Hoppa till huvudinnehåll

Natur

Hjortdjurskrockarna i trafiken ökar – orsaken är vitsvanshjortarnas drastiska ökning, trots försök att reglera stammen genom jakt

En vitsvanshjort på en äng.

Mängden vitsvanshjortar har exploderat i Finland. Enligt Naturresursinstitutet Lukes forskare har regleringen av stammen inte lyckats helt enligt planerna och speciellt i sydvästra Finland behövs det mera jakt.

Hjortdjurskrockarna ökar just nu drastiskt i trafiken i Finland, enligt en ny rapport av Naturresursinstitutet Luke.

Rapporten granskar hjortdjursstammen på en bredare skala både från trafikens, ekosystemets, jaktens och jord- och skogsbrukets vinkel.

I början av 2010-talet skedde kring 4 000 hjortdjurskrockar årligen i Finland. Sedan dess har mängden krockar över tredubblats på tio år.

Den färskaste statistiken är från år 2019. Då nådde hjortdjurskrockarna upp till 13 000 på ett år.

Största delen av olyckorna sker med mindre hjortdjur som rådjur och hjortar. Krockarna med hjortar har ökat från kring 3 000 till dryga 11 000 på tio år. Älgkrockarna i sin tur har ökat från 1 300 till kring 2 000 inom samma tidsperiod.

varning för älg trafikmärke.
Bildtext Älgkrockar sker rätt jämnt överallt i Finland men krockarna med hjortar är vanligast i sydävästra Finland där hjortstammen lever som starkast.

Kostnader på både samhällelig och ekonomisk nivå

Var tionde person skadas i en hjortdjurskrock men dödsfallen är tur nog rätt få. Alla dödsfall är också relaterade till älgar.

Älgkrockar sker rätt jämnt överallt i Finland men krockarna med hjortar är vanligast i sydvästra Finland där hjortstammen lever som starkast.

I 13 000 hjortdjurskrockar på tio år har 1 500 personer skadats och 24 dött. På årsnivå skadas kring 150 personer, dödsfallen är i medeltal två.

Krockarna kostar också samhället en hel del ekonomiskt: enligt Lukes beräkningar är summan nu ungefär 100 miljoner euro årligen och stiger konstant.

Det har beviljats eller använts för få jaktlov för vitsvanshjort

― Markus Melin, forskningschef vid Naturresursinstitutet Luke

Krockarna ökar då stammen växer

Enligt Lukes forskningschef Markus Melin finns det en tydlig orsak till att mängden hjortdjursrelaterade olyckor blir allt vanligare: när hjortdjursstammen växer ökar också olyckorna i samma takt.

Trafiken har inte ökar avsevärt utan det är helt enkelt mängden djur på vägarna som är den förklarande faktorn, säger Melin.

Det viktigaste sättet att minska mängden olyckor är reglering av hjortstammen, med andra ord jakt.

Enligt Lukes rapport har inte älgstammen vuxit avsevärt under 2010-talet, utan hållit sig på en relativt jämn nivå på kring 100 000 älgar vintertid. Stammen har till och med minskat en aning.

Mängden vitsvanshjortar har däremot ökat radikalt under samma tidsperiod. Stammen har på tio år exploderat från 50 000 till 120 000 vitsvanshjortar.

– Älgstammen har under de senaste åren minskat lite men speciellt vitsvanshjortarna är för många. Det har beviljats eller använts för få jaktlov för vitsvanshjort, säger Melin.

Jägare med sin hund i skogen
Bildtext Det behövs fler jägare speciellt til sydvästra Finland för att reglera förekomsten av vitsvanshjort.

Mera jägare behövs till sydvästra Finland

Vesa Ruusila, vilt- och fiskeråd vid Jord- och skogsbruksministeriet berättar att mängden jaklov för vitsvanshjort har ökats redan i flera år på de områden där stammen vuxit sig störst.

Också jaktbytet har mer än fördubblats på fem år. Ändå fortsätter vitsvanshjortens stam att växa.

Det ser enligt Ruusila ut som att det skulle behövas betydligt fler jägare.

– Jägarna har igen ansökt om rekordmånga jaktlov och är motiverade att använda dem. Men det behövs också fler jägare.

Han tillägger att det också är viktigt att Lukes uppskattningar på stammens storlek utvecklas och förbättras.

– Det har stor betydelse för planeringen av jakten, säger Ruusila.

Artikkeln är en bearbetad översättning av Yle Uutisets artikel Hirvieläinkolarien määrät kasvussa – syynä valkohäntäpeurojen kannan räjähdysmäinen kasvu, jonka sääntely metsästyksellä ei ole onnistunut skriven av Tatu Kuukkanen. Översättningen är gjord av Stefanie Lindroos.