Hoppa till huvudinnehåll

Östnyland

Tusentals katter bor i en liten stuga i Borgå - ägaren Hannele Luukkainen är en djurrättsveteran: "Jag är inte bara en kattmommo"

Uppdaterad 19.07.2021 16:13.
En kvinna håller en telefon formad som en katt i handen.
Bildtext Hannele Luukkainen är en djurskyddsveteran som påverkat lagstiftnignen genom tiotals år av frivilligarbete.

Hannele Luukkainen driver ett kattmuseum på sin gård i Haiko. Flaskor, lådor, telefoner, smycken - allt med kattmotiv har fått komma med.

- Så gott som alla besökare ropar att "oj, något sådant här har vi aldrig sett förut!"

Det säger Hannele Luukkainen med stolthet i rösten, medan hon stegar upp för trätrappan till andra våningen av kattmuseet.

Papplådor med katter på förevisas, i bakgrunden en hylla med kattprylar.
Bildtext Lampor och batterier från gångna årtionden får vara med i utställningen - om förpackningen pryds av katter.

Hon är iklädd en tunika med en glittrande kattunge.

Överallt finns katter: på postlådan stirrar tre lurviga kattungar på besökaren, kattprydnader hänger från dörrkarmen och på gården snurrar även den långhåriga hankatten Manu.

En kvinna vid ett stockhus, bredvid henne på väggen en postlåda med tre katter målade på.
Bildtext Hannele Luukkainen tar emot besökare i kattmuséet enligt överrenskommelse.

I den lilla stockbyggnaden på Luukkainens gård i Haiko i Borgå finns ett kattmuseum. Allt med kattmotiv har fått komma med i samlingen: vinflaskor med katter på etiketten, porslinskatter i alla färger och storlekar, kaffemuggar, toalettpapper, gosedjur och böcker.

- På 1960-talet fanns det sådana här för dem som var "modiga", säger Luukkainen med ett fniss och lyfter fram ett paket Black Cat-kondomer.

Hur många föremål som finns i museet går inte att säga, eftersom det skulle ta för lång tid att räkna dem alla.

- Men de är nog några tusen, säger Luukkainen.

Ett svart fyrkantigt paket där det står Rohkeille och Black Cat.
Bildtext Säg, vad finns inte i ett kattmuseum - till och med preventivmedel från 1960-talet.

45 år inom djurskyddet har gett perspektiv

Kattmuseet är öppet enligt överenskommelse. Besökarna är allt från samlare till familjer.

- För en tid sedan firades här ett 12-årskalas, berättar Hannele.

Museet, som Luukkainen grundade år 2017, har också en mer allvarlig uppgift. Det ska väcka uppmärksamhet kring människors attityd till katter.

- Katten är ett otroligt själfullt och klokt djur. Mystiken kring katter fascinerar många, säger Hannele.

En ljus långhårig katt ligger i solsken på ett golv och tittar in i kameran med sina gröna ögon.
Bildtext Katten Manu är av rasen Maine Coon, och han bär titeln museichef.

Ändå behandlas alla katter inte väl. Fenomenet med så kallade sommarkatter - att man tar en katt till stugan och sedan överger den när hösten kommer och det är dags att flytta tillbaka till staden - är ett problem.

- Katten klarar sig inte i naturen. Den fryser och svälter långsamt ihjäl. Det är ett mycket obarmhärtigt sätt att behandla ett djur, säger Luukkainen.

En grå luddig gosedjurskatt med ungar som verkar dricka mjölk av kattmamman.
Bildtext Den här kattmamman har det bra. 80-talsleksaken har en batteridriven funktion som gör att djuren ser ut att andas.

När Luukkainen lyfter en telefonlur från ryggen på en plastkatt och berättar att hon minsann använde telefonen under trådtelefonens tid kan man kanske tänka att det hela bara är på lek.

Men Luukkainen är inte bara en kattfantast, hon har en lång bana av hårt arbete bakom sig.

Jag har blivit tagen på allvar i och med mina meriter inom arbetslivet och min utbildning

― Hannele Luukkainen

Fram till för ett år sedan var hon Helsingfors djurskyddsförenings långvariga ordförande, och hon hjälper fortsättningsvis till med lagfrågor.

- När jag för 45 år sedan började tänkte vi att bara folk blir uppmärksamma så löser vi problemet med sommarkatter. Men man kan upplysa, upplysa och upplysa i all oändlighet och ändå kvarstår problemet.

"Alla katter borde steriliseras"

Det enda som faktiskt kan råda bot på att katter överges och förvildas i skogen är att alla katter skulle steriliseras och gärna märkas med mikrochip så att man kan få reda på ägaren, säger Luukkainen.

Att sterilisera och kastrera hittekatter är en betydande del av arbetet med hittekatter.

Kattleksaker, varav en är en kattdocka med röda stövlar.
Bildtext Mästerkatten i stövlar är givetvis med i museisamlingen.

Tanken är, att om katterna inte förökar sig i naturen, uppstår inte generationer av förvildade katter som aldrig haft kontakt med människor.

- Och när det gäller lagstiftning finns det stora luckor. Enligt nuvarande lagstiftning ska till exempel bara hundar märkas med mikrochip, inte katter. Det är helt bakvänt, för vi har inte problem med hittehundar utan med hittekatter.

Bankbranschen ger trovärdighet åt en kattälskare

Hannele Luukkainen har arbetat som ekonom vid Finlands bank. Hon har också varit aktiv i politiken på både riks- och lokal nivå i sin hemstad Helsingfors.

- Jag har blivit tagen på allvar i och med mina meriter inom arbetslivet och min utbildning som licentiat inom statskunskap. Det kan ha kommit djuren till fördel att den som jobbar till exempel med lagstiftningsfrågor inte bara avfärdas som en "kattmommo".

Men visst har Luukkainen stött på mothugg under sina många år inom djurskyddet.

En klassisk kommentar är att katter inte hör hemma i naturen.

- Nej, katter ska inte bo i naturen. Men det finns inte vildkattsbestånd i Finland, det är frågan om övergivna katter och deras ungar.

Katter får enligt lagen ströva fritt

Enligt ordningslagen får katter ändå röra sig fritt.

- Det finns bara några få platser där katten inte får vara. En lekplats för barn kan vara en sådan, eller städernas torg. Men överlag får katter faktiskt röra sig fritt, enligt lagen.

Däremot råder Luukkainen kattägaren att fundera om miljön är trygg för katten - finns det till exempel en livligt trafikerad väg i närheten ska katten kanske inte gå lös.

Ibland uppstår grannfejder kring frigående katter. Det kan handla om att katten använt barnens sandlåda som toalett.

- Sandlådor med lock är lösningen. För också andra än katter använder sandlådan som toalett, till exempel fåglar och grodor.

På tal om fåglar. Fågelvänner hörs ofta tjuta till när en katt jagat fågel.

Enligt Luukkainen kan man inte lära en katt att bara ta råttor, sorkar och möss - de djur som människor ofta önskar att katten jagar.

- Om alla katter hade ett hem, så skulle katter inte ta så många fåglar. Och det är nog så att en katt sällan får fast en frisk vuxen fågel, det är ofta sjuka fåglar som blir tagna av katter.

Att bli arg på katten som tar en fågel hjälper alltså inte. Men Luukkainen föreslår att man kan klappa i händerna och skrämma i väg fåglar när katten går på gården.

De som har frigående katter på gården ska kanske inte heller locka fåglar till samma territorium genom att lägga ut fågelmat.