Hoppa till huvudinnehåll

Sport

NHL-kolumnen: Bästa laget vann Stanley Cup och nu är Tampa en dynasti – knepigt att Jesperi Kotkaniemi inte fick spela i de två avgörande matcherna

Från 2021
Anders Nordenswans NHL-kolumn om Tampa Bays titel 2021.
Bild: AOP

Tampa Bay Lightning var igen slutspelets bästa lag när det gällde som mest. Och Andrej Vasilevskij höll igen nollan när Tampa avgjorde en slutspelsserie. Inget snack om vilket lag är bäst i NHL. Uppstickaren Montreal hade helt enkelt inga vapen mot ”Bolts". En av de potentiella matchvinnarna tycks dessutom inte åtnjuta tränarens förtroende.

I Yle Sportens NHL-podd den här veckan tar Mattias Forsblom och Anders Nordenswan tempen på världens bästa ishockeyliga och bjuder på drivet snack om de finländska spelarna. Ett nytt avsnitt publiceras varje tisdag på Yle Arenan fram till att säsongen är slut.

För bara andra gången under pågående århundrade vann samma lag Stanley Cup två gånger på raken. Pittsburgh Penguins gjorde det 2016 och 2017 och då hade det gått det nästan 20 år från Detroit Red Wings ”back to back” 1997 och 1998.

Tampa anmälde sig därmed till dynastikategorin. Tidigare vann lag som Montreal och New York Islanders upp till fyra mästerskap på raken, men i dagens verklighet är det näst till omöjligt att rada upp sådana sviter. Lönetaket och ett allt jämnare spelarmaterial ser till att mästarna byts.

Därför är det verkligen anmärkningsvärt att Tampa år efter år hör till de absolut största mästarfavoriterna. Final 2015, konferensfinal 2016 och 2018, etta i grundserien 2019 och nu då två titlar på raken. Inget snack om vilket lag som dominerar världens bästa hockeyliga.

Starkt och kunnigt ledarskap

Fem nyckelpersoner kan lyftas fram som framgångens främsta arkitekter: ägaren Jeff Vinik (2009-), GM Steve Yzerman (2010–2018), hans efterföljare Julien BriseBois (2018-), scoutingchefen Al Murray (2010-) och coachen Jon Cooper (2013-).

Vinik har stått för stabila förutsättningar och anställde Yzerman för att bygga framgång, vilket Yzerman verkligen gjorde. Bland annat anställde han direkt BriseBois som sin högra hand – och efterföljare när Yzerman, som väntat, till slut blev mogen för att ta sig an ”sitt” Detroit.  

Al Murray har vaskat fram guldklimpar som andra missat: Nikita Kutjerov reserverades i andra rundan precis som Brayden Point, Alex Killorn i tredje rundan, Ondrej Palat i sjunde och sista rundan, medan oerhört viktiga Yanni Gourde och Tyler Johnson plockades som oreserverade.

Jon Cooper lyfter Stanley Cup-bucklan.
Bildtext Jon Cooper blev en mästartränare i Tampa Bay.
Bild: AFP / Lehtikuva

Jon Cooper lyftes upp från AHL av Yzerman. Cooper, som är utbildad jurist, jobbade först i tre år som coach för Tampas farmarlag. Efter att bland annat ha utnämnts till bästa coach i AHL fick den då 45-åriga Cooper ta över organisationens flaggskepp i mars 2013. Resultaten har varit strålande.

Välj ditt gift – Tampa vinner på alla tänkbara sätt

Många har jämfört det nuvarande Tampa-laget med New York Islanders-dynastin som vann Stanley Cup 1980, -81, -82 och -83. Och vissa tydliga likheter är lätt att hitta. Båda lagen vann titeln efter att först ha misslyckats som grundseriens etta och båda gängen har kallats kameleonter.

Precis som Islanders på sin tid, så har Tampa under sina två mästarsäsonger visat prov på att vinna på vilket sätt som helst. Eller kanske man kunde säga att motståndarna får välja sättet med vilket de förlorar på.

De flesta framgångsrika lag har ett visst spelsystem som de antingen vinner eller förlorar med. Också ”Bolts” har i princip sin egen modell där kreativt passningsspel och högt tempo är de dominerande byggklossarna.

Speciellt i slutspelet har Tampa ändå ofta format sitt eget spelsätt enligt motståndarens taktik och förvandlat den till sura droppar.

Florida blev tvåa i målskyttedueller, Carolina förlorade tempohockeytävlingen, Islanders fick till slut äta sitt eget sandpapper och Montreal blev utklassat i den neutrala zonens omställningsspel.

Hela 11 gånger fick Carey Price kapitulera mindre än 10 sekunder efter att ”Habs” förlorat pucken.

Spelartruppen har bara starka sidor

Typiskt för många mästarlag är att det i alla femmor finns avgörare och att de har olika styrkor som kompletterar varandra. Tampas bredd och djup under mästarsäsongerna 2020 och -21 var i sin egen klass.

Kryphålet i reglerna som möjliggör att man under slutspelet överskrider lönetaket har vädrats flitigt och det finns inget nytt att säga om den besynnerligheten. Däremot så ska det bli sagt att balansen i Tampas lagbygge inte grundar sig på att lönetaket blev ett ”lönetak”.

Den viktigaste faktorn är hur ypperligt väloljad helheten är och hur de olika styrkorna stöder varandra. Arbetet som de fem tidigare nämnda männen stått för syns i varje byte.

Präglas matchbilden av många utvisningar som fördelas jämnt, så kan inget lag utmana Tampas powerplay. Samma gäller för matcher där anfallen flödar i en jämn ström i båda riktningarna. Speciellt duon Kutjerov-Point är kanske trots allt vassast i NHL på att utnyttja sina lägen.

Och om det blir stökigt, bökigt och fysiskt så är Tampas jobbarkedjor alltid färdiga att ta över matchen. Sitt eget kapitel är tredje kedjan med Barclay Goodrow och Blake Coleman på kanterna och Yanni Gourde som center.

Trion sköt 11 mål under slutspelsvåren, oftast i jämna matcher som stod och vägde. Kedjans största styrka är ändå hur den dominerar spelet oberoende av motståndare. Goodrow och Coleman är dessutom bäst i ligan på att anfalla i boxplay. Inget lag har en lika stark tredje lina.

Tampa Bay firar mål.
Bildtext Barclay Goodrow och Blake Coleman var farliga framåt på boxplay.
Bild: Vincent Ethier/Icon Sportswire

Inte heller många, om ens ett enda lag, har ett sådant stöd från de bakre leden. Victor Hedman är som helhet världens bästa back och leder en backtrupp som – precis som anfallskedjorna – kan spela vilken typ av hockey som helst.

Då har inte lagets viktigaste spelare ännu nämnts. 26-årige Andrej Vasilevskij skulle redan förra året ha kunnat belönas som slutspelets MVP, men den här gången var han det solklara valet. Världens bästa målvakt höll nollan i varje matchseries avgörande drabbning.

Han har nu vunnit åtta matchserier i slutspelet i sträck och startat varje match.

Andrej Vasilevskij, Curtis McElhinney och Christopher Gibson firar mästerskapet.
Bildtext Andrej Vasilevskij – slutspelets MVP.
Bild: AFP / Lehtikuva / Bruce Bennett

Inte alltför ofta som man med lika stor övertygelse kan hävda att ligans bästa lag vann titeln. Inget lag i NHL under säsongerna 2019/2020 och 2020/202 skulle ha slagit Tampa Bay Lightning i en bäst av sju-serie.  

Också förloraren är en vinnare

Montreal Canadiens vidunderliga resa från att ha legat under med 1–3 i matcher i första omgången mot Toronto till att spela i Stanley Cup-finalen är stoff för en Hollywood-berättelse. Det fanns ingen skam i att förlora finalserien mot ett lag som var mellan lite och mycket bättre på allt.

Det finns ändå ett par om som laget och organisationen eventuellt kan vända till styrkor i framtiden.

Om Canadiens kunde ha vunnit match nummer två som man dominerade, så hade Tampas orubbliga självsäkerhet kunnat få sig en törn. Och om spelarna inte skulle ha gått i lås av nervositet (eller dåliga förberedelser?) i första hemmamatchen, så kunde finalserien fortfarande vara igång.

De här misslyckandena kan vändas till styrkor ifall Canadiens de närmaste säsongerna på nytt spelar om stora grejer i slutspelet. Om laget då till betydliga delar består av samma spelare som nu var med om den osannolika slutspelsvåren, så finns rutinen och kylan där när de behövs som mest.

Dessutom kommer den så viktiga kärnan i laget högst att bestå av spelare som vet vad de handlar om. Nick Suzuki, Cole Caufield, Alexander Romanov och Jesperi Kotkaniemi fick under våren och sommaren en intensivkurs i vinnande hockey. Den kommer att ge resultat i framtiden.

Att de här mycket unga killarna, som ska finnas med i årtionde framåt, nu var med och tog laget hela vägen till Stanley Cup-finalserien är en enorm seger för Montreal Canadiens framtid.

Men var står KK?

Ändå finns det något som inte riktigt kändes rätt – med tanke på just framtiden. Det var ett besynnerligt beslut av gröna coachen Dominique Ducharme att plocka bort Jesperi Kotkaniemi från den spelande uppställningen i de två sista matcherna.

När Stanley Cup-slutspelet 2021 är över så finns Kotkaniemi på delad andra plats i Montreals interna skytteliga med fem mål, ett av dem var förlängningsmålet i match sex mot Toronto. De övriga femmålsskyttarna och Nick Suzuki som gjorde sju spelade minst två matcher mer än KK.

Visst, Kotkaniemi hade ibland problem i försvarszonen, men det hade minsann också både Caufield och Suzuki. Å andra sidan så lyckades han igenom hela slutspelet och även i finalserien skapa chanser och vinna fysiska närkamper i offensiv zon.

Det måste ha varit bittert för 20-åringen att inte få spela de avgörande matcherna. Tanken är ändå (?) att Kotkaniemi tillsammans med Suzuki ska vara Canadiens ledare på isen en god bit in på 2030-talet. Kotkaniemi skulle minsann ha behövt känna att han är en del av lagets framtid.

Jesperi Kotkaniemi i Montreal.
Bildtext Jesperi Kotkaniemi står inför kontraktsförhandlingar.
Bild: All Over Press

Det finns en uppenbar risk för att Canadiens-organisationen nu är så entusiastiska över Nick Suzuki och Cole Caufield att Jesperi Kotkaniemi glöms bort. Eller att han själv känner att han skyfflats åt sidan.

Sådant kan vara svårt att lappa till – och som vi sett till exempel i det här slutspelet, så kommer man ingen vart med bara en stjärnduo.

Då ska man också minnas att Kotkaniemis nykomlingskontrakt är slut och han ska skriva sitt första ”riktiga” kontrakt före nästa säsong. Förhållandet mellan klubben och spelaren kan i värsta fall få en ordentlig spricka. Hoppas GM Marc Bergevin är smart gällande ”KK”.

Tack för att du läste.

Källor: nhl.com, espn.com, hockey-reference.com, hockeydb.com

Diskussion om artikeln