Hoppa till huvudinnehåll

Åboland

På 1700-talet klassades kaffet som en drog och domkyrkan var sin tids Tinder – tidsreseguiden tar en till ett historiskt Åbo med dess gränder och källare

En klocka hänger utanför en vägg på Klosterbacken i Åbo.
Bildtext På Klosterbacken i Åbo kan man uppleva 1700-talets Åbo.

Guideboken presenterar en livstil som varit genom promenadrundor och restaurangtips. I det historiska Åbo hittar besökaren en hel del bekanta men även nya och förvånande ting. 

Den nya reseguiden tar oss tillbaka i en tidsmaskin till det historiska Åbo på 1700-talet. Åbo var Finlands främsta stad under andra halvan av 1700-talet även om staden hade under 10 000 invånare. Trots att Åbo i dagens mått skulle ha klassats som en småstad erbjöd staden mängder av sevärdheter och tjänster.    

Reseguiden är uppbyggd på ett bekant sätt – den listar upp vad man behöver med på sin resa, hur man tar sig till Åbo, den innehåller råd gällande säkerhet, informerar om befolkningens levnadsvanor, och så berättar boken naturligtvis vilka sevärdheter staden har. 

Boken leker med det främmande i historien och det bekanta i det moderna samhället. Den är ett slags tidsresa till hela Norra Europa på 1700-talet. Genom att läsa boken lär man sig en hel del om kulturen på den tiden, säger reseguidens författare Panu Savolainen som är professor i arkitekturhistoria vid Aaltouniversitetet.

panu savolainen
Bildtext Qwenselska huset med sitt gårdsområde är ett exempel på hur herrskapet levde, berättar Panu Savolainen.

Den bebyggda omgivningen i Åbo stad har förändrats en hel del sedan 1700-talet, men vissa fixerade punkter finns kvar. Man kan exempelvis ta en promenad längs Klostermellangatan till Gamla Stortorget och få ett grepp om den historiska känslan. 

De största anmärkningsvärda monumenten, såsom Åbo domkyrka och Åbo slott, står kvar. I övrigt var byggnaderna för det mesta trähus med enkla våningar bortsett från en del historiska stenhus vid Aura å och i kanten av Gamla stortorget. 

En del av trähusområdena i Åbo överlevde Åbo brand år 1827. Klosterbacken som bevarades är ett exempel på de levnadsförhållanden som samhällets mindre bemedlade hade under 1700-talet.

På västra åstranden stoltserar det Qwenselska huset där herrskapet levde på 1700-talet.

Luostarin välikatu Turussa
Bildtext Klostermellangatan är idag bara en liten bit av vad det var förr.

Aura å flyter där den alltid gjort det, men stränderna och kullarna förändrades från kala klippor till grönområden först efter 1800-talet. Den fysiska omgivningen har förändrats, men livsstilen har vissa likheter trots att en hel del har förändrats med tiden. 

Besökarnas beskrivningar om Åbo varierar från en motpol till en annan. 

Staden har beskrivits som kall och människorna som otrevliga. Å andra sidan lyfts katedralen, Akademins bibliotek, universitetet och stadens specialiteter fram som saker att stoltsera med, påpekar Panu Savolainen.

Åbos restaurangbransch blomstrade

Att resa och se världen var på 1700-talet en lyxvara för den övre klassen som var vana vid fin mat. För detta ändamål var Åbo ett ypperligt besöksmål då restaurangbranschen blomstrade och man kunde hitta exempelvis ostron på menyn. 

Åbos restaurangutbud blev mer europeiskt i mitten av århundradet, då landets första restaurang där man kunde beställa mat utan att ha gjort en förhandsbeställning öppnades.

Man kunde gå rakt in i Seipels källare och välja en maträtt på menyn som lockade i stunden.

Flera nya restauranger grundades i Åbo, de kallades för källare och restaurangens ägare kallades för traktörer. På domkyrkans sida av ån kunde man välja om man ville gå till Rådhusets källare eller till Anna Sofia Ahlstrands källare. På andra sidan ån fanns Seipels källares konkurrenter, Traktör Petter Bergstöm och Rothsteins källare. 

Lokala varor fanns naturligtvis på menyn. Importerade varor var främst kräftdjur, ostron och hummer. De menyer som bevarats tyder på ett mångsidigt utbud. För vegetarianer fanns till och med flera alternativ än i dagens Åbo, säger Savolainen. 

Luostarinmäen käsityöläismuseo
Bildtext Klosterbackens förort byggdes på 1700-talet.

På dryckeslistan fanns utöver öl från lokala bryggerier också rödvin från Frankrike och andra europeiska delikatesser.

Det fanns övernattningsmöjligheter i samband med vissa restauranger. Seipellska huset hade några rum även om de inte fick många stjärnor av den italienska upptäcktsresenären Guiseppi Acerb. 

– Han konstaterade att nivån på login var lägre än det vanliga. 

Det fanns inga nattklubbar på den tiden, men det var inte ett hinder för folket att fira natten lång. På den tiden var det hetaste feststället en lägenhet som tillhörde någon i den lokala eliten någonstans i centrum, berättar Savolainen. 

Kaffeförbud störde verksamheten i kafferummen 

Kafékulturen kom från Stockholm till Finland via Åbo på 1740-talet. Kaffet smakade och kafferum blev en vanligare syn i stadsmiljön. I slutet av århundradet fanns det ett tiotal kafferum i staden. 

Även om kaffet förbjöds fyra gånger i slutet av århundradet kunde man alltid på tag på det. Även om inspektörer såg till att kaffet inte såldes i staden, kunde man känna doften av kaffet i luften vart man än gick i staden. 

Qwenselin talo
Bildtext Apotekmuseet och gården Qwensel på Västra Strandgatan.

Den största orsaken var den merkantila finanspolitiken som fördes i Sverige. Import sågs vara dåligt. Man ansåg att nationens tillgångar läckte utanför gränserna då man handlade lyxvaror som kaffe. En annan orsak var den drogande effekten kaffet hade. 

Den ansågs förstärka människans sexuella behov och orsaka skadliga följder. Det var fråga om en drog, som man ansåg vara skadlig för invånarna, förtydligar Savolainen.

För kulturintresserade fanns en hel del att se i 1700-talets Åbo. Under den tiden lockade Åbo Akademi den övre klassens resenärer från utlandet ofta av den orsaken att de kunde hitta språkkunniga i universitetskretsarna som de kunde tillbringa tid med. 

Det ordnades konserter och på scener kunde man se olika slag av cirkus med djur som björnar, kameler eller piggsvin, berättar reseguidens författare Savolainen. 

Flera saker skulle överraska idag

Turister som är på utlandsresa tycker ofta att det är intressant att uppleva kulturskillnader på olika platser. Kulturskillnader kan upplevas också när man gör en resa tillbaka i tiden – trots att själva platsen kan vara bekant.

Enligt Savolainen finns det flera saker som den moderna människan skulle bli förvånad av i ett Åbo på 1700-talet. Till exempel att man blandade sött och salt kan överraska, för man separerade inte på varmrätter och efterrätter på samma vis som idag. 

Det rådde hastighetsbegränsningar för hästar på Åbos gator, man fick inte galoppera med sin häst på gatorna.

― Panu Savolainen, författare och professor i arkitekturhistoria vid Aaltouniversitetet

Även dejtningen i staden har förändrats märkbart. Domkyrkan kunde ses som ett forum för att hitta en partner, som den tidens Tinder. De yngre invånarna besökte flitigt gudstjänsterna och det flörtades mellan ungdomarna. Det finns en hel del skrivet om dessa möten, berättar Savolainen.

Artikeln baserar sig på 1700-luvun Turussa kahvi oli kielletty huumeena ja tuomiokirkko aikansa Tinder – aikamatkaopas vie historian kujille ja kellareihin skriven av Jari Hakkarainen. Artikeln har översatts av Ellen Ijäs.