Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Nu reder man ut vad som hände Estonia – i dag inleds en tio dagar lång dykoperation

M/S Estonia ligger vid en kaj i Tallinn.
Bildtext En odaterad arkivbild på M/S Estonia som sjönk natten den 28 september 1994.

Svenska haverikommissionen och estniska transportsäkerhetsbyrån ska undersöka fartygets position och bottenförhållandena kring vraket, för att nästa vår kunna fotografera skeppet. Målet med dykoperationerna är att kunna förklara vad de nyupptäckta hålen i sidan av fartyget beror på.

I slutet av september förra året visade en dokumentärfilm ett hål i Estonias skrov som ingen tidigare hade upptäckt. Senare framkom ett till motsvarande hål i Estonias skrov.

– Har hålen uppstått före förlisningen och därmed kunnat bidra till förlisningen, eller har de uppstått efteråt och saknar betydelse för förlisningen? Det vill vi utreda, säger Jonas Bäckstrand, som är utredningsordförande i den svenska haverikommissionen.

Ända sedan sommaren 1995 har Estonias vrak och det närliggande havsområdet varit en fredad plats, och dykning där har varit förbjudet. En lagändring som trädde i kraft i början av juli har tillfälligt ändrat på det, och i tre och ett halvt år framåt får myndigheter dyka ner till vraket för att undersöka orsaken till förlisningen. 

Och nu tar Sverige och Estland vara på den chansen.

Den dykningsoperation som nu inleds är en av två planerade dykningar ner till vraket. Tanken med den nuvarande operationen är att bilda sig en bättre uppfattning av havsbottnet vid förlisningsområdet, och hur mycket av den tidigare dolda styrbordssidan som nu är synlig.

– Vi tror att man kommer att kunna dokumentera mycket mer av styrbordssidan av fartyget än vad man kunde förr. Vi vill också se till att vi väljer rätt metoder och utrustning för den kommande fotograferingen. Den här gången så jobbar vi framför allt med olika former av ekolod och sonarmetoder, säger Bäckstrand.

Tv-bild på M/S Estonias skrov i tv-nyheterna.
Bildtext Estonia under havsytan.

90-talets åtgärder kan innebära problem

Det har också hänt en del på platsen där Estonia ligger. I mitten av 90-talet lade man geotextiler på havsbottnet och spred 300 000 kubikmeter sand kring Estonia. Bäckstrand tror att det kan innebära vissa utmaningar.

– Det är en anledning till att vi gör den här förstudien. Det kan bli svårare att undersöka vad botten består av för material om det ligger geotextil och sand i vägen, säger han.

Geotextil är en stor markduk som lades ut på havsbottnet för att stabilisera botten, då man planerade att täcka över Estonias vrak med betong.

Bäckstrand hoppas att man efter båda dykningsoperationerna kommer att kunna svara på den mest väsentliga frågan som har uppkommit efter Estoniadokumentären som avslöjade ett av hålen i skrovet: Uppkom hålen före fartyget förliste eller då fartyget träffade havsbottnet?

– Det är vår förhoppning att vi ska kunna ta reda på det, säger Bäckstrand.

Hur gör man då?

– Bland annat ska man titta på hur de här hålen ser ut i sin helhet, och vad de har för form. Om de har uppkom då fartyget träffade havsbottnet kanske det finns spår där. Har de däremot uppkommit när fartyget var på ytan, måste det vara någon yttre kraft som har träffat fartyget. Då måste det också finnas något spår där. Vi tror att vi ska kunna klarlägga hur det har gått till, säger Bäckstrand. 

Bäckstrand uppskattar att resultaten från den här sommarens dykningar kan offentliggöras under hösten.

852 människor dog då M/S Estonia sjönk natten den 28 september 1994. 137 människor överlevde olyckan.