Kommentar: Vad var poängen med Sveriges regeringskris?

Vänsterpartiet är den tydliga vinnaren i Sveriges regeringskris, men mycket hinner ändra med över ett år kvar till val och en höstbudget att gräla om före det. Under tiden kan man fundera på vad en regeringskris gör med förtroendet för politiken.

1921 införde Sverige allmän och lika rösträtt, även för kvinnor (några år efter Finland vill vi ju alltid påpeka). Sverige firar alltså hundra år av demokrati i år, vilket syns på banderoller utanför riksdagen, i en fönsterutställning i Gamla stan och på flera andra håll i landet.

När man mitt under regeringskrisen går där och läser om hur demokrati inte ska tas för givet och hur den måste värnas och utvecklas och beskyddas av var och en i samhället är det ju klart man undrar: Vad gör en regeringskris med demokratin? Med förtroendet för inte bara politikerna, utan för själva politiken, för beslutsfattandet, för själva förmågan att styra landet?

Riksdagens talman Andreas Norlén inledde sin pressträff i måndags, när Stefan Löfven utsågs till statsministerkandidat igen, med exakt de tankarna. Men med lugnande ord försäkrade han folket: Demokratin i Sverige står stark. Valdeltagandet senast var 87 procent. Alla aktörer under de senaste veckorna har använt verktyg ur den demokratiska, parlamentariska verktygslådan, påpekade han: "Misstroendeomröstningen, beslutet att inte utlysa extraval, talmansrundor, allt det här följer de regler vi gemensamt har bestämt för vår demokrati. Det är turbulent men följer lagstiftning."

Vad har budskapet till väljarna varit?

Lite annorlunda har det låtit när den tidigare, och med all sannolikhet även blivande statsministern, Stefan Löfven under krisens gång pekat på ansvarslösheten hos de partier som utlyst regeringskris i stället för att ta ansvar för att styra landet ur pandemin.

Även på pressträffen i går underströk han: "Jag är övertygad om att människor i vårt land förväntar sig att vi som fick förtroendet att representera folket också ska se till att hantera en svår politisk situation." (Klicka förresten här för en rolig genomgång hos Dyngbaggegalan av hur många gånger Löfven påminde om pandemin på en pressträff förra veckan. Tack internet.)

Och visst har Löfven en poäng när han går åt den oheliga alliansen mellan Vänsterpartiet och högeroppositionen för att de fällde regeringen utan att kunna presentera ett alternativ. För även om Ulf Kristersson medgav det först förra veckan efter sitt sonderingsuppdrag har det väl varit rätt uppenbart sedan start? Det finns inte förutsättningar för en borgerlig regering med nuvarande riksdagsunderlag.

I dag vid 15 finsk tid är det omröstning i Sveriges riksdag och Stefan Löfven väljs med all sannolikhet till statsminister en gång till.

En del experter säger det hade varit ärligare mot väljarna med extraval. Vad var poängen med en regeringskris som landar i samma positioner som före hela krisen ens brakade loss? Vilket budskap ville partierna som ställde till med det här förmedla?

Samtidigt, för Vänsterpartiet och dess väljare känns det uppenbart: det lönade sig att stå på sig. Det lönade sig att använda de verktyg den demokratiska, parlamentariska verktygslådan erbjuder.

Vänstern vann striden om hjärtesak

Vänsterpartiet har gått framåt i opinionsmätningarna och fått tusentals nya medlemmar de senaste veckorna. Många som för några veckor sedan inte visste vad V:s relativt nya partiledare Nooshi Dadgostar hette vet det nu.

Partiet gjorde stor sak av en principfråga som dessutom är väldigt konkret och ligger många svenskar varmt om hjärtat, hyresfrågan, och visade att utspel kan göra skillnad. Januariavtalets punkt 44 om fri hyressättning på nyproducerade bostäder ströks några dagar efter misstroendeomröstningen.

Några dagar efter det föll i och för sig hela januarisamarbetet, och trots att Löfven släpps fram som statsminister igen återstår svåra uppgörelser om höstbudgeten där Vänstern vill ha inflytande men Centern inte vill ge dem det. Löfvens huvudbry under hela regeringskrisens uppsegling och utfall har varit hur han ska få C och V att närma sig varandra.

Läget blir förstås extra spänt i och med att det är ordinarieval i Sverige om ett drygt år. Det har präglat krisen och det präglar också efterspelet att alla partier gör sitt bästa för att visa var de står inför valet. Säkert är kompromissviljan mindre när varje ord också blir en upptakt till valkampanjer.

Ett drygt år kvar till val, och före det budgetgräl: vem vinner och vem försvinner?

Efter valet i september 2022 är det klart om konstellationerna ändrar och hur. Just nu är Socialdemokraterna som vanligt etta, förstärkta av pandemihanteringen. Men Moderaternas väljarstöd har också stärkts de senaste månaderna och Sverigedemokraterna vill återfå de rekordsiffror de hade före pandemin.

Vänsterpartiet och Centern är ungefär lika starka både i riksdag och i väljarstöd. Kristdemokraterna lär väl överleva Ebba Buschs förtalsdom. Miljöpartiet och Liberalerna fortsätter balansera på riksdagsspärren och även om det är sällan ett parti faller ut ur riksdagen är risken reell, och krisen har definitivt visat att ingendera har mycket att säga till om.

Just nu är det svårt att se andra vinnare i regeringskrisen än Vänsterpartiet, men alla partier har åtminstone fått mer uppmärksamhet genom krisen än vad deras digitala tal på Almedalsveckan fått. Med förestående budgetgräl och hot om statsministeravgång säger läget ändå inte mycket om var alla landar efter valet. Ett år är en lång tid inom politiken.