Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Belarus gräns mot EU läcker som ett såll: Varför och vem ligger bakom?

Bild på baksidan av en man i Frontex-uniform. Bakom honom står Europeiska rådets ordförande Charles Michel.
Bildtext Europeiska rådets ordförande Charles Michel besökte gränsen i dag. I fredags var också EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen på plats. "Litauens sak är vår", lät budskapet ungefär bägge gånger.

Antalet migranter som tagit sig över gränsen från Belarus till Litauen har mångfaldigats på bara några månader. Litauens regering anklagar Belarus president Aleksandr Lukasjenko för att göra migrationen till vapen som hämnd på EU:s sanktioner mot landet. Vi reder ut vad det är som händer vid gränsen just nu tillsammans med forskare Ryhor Nizhnikau på Utrikespolitiska institutet.

Sedan januari 2021 har gränsbevakningen i Litauen gripit över 800 personer som tagit sig in i landet från Belarus. Hälften av dem greps i juni. Trots att bara halva 2021 gått är mängden migranter tio gånger större än under 2020.

Litauen har utlyst nödläge förra veckan och bett EU om hjälp för att kunna hantera mängden av illegala migranter.

EU:s gränsbevakningsmyndighet Frontex bistår nu Litauen med patruller. Också Finland deltar, med två patruller bestående av fyra gränsbevakare och två fordon.

Patrullerna åker till gränsen den 14 juli, och assisterar de litauiska myndigheterna fram till första december.

Bild på forskare Ryhor Niznikau på hans kontor på utrikespolitiska institutet.
Bildtext Ryhor Nizhnikau är expert på belarusisk inrikespolitik vid Utrikespolitiska institutet.

Vad är det fråga om?

Mycket tyder på att Belarus medvetet och organiserat låter migranterna ta sig över gränsen.

Enligt forskare Ryhor Nizhnikau på Utrikespolitiska institutet handlar det om att människor betalar för resor från exempelvis Baghdad via Belarus huvudstad Minsk med siktet inställt på EU.

– Vi har inte tillräcklig information om det här systemet, men vi kan med stor säkerhet anta att det här är en operation som styrs av den belarusiska regimen.

De migranter som kommer till Minsk checkas in på hotell, varefter de tas till gränsen i organiserade grupper – förbi den belarusiska gränsbevakningen, berättar han.

– Antingen lämnar den som sitter på vaktpost sin plats för en stund, eller så är organisatören väl införstådd i när det är lönt att närma sig gränsen.

Exakt vem det är som ligger bakom det här systemet vill inte Nizhnikau kommentera, med hänvisning till att det inte finns tillräckligt mycket bevis. Men att regimen är inblandad är ändå säkert.

En annan sak som är säker är att de migranter som åker på en dylik resa vet om att den slutgiltiga destinationen är EU när de stiger ombord på planet, menar Nizhnikau.

– Det är ett välorganiserat system. De kommer inte till Belarus för att turista, de betalar till smugglare för att tas till gränsen.

Migranterna kommer främst från Irak, men också från Iran och Syrien.

Militärtält på den litauiska sidan av gränsen mot Belarus.
Bildtext Militärtält har placerats ut vid den litauiska sidan av gränsen mot Belarus.

Varför skulle Belarus hämnas?

Vad har då Belarus för intresse av att låta migranter passera? Svaret för Belarus är enkelt, enligt Ryhor Nizhnikau: Man anser helt enkelt att man för krig med Väst.

– De försöker argumentera för att EU:s ekonomiska sanktioner mot regimen är en attack mot landet och mot dess styre. Man ser ingen annan möjlighet än att agera och besvara EU:s sanktioner.

Det här är ett av få sätt som Belarus kan ställa till det för EU på, förklarar Nizhnikau.

Ekonomiska sanktioner skulle inte bita på ett så stort maskineri som EU, och framför allt anses läckande gränser vara en fungerande metod eftersom man vet att migrationen och gränssäkerheten är ett av de känsligaste ämnena för EU.

Man vet att migrationsfrågor stöter på motsättningar inom EU-politiken. Särskilt om man ser tillbaka på de senaste tio till 15 åren, säger han.

Belarus upplever att man måste besvara den senaste raden av sanktioner från EU:s håll.

Det gäller sanktionerna EU enades om efter att Belarus president Aleksandr Lukasjenko tvingade ned ett passagerarplan i maj och sedan grep oppositionsjournalisten Roman Protasevitj.

– Det här väcker uppmärksamhet både i Bryssel och i Moskva, säger Nizhnikau.

Det är helt enkelt en hämndaktion, dels mot EU:s sanktioner – dels mot Litauen. De allra flesta av de oppositionella som lämnat landet håller till i Litauen, och den litauiska regeringen har inte sparat på orden i sin kritik mot envåldshärskaren Lukasjenko.

Aleksandr Lukasjenko segrade i presidentvalet 11.10.2015.
Bildtext Aleksandr Lukasjenko har tidigare hotat EU för att "lägga sig i landets interna frågor".

Vad händer nu?

Att migranter kommer in i EU via den belarusiska gränsen är i sig inget nytt. Men skalan är en annan den här gången. Under de senaste två månaderna har Belarus trappat upp sina insatser, och antalet migranter har mångdubblats.

Och värre kan det bli, menar Nizhnikau. Det här kan vara ett slags smakprov på vad Lukasjenko är beredd att göra.

Ryhor Nizhnikau berättar om att Lukasjenko nyligen skrivit under ett dekret i vilket han godkänt visumfria inresor från uppemot 70 länder. De flesta av dem är utvecklingsländer.

Det här för att främja en slags vaccinturism, där personer från de här länderna enkelt ska kunna ta sig till Belarus för att låta vaccinera sig i utbyte mot betalning. Men problemet är att det knappt finns tillräckligt med vaccin till den egna befolkningen.

– I praktiken betyder det här att människor lätt kan ta sig till Minsk, och sedan vidare till den litauiska eller polska gränsen.

Enligt Nizhnikau är det här Lukasjenkos sätt att signalera att man är snabb med att svara ifall EU fortsätter att sätta regimen under press.

Man och kvinna står vända mot varandra. I bakgrunden europeiska länders flaggor.
Bildtext Ryhor Nizhnikau tror EU har kapacitet att klara av ökad migration. Arkivbild på EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och Europeiska rådets ordförande Charles Michel.

Biter det på EU?

Om målet är att destabilisera EU kommer det här inte nödvändigtvis få önskad effekt. Enligt Ryhor Nizhnikau beror det på att EU har tillräckliga mekanismer för att klara av det här.

Det finns helt enkelt kapacitet att förse Litauen, Polen och potentiellt också Lettland med verktyg att hantera migrationen vid gränserna.

– Självklart kommer det kosta EU och sätta politisk press på en del medlemsländer, men jag tror inte att politiska institutioner i Polen eller Litauen är så sköra att de inte skulle klara av att ta sig igenom den här migrationsvågen.

Han betonar ändå att Litauen var oförberett på det som hände, eftersom de aldrig har varit med om något liknande i samma skala förr.