Buskis, nostalgi och gudomlig korv – teatern är tillbaka på Lurens

Korv och skådespel. Under sommarmånaderna uppdateras romarnas gamla talesätt ”panem et circenses” (bröd och skådespel åt folket) i Hardom en bit norr om Lovisa till något proteinrikare men knappast mindre folkligt.

Lurens sommarteater är en årlig företeelse sedan 1964 bakom 1700-talsherrgården Lurens, en i sig pittoresk och välbevarad byggnad och för den intresserade precis lika värd ett besök som själva teateruppsättningen.

Byggnaden fick dåvarande Pernå kommun i donation efter att de sista barnlösa privata ägarna gått bort, löjtnanten Henrik och hans sedermera änka Elise Lindfors.

Att det sedan 1958 fanns en livaktig amatörteaterverksamhet i bygden gjorde det säkert lätt att dedikera platsen för dess teateruppsättningar.

Redan 1966 byggdes en vridläktare – efter förebild i Tammerfors sommarteater på Pyynikki – som lagom spektakulärt snurrar publiken runt sitt nav allteftersom scenerna växlar. Det knakar hemtrevligt i det gamla bygget när läktaren börjar röra på sig.

Stor entusiasm över teaterns återkomst

Det är en tradition, för många säkert en nödvändig ritual under högsommaren, och för bygdens föreningsliv en livgivande injektion av både livslust och stolthet.

Det är Östra Nylands ungdomsförbund som håller i produktionerna – och begreppet ungdom ska nog förstås i vidaste bemärkelse, för de verksamma uppvisar på sina håll både grånade skägg och kala hjässor.

På scenen är alla amatörskådespelare, kompletterade av allsköns frivilliga som sköter ljud och annan teknik, slussar publik och bilar på plats, säljer biljetter och – naturligtvis – serverar kaffe, bullar och den korv som blivit närmast ett måste för många av besökarna.

Förra året gick uppsättningen förlorad på grund av coronapandemin, och det märks på årets premiär att det varit kännbart och saknat av publiken och de verksamma.

När uppsättningen är över blir gratulationerna, blomsterkvastarna och godispåsarna oändligt många, men överlämnandena sker med så mycket entusiasm och glädje att det närmast känns som en förlängning av själva pjäsen.

Då blir en utomstående som jag själv även varse hur viktig och engagerande verksamheten är för folk lokalt, och att den ingår i ett nätverk av sommarteatrar på svenska som får bygderna och språket att blomma i sommarhettan.

Buskis, musikal och förväxlingskomedi

Årets pjäs, ”Den hejdlösa husan” är som traditionen ofta bjuder ett folklustspel. Den rikssvenska komedin av Dan Kandell som ursprungligen haft titeln ”Ett odjur till hembiträde” har omarbetats och även förkortats, för vad publiken bjuds är en ganska kompakt enaktare för att kunna spelas inom ramarna för de rådande pandemirestriktionerna. 

Det är lite som korvserveringen med ”extra allt”: det är en förväxlingskomedi där den unge älskaren kläs ut till husans hjälpreda, det är en moralitet som understryker att ingen ska dömas för gamla synders skull, det är buskis med tydliga och ganska karikerade rollfigurer och det är av och till teater på dialekt.

Som kronan på verket är det dessutom en musikal, med gamla mestadels svenska örhängen i stil med ”säg det med ett leende” och ”Jag ska måla hela världen lilla mamma”.

Musiken markerar dessutom tidsperioden, helt specifikt 1947 då det dominerande huvudbryet i ett borgerligt hem ännu kunde vara att få tag på ett dugligt hembiträde.

Det är där den hejdlösa husan kommer in i bilden, frejdigt spelad på lokalt mål av Solveig Lindfors. Hon vänder bokstavligen upp och ner på källarförrådets rotsaker och konserver för att bringa ordning i det under ytan inte så välskötta hemmet.

Man rustar för midsommarfesten, då fint och adligt – om än oändligt trist – besök väntas. Värdinnans sociala ambitioner påminner om den engelska TV-komedin ”Keeping Up Appearances”, men också – och framför allt – om svenska filmkomedier och folklustspel från de gyllene åren före och efter andra världskriget.

Pjäsen bjuder på det publiken vill se

Lurens sommarteater levererar vad publiken kommit för att uppleva: buskis, nostalgi, lite dialekt, sång och inte minst amatörteater där alla medverkande stulit tid från familj och allt möjligt annat för att under ett par hektiska veckor göra livet lättare för sig själva och den del av mänskligheten som tagit bilturen till vridläktaren i Hardom.

Det är inte stort djupsinne som bjuds, och nog är pjäsen i sig lite fyrkantig och förutsägbar. Men det är inte huvudsaken. Just i år är det viktiga att vi åter kan leve lite mer normalt, lite närmare varandra, andas något friare och rent av utan munskydd.

Och korven, den var himmelskt god.

Rättelse 13.7.2021: Lurens placeringsort ändrad till Hardom.