Hoppa till huvudinnehåll

Östnyland

Carola Furu-Högel driver hundpensionat i Sibbo: "Jag är i gång från morgon till kväll"

En kvinna står på knä bland flera hundvalpar på en gräsmatta.
Bildtext Carola Furu-Högel driver ett hundpensionat och en kennel. Just nu bor sex valpar hos henne, men de ska snart flytta till sina nya hem.

Hundar har alltid funnits i Carola Furu-Högels liv, och i dag är de hennes yrke. Furu-Högel driver ett hundpensionat i Sibbo och föder själv upp hundar sedan över 20 år tillbaks.

Den som kör in på gården i Nevas i Sibbo får ett varmt mottagande. Genast då bildörren öppnas är flera av Carola Furu-Högels egna hundar framme för att hälsa. Snälla bruna ögon, mjuka öron och fuktiga nosar möter besökaren.

Furu-Högel har både katter och hundar hemma, och i en tillbyggnad på gården ligger själva hundpensionatet. Då vi går in där börjar de lurviga gästerna skälla eftersom de förväntar sig antingen godis eller promenad. Den här gången blir det godis.

- De får alla komma ut och gå tre gånger om dagen, och så får de mat. Förstås försöker man gulla lite extra med dem när man är här.

Hon brukar inte ta ut alla hundar på promenad samtidigt, utan kan ha två hundar i koppel på samma gång samt någon som går lös bredvid om ägaren gett lov till det.

- Det är ofta som människor tänker att jaha, hon har ett hundpensionat, det är ju hur enkelt som helst att sköta om lite hundar. Men jag måste nog säga att jag är i gång från morgon till kväll.

En kvinna står framför tre hundar i varsitt rum med gallerdörr.
Bildtext Några av pensionatets gäster väntar på godis.

Just nu har hundpensionatet Carowart sex gäster av olika ras, kön och storlek. Den minsta hunden är en snäll äldre taxdam medan den största är en ung vattenhund med lurvig päls.

Hundarna bor i egna rum försedda med gallerdörr. I flera av rummen finns en soffa eller fåtölj för att det ska kännas mer som hemma.

Många av pensionatets gäster är stamkunder.

- Om man har en hund som är lite försiktig av sig så är det helt okej att man kommer och hälsar på med hunden innan man lämnar den här första gången. När en ny hund kommer så brukar vi alltid tillsammans, jag och hunden, lämna matte och husse och gå in hit.

På det sättet skapar Furu-Högel ett förhållande till hunden genast från början, och det känns bättre för hunden att själv vara den som går i väg hellre än att bli lämnad av ägarna.

Coronatomt och stora personligheter

Hur länge hundarna stannar varierar från några dygn till flera veckor.

- Den längsta tiden jag haft en hund här är sex veckor. Fast hur man försöker göra det bra för den, så inte vinner det hemförhållandena. Jag brukar säga att om en hund ska stanna så länge så kunde man komma överens med en släkting eller granne om att sköta hunden en del av tiden. Här är flera hundar och den har sällskap, men det är ändå inte det samma som att vara med sin familj, säger Furu-Högel.

En kvinna ger godis åt en beige hund.
Bildtext Pensionatets stamkunder trivs bra i Nevas.

Coronatiden har märkts av på pensionatet. Då få personer reser på semester finns det inte heller behov av att lämna hunden på pensionat.

- Förra året hade jag bokat till slutet av juli. Först var människor hoppfulla och trodde coronan skulle ge med sig, men så blev det inte.

Istället blev det många avbokningar. I fjol sommar hade pensionatet några hundgäster vars ägare reste inom landet.

- Och på sportlovet var det helt fullt när många åkte på skidsemester. Men aldrig har jag varit med om något liknande.

Just nu är läget bättre, men det har ännu inte normaliserats.

Under åren som värd för hundpensionatet har Furu-Högel träffat på en hel del olika lurviga personligheter.

- Jag har sagt att jag i något skede ska göra en bok av alla roliga och mindre roliga händelser. En hund jag kommer bra ihåg är Polly. Först rullade och hoppade hon runt i ett avfallsdike och sedan sprang hon ut på golfbanan som vi har här bredvid. Där var massor av spelare men hon sprang ärevarv så det strittade från pälsen, skrattar Furu-Högel.

Hund- och människokännare

Furu-Högel är utbildad hundkonsult och har vistats bland hundar sedan barn. Hennes moster drev ett hundpensionat i Alberga i 40 år, och Furu-Högel brukade hjälpa till där ibland.

- Jag tyckte det var jättejobbigt, för alla åt ju olika saker och så där. Men på något sätt fanns det ändå en charm med det.

Att känna till hur hundar fungerar räcker ändå inte.

- Man ska vara lite av en människokännare, i synnerhet när man föder upp hundar.

Flera lekfulla hundvalpar i en hög.
Bildtext Valparna orkar leka en stund innan batterierna tar slut.
En hundvalp står och tittar mot fotografen.
Bildtext Valpen är en nyfiken filur.

Det gäller att hitta rätt hem för valparna.

Furu-Högel har fött upp hundar av rasen hovawart under uppfödarnamnet Kieferhof´s sedan år 1999, lika länge som hon drivit hundpensionatet. De senaste åren har hon också börjat föda upp tollare, alltså nova scotia duck tolling retriever.

Sex små filurer

Coronapandemin har gett upphov till en ordentlig valpboom.

- Det är helt otroligt, jag har aldrig varit med om något liknande. Det finns massor av människor just nu som vill ha hundar. Jag tror inte att de har tänkt igenom hur det blir sedan när allt blir lite mer som normalt. Det kommer att vara många hundar som inte klarar av att vara separerade från sina ägare, säger Furu-Högel.

Hon tipsar också om att personer som jobbar hemifrån hellre kunde ha hunden i ett annat rum än under skrivbordet så att hunden vänjer sig vid att inte hela tiden vara nära matte eller husse. Annars kan det bli jobbigt då det är dags att återgå till att oftare jobba på kontoret.

En hundvalp sover inne i en tunnel av plast.
Bildtext Pausdags i en sval tunnel.
Flera nyfikna hundvalpar i en inhägnad på en gräsmatta.
Bildtext Valparna ska snart flytta till sina nya hem. De kommer att växa upp till ståtliga hundar med lurvig päls. En av dem passade på att smaka lite på reporterns skor, som sig bör.

Just nu har Furu-Högel sex små hovawart-valpar hemma. De är sju veckor gamla och ska snart flytta till sina nya hem.

Än så länge tumlar de runt i en inhägnad på skuggsidan av huset. Då vi kommer gående är valparna ivriga och vill hälsa, men snart somnar de i värmen.

- Det känns alltid illa när de åker i väg, men nog måste de ju få sina egna hem. Det är så tyst och man undrar vad man ska göra med all överlopps tid.

Valparna ska matas flera gånger per dag, och vänjas vid allt från att umgås med barn och andra hundar till att åka bil och besöka olika ställen.

- Hovawart är en brukshund, en tysk gårdsvakt. Det är en hund som kräver lite mer av ägaren. Jag brukar säga att om man orkar vara aktiv de första två-tre åren så har man en samhällsduglig hund.

Carola Furu-Högel driver hundpensionat i Sibbo
Carola Furu-Högel driver hundpensionat i Sibbo - Spela upp på Arenan