Norrméns arkiv ingick en hel del hoprullade negativ som saknade uppgifter om var och när fotografierna var tagna:

- Vår fotograf Janne Rentola har digitaliserat negativen och försökt identifiera olika platser, men det var först när jag gick igenom de urklippsböcker som finns i Margareta Norrméns arkiv som pusselbitarna föll på plats. Jag kände igen en del fotografier i en artikelserie som Norrmén skrivit från en reportageresa till Nice, Madrid och Lissabon våren 1958.

Marika Rosenström berättar att Margareta Norrmén vid den här tiden hade en högklassig östtysk kamera, Exakta Varex:

- Hon tog jättefina bilder och man märker att hon hade sinne för detaljer. Hon tog ögonblickbilder som fångade stadslivet och vardagslivet på gatorna på ett sätt som känns väldigt modernt. I Spanien besökte hon bland annat en tjurfäktningsarena där publiken med spänning följer hur det går för matadoren och för tjuren. I Lissabon tog hon sig till fattigkvarteren i Alfama där hon fotograferade kvinnor som hänger tvätt och som står och skvallrar på gatan. Hon hade också ett måleriskt språk i sina texter, en lite speciell ironisk ton.

Tjurfäktning på Plaza de Toros Monumental, Gran Via de les Corts Catalanes 749, Barcelona. Publiken på läktaren.
Bildtext Tjurfäktning på Plaza de Toros Monumental, Gran Via de les Corts Catalanes 749, Barcelona. Publiken på läktaren.

Apropå tjurfäktningen, så går det ju inte att förneka att Madridborna tar sådana vårsymptom som blommor och blader rätt trankilt – det ur deras synpunkt avgörande tecknet på vårens ankomst är vårens första corrida, som utspelas på påsksöndagen i Madrids gigantiska Plaza de Toros. Den första nedstuckna tjuren är visst för dem vad den första blåsippan är för oss …

― ur Margareta Norrmens reportageresa till Madrid våren 1958.

Lyssna på intervjun med Marika Rosenström:

Om att resa med kamera och koffert före massturismens tid
Om att resa med kamera och koffert före massturismens tid - Spela upp på Arenan