Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

I Ryssland är det bäst att hålla tyst om missförhållanden om man vill gå ostraffad

Ett stort vägarbete i Ryssland.
Bildtext Den som vill leva lugnt i Ryssland ska inte ställa frågor om hur politikerna använder skattemedel.

Det är inte viktigt om det gäller vardagsfrågor som sophantering, eller om det handlar om att kritisera politikernas sätt att hantera någon annan fråga. Den som vill leva lugnt gör bäst i att inte fästa sig vid problem, eller åtminstone inte försöka påverka dem i någon riktning. Den erfarenheten har allt flera ryssar gjort den hårda vägen. 

Ryssland har nu enligt människorättsorganisationen Memorial omkring fyrahundra samvetsfångar. Det är mera än under de sista åren i Sovjetunionen. Av samvetsfångarna är de flesta medlemmar i Jehovas vittnen, men många sitter också inne för att de har kritiserat makthavare. 

Många fall är osynliga

Till de mest kända fångarna hör oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj och lokalhistorikern Juri Dmitrijev. Deras fall hör till dem som har fått också internationell uppmärksamhet. 

I de ryska regionerna pågår det hela tiden rättegångar mot personer vars samhällsaktiva insats inte är så känd, men vilkas straff trots det kan bli hårda.

Svenska Yle har redan tidigare skrivit om Vjatjeslav Jegorov i den lilla staden Kolomna sydost om Moskva. Då han ville hjälpa stadens sjukhus med utrustning i början av coronaepidemin kallades han till förhör.

Senare dömdes han till böter på 30 000 rubel, ungefär 350 euro. 

Han har också suttit ett halvår i husarrest och levt med särskilda begränsningar ytterligare ett halvår. Under den tiden fick han bland annat inte använda internet. 

Nu pågår en rättsprocess mot honom på grund av att han kämpade för att en farlig soptipp skulle stängas. Tippen stängdes, men Jegorov hotas av fem år i fängelse.

Porten till en numera stängd soptipp.
Bildtext Den gamla soptippen stängdes, men Vjatjeslav Jegorov hotas av fem års fängelse.

Vjatjeslav Jegorov vet att hans fall inte bara gäller honom. Det ska också fungera som ett varnande exempel för andra som vill förändra sin närmiljö. Han är olycklig över att hans närmaste lider på grund av hans aktivism, men han ångrar sig inte.

– Jag skulle inte ha kunnat göra på något annat sätt. Det måste göras och jag hade kraft till det, säger Jegorov.

Vjatjeslav Jegorov, rysk aktivist.
Bildtext Vjatjeslav Jegorov frågar sig varför folk inte sorterar sina sopor.

Han tänker heller inte lägga av. En ny, tio gånger större avfallsanläggning byggdes i stället för den som stängdes. Den håller Jegorov ögonen på. Dessutom vill han lära ut sopsortering bland stadsborna.

Pengar ligger ofta bakom

Han vet att det fanns lokala tjänstemän och företagare som ville sko sig på den ekonomiska gråzonen kring sophanteringen. Nu stoppades de av Jegorov och hans kolleger i initiativgruppen mot sopfusket. Åtminstone för en tid.

Lastbilar på en rysk avstjälpningsplats.
Bildtext Den nya avfallsstationen återvinner bara en liten del av sopmaterialet.

Journalisten Vladimir Spirjagin från Saratov i Volgaområdet är chefredaktör för tidningen Russkij rasklad som ägnar sig åt undersökande journalistik. Han har ofta blivit utsatt för hot av personer vars vandel han har granskat.

Spirjagin säger att korruption och penningtvätt blomstrar med särskild kraft just på mindre orter i de ryska regionerna. Det är landets mest allvarliga problem, säger han.

Han har emellertid också sett en utveckling i positiv riktning. Under de senaste två åren har det allt oftare hänt att någon mutkolv till tjänsteman har avsatts eller dömts efter att medier har avslöjat korruption.

Vladimir Spirjagin, chefredaktör på tidningen Russkij rasklad
Bildtext Vladimir Spirjagin avslöjar korrupta tjänstemän.

Folket hålls i ledband

Men det pågår samtidigt en intensiv kamp mot alla som vill påverka samhället. Förtrycket av aktivister ökar och Vladimir Spirjagin ser det som en följd av att Ryssland så länge har haft samma person vid makten. 

Spirjagin säger att vem som helst som sitter länge vid makten förvandlas, om inte till tyrann, så till en person som är beredd att ta till vilka medel som helst för att hålla sig kvar vid makten till döddagar.  Då tar man till alla medel och för att göra det måste man hålla folket tjudrat.

– Den politiska eliten är herdar som betraktar väljarna som boskap, säger Spirjagin.

Inför höstens parlamentsval har förtrycket blivit allt tydligare och det stiftas på löpande band nya lagar som begränsar medborgarnas frihet.