Kärleksrådd och komiska karaktärer i Skärgårdsteaterns Shakespeareuppsättning

Skärgårdsteatern turnerar igen i sommar, efter en paus på ett år. Det är Teaterhögskolans tredje årskurs som står på scenen i Shakespeares romantiska förväxlingskomedi Trettondagsafton. Det bästa med pjäsen är att vi får samlas och njuta av teater igen.

Skärgårdsteaterns skuta M/S Sälö kommer lastad med underhållning för hela familjen till byar och båthamnar i Svenskfinland under julimånad. Efter premiären i Spjutsund den 3 juli spelade den glada truppen för en fullsatt sal i Bromarvs hembygdsgård på tisdag 6 juli. Därifrån bär det av vidare västerut.

Årets pjäs är Shakespearekomedin Trettondagsafton, i översättning av Lars Huldén och regi av Oskar Silén. För Konstuniversitetets Teaterhögskolas studerande är turnén det första mötet med levande publik efter ett år av distansstudier – en kan bara ana hur viktig och värdefull upplevelsen är för dem, som nu avslutar sina kandidatstudier på det här sättet.

Iscensättningen satsar på 60-talsnostalgi, med fönade hår, färggranna kläder och solglasögon. Scenografin av Aalto-studeranden Max Lindén leker med amatörteaterestestik; den är enkel och kitchig.

Full fart och stora känslor

Föreställningen är rapp och rivig och ofta mer än lovligt råddig – förutom rolig och romantisk. Pjäsen är fullspäckad med stereotypa karaktärer: en försupen farbror, en dryg och divaaktig hovmästare, en vek loser-friare, en förälskad adelsman, samt personen som förorsakar den största förvirringen: kvinnan som förklär sig till man genom att ta på sig en mustasch. Det är både fars och buskis. Folk förälskar sig i fel personer på grund av missförstånd eller oärlighet. På slutet reds allting upp i en handvändning och (nästan) alla får ett lyckligt slut.

Tempot är högt och röstvolymen likaså. Hela skådespelet är uppskruvat till max, och en blir nästan andfådd själv bara av att följa med det hejdlösa dramat. Strongt jobbat av alla på scenen i den svettiga salen – ensemblen ger sitt allt, och har roligt tillsammans. Det smittar av sig på publiken, som uppskattar särskilt de komiska karaktärerna.

Det måste sägas att Trettondagsafton i sig inte är någon glänsande pärla till pjäs precis (åtminstone enligt undertecknad), men Oskar Silén och skådespelarna har gjort en medryckande och färggrann version som passar i semestertider.

Det mest värdefulla med upplevelsen både för arbetsgrupp och publik är kan tänkas helt enkelt att föreställningen över huvud taget finns till – att vi kan samlas och njuta av teater igen.