Hoppa till huvudinnehåll

Österbotten

På skärgårdskryssning i Vasa med MS Tiira: "Härligt att komma ut på sjön"

En man tittar i en kikare från en båt. I bakgrunden ses Vasa.
Bildtext Havsglitter, sevärdheter och ett lunchstopp bjuder skärgårdskryssningen på.

Sol, vindstilla och temperaturen ligger kring 28 grader. I Inre hamnen ligger MS Tiira förtöjd och det är ungefär en timme kvar innan avgång. Trots det har folk samlats runt bryggan i väntan på skärgårdskryssningen. Alla verkar vilja få plats ombord på MS Tiira för att svalka sig i hettan.

I kön till båten träffar jag kusinerna Annelie Göransson-Wik och Elisabeth Backman. Annelie och hennes man bor i Stockholm men har rötter i Österbotten, medan Elisabeth och hennes man bor i Björköby på Replot.

Det är första gången de åker med MS Tiira.

Två korthåriga och leende kvinnor står nära varandra.
Bildtext Kusinerna Elisabeth Backman och Annelie Göransson-Wiik var förväntansfulla inför några timmar till sjöss i Vasas skärgård.

Vad har ni hört om kryssningen tidigare?

– För mig har det varit helt obekant. Min kusin har pratat om det någon tidigare sommar, men det har inte blivit av, säger Göransson-Wiik.

Förväntningarna för Göransson-Wiik är att se Vasa skärgård på lite närmare håll än från Umeåfärjan. Hon är bekant med skärgårdskryssningar från Stockholm.

Backman tillägger hur planerna för dagen ser ut:

– Nu ska vi ha en skön dag, äta gott och ha det mysigt när det är så varmt, säger Backman.

Flera människor som står i kö för att gå ombord på en skärgårdskryssning.
Bildtext Skärgårdskryssningen till MS Tiira var populär då Yle Österbotten åkte med.

Båten fylls med människor som sätter sig i solen på däck och inne i båten för lite skugga.

MS Tiira kastar loss och lämnar Vasa centrum bakom sig. Stämningen ombord är god.

En ung kvinna står i en båt och tittar ut över Vasa stad.

Genom en högtalare får vi information och exempel på hur landhöjningen förändrat strandlinjen på drygt hundra år.

När vi närmar oss Strömsö drar kaptenen ner på farten och mellan träden pekas Strömsövillan ut. Strömsös strand är full av folk som sökt sig till badvattnets svalka.

Enstaka båtpassagerarna besvarar de ivriga vinkningarna som kommer från stranden. De barn som står på bryggan hoppar ner i vattnet med ett demonstrativt plask.

När vi nått Storfjärden ses Replotbron på bara några kilometers avstånd. Rösten i högtalarna meddelar att vi nu spanar in Finlands längsta bro.

En stor bro sedd från sjön och på några kilometers avstånd.

I dag är det Gerbybon Håkan Bodö som är kapten.

Han har antecknat avgångstid i loggboken och håller med van hand MS Tiira i farleden. Uttrycket "det finns två skeppare, en som känner till stenarna, och en som inte känner till stenarna" yttras.

Vilka förhållanden råder det i dag på sjön?

– Nu är det nog lugnt. Inte helt "bläkä" (red. anm. stiltje) som man säger, men nästintill, säger Bodö.

Är det mycket båttrafik i dag?

Jo, det verkar nog vara mycket trafik nu för tillfället. 

En man styr en båt.
Bildtext Kaptenen Håkan Bodö manövrerar MS Tiira.

Vi kör förbi en stor sten med vitt kryss, alternativt ett kors, på. Kapten Bodö berättar att platsen heter Ristikivi.

En stor sten med ett vitt kors på.
Bildtext En sorglig skröna kan ligga bakom det kors som finns på Ristikivi.

– En skröna som jag har hört i tiderna är att det var ett par som hade gift sig i stan och hade båtfärd tillbaka till Replot. Paret skulle ha förlist och båda skulle ha omkommit här.

Bodö berättar om ett talesätt som använts under 1960-talet i Vasa.

– Man brukade säga att på 60-talet kunde hela Vasa evakueras med båt, det fanns så mycket båtar här då.

Man brukade säga att på 60-talet kunde hela Vasa evakueras med båt, det fanns så mycket båtar här då.

― Håkan Bodö

MS Tiira är byggd i Nyslott som en trålare 1989. Båten har ändå aldrig trålat, eftersom fiskaren som hade beställt båten dog innan båten blev färdig.

Paus på Granskär

Högtalarrösten meddelar att vi snart anländer till Granskär. Båten förtöjs i bryggan och passagerarna stiger i land och styr stegen mot restaurangen Jannes saloon.

Kön ringlar sig ut på terrassen och ner för trapporna. Brickor med svalkande dryck, laxsoppa och glasspinnar bärs ut till den soliga terrassen.

En skärgårdsrestaurang.
Bildtext Under den tid som MS Tiira ligger förankrad vid Jannes Saloon är det flera båtar som lägger till vid bryggan bredvid.

Företagaren och ägaren av MS Tiira och restaurangen Jannes saloon, Juhani Ahola, möter oss på plats. Restauranggästerna som kommer gåendes mot honom är glada och tackar honom för god service.

Sedan 1995 har han varit det drivande kugghjulet bakom skärgårdskryssningen och restaurangen.

Du är företagare och nu under pandemin så har det förstås varit svåra tider för många, men hur har du upplevt den här tiden?

– Vi har nog förlorat mycket försäljning, säger Ahola och förklarar att en viktig del av verksamheten har byggt på att företag använt platsen till möten och rekreation. Större företag med utländska kontakter har tagit ut sina gäster på skärgårdskryssning – men något sådant har inte existerat sedan 2019.

– Förra året var det riktigt noll, men nu har det börjat komma lite företag. Det har varit några företag som tagit med den egna personalen på rekreationsdag. Så sådana beställningar har vi haft nu, över tio stycken åtminstone.

En äldre man står och håller i relingen på en båt.
Bildtext Juhani Ahola har drivit restaurangen Jannes Saloon och kört skärgårdskryssningar i 26 år.

Nu är sommaren i full gång, det är en varm dag, det här är väl högsäsong ändå?

– Jo, högsäsongen börjar alltid efter midsommar. Säsongen pågår så länge vi har fint väder, och så tar den slut ungefär när skolorna börjar.

Vem är det som kommer ut hit?

– Det är inhemska turister som kommer, säger Ahola och tillägger att många besökare kommer från Österbotten men det förekommer även gäster från bland annat Joensuu, Ilomants och Kuopio.

En ensam båt på vattnet en solig sommardag.
Bildtext Vackert väder lockade ut Vasaborna på havet.

Hur ser en helt vanlig arbetsdag ut för dig nu på sommaren?

Ahola skrattar till. 

– För mig är nog en arbetsdag från tio till femton timmar. Jag börjar på morgonen med att hämta varor från butiken och sedan hämtar jag arbetarna hit. Sedan tillbaka till stan och för att köra Tiira. Och sedan på kvällen är jag bartender och har bastugäster. Det brukar gå till elva eller tolv, fast vi stänger klockan tio.

Jag börjar på morgonen med att hämta varor från butiken och sedan hämtar jag arbetarna hit. Sedan tillbaka till stan och för att köra Tiira. Och sedan på kvällen är jag bartender och har bastugäster.

― Juhani Ahola, ägare av Jannes saloon och MS Tiira

Tycker du om det här jobbet?

– Det är bara därför jag gör det. Jag trivs mycket bra här och jag gick i pension för tio år sedan men jag tycker den här farten håller mig i bra skick.

"Turismen kunde utvecklas mycket mera här" säger passagerare

Så småningom är det dags att återvända till Vasa centrum. Vi kliver av MS Tiira i Inre hamnen. När ett gäng går av stiger nästa på.

Annelie Göransson-Wiik och Elisabeth Backman ger dagen och utflykten ett gott betyg.

– Det var absolut över förväntan. Det var fint och snyggt, inte så långa köer och gott att äta, säger Backman men tillägger att skärgårdskryssningen är väldigt beroende av väder och vind.

Ett barn tittar över relingen på en båt.
Bildtext Ombord på skärgårdskryssingen var åldersgrupperna allt från barn till pensionärer.

– Jag tycker det var härligt att komma ut på sjön i det här vädret, svalkande och perfekt. Jag har inget att jämföra med men om jag jämför med Stockholms skärgård så kunde det ju utvecklas mycket mera turism här, tycker jag. Man skulle vinna på det, att ha fler båtar, fler ställen, säger Göransson-Wiik.

Det finns möjligheter här?

– Det finns möjligheter här, absolut, säger Göransson-Wiik.