Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Arkeologer i Polen försöker lösa gåtan bakom finsk flicka begravd med en bofink i munnen

Etelä-Puolassa sijaitsevasta luolasta löytynyt tytön luuranko.
Bildtext Flickan som hittades i en grotta i södra Polen tros ha anlänt till landet på 1650-talet med den svenska armén. Hon var sannolikt hemma från Finland eller Karelen.

Polska arkeologer har undersökt kvarlevorna av en flicka som tros härstamma från Finland. Hon begravdes i Kraków på 1600-talet på ett sätt som väcker många frågor.

Forskarna uppskattar att flickan dött som 10–12-åring och härstammar från Finland eller Karelen. Hon har begravts i en grotta nära Kraków ungefär på 1650-talet på ett ceremoniellt sätt som förbryllar forskare: kroppen hade nämligen med ett bofinkshuvud i munnen. Bredvid flickan låg ytterligare en fågel.

På 1600-talet hade kristendomen redan etablerat sig i Europa, och människor begravdes inte längre i grottor eller skogar. I Europa finns inte heller motsvarande fall där människor skulle ha begravts med fåglar i munnen.

I finsk folktro har småfåglar emellertid betraktats som vägvisare för de avlidna och s.k. själafåglar har särskilt förknippats med barn. I Skandinavien har man också påträffat fall där barn begravts under vingen på en svan. I Norden levde hedendomen länge kvar vid sidan av kristendomen, och därmed kan flickan ha begravts av nordbor.

Kopplingar till mosslik i Storkyro

Flickan tros ha kommit till Polen i samband med svenska kungen Karl X Gustavs fälttåg. På den tiden fanns kvinnor och barn ofta med i följet.

Det finns uppgifter om att soldater från Finland och Karelen har placerats på slottet Ojców under åren 1655–1657, inte långt från grottan där flickan hittats.

Hennes skelett upptäcktes redan för över 50 år sedan, men har granskats närmare först nu. En dna-undersökning visar på kopplingar till ett mosslik som upphittats i Storkyro.

Tidningen Praehistorische Zeitschrift har skrivit om forskningen kring flickans kvarlevor. Hon undersöks av en tvärvetenskaplig forskargrupp som består bland annat av arkeologer, antropologer och genetiker. Också Helsingfors universitet har medverkat.

Arkeologinen kaivaus Tunel Wielki -alueen luolassa Puolassa.
Bildtext Kroppen hittades redan på 1960-talet i grottan Tunel Wielki.

Ett fascinerande fall som krävt detektivarbete

Utgående från dna-utredningar står det åtminstone klart att flickan inte härstammar från Polen, säger doktor Michal Wojenka vid Jagellonska universitetet. Enligt honom har fallet bjudit på många överraskningar.

– Att en människa begravts i en grotta efter medeltiden är redan egendomligt i sig. Det är också häpnadsväckande att hon hade ett fågelhuvud i munnen. Vi överraskades också av att hon tydligt har rötter i Fennoskandien. Det här är ett fascinerande fall som krävde en hel del detektivarbete, säger Wojenka.

Forskarna har grubblat över dödsorsaken. Även om flickan begravts på en fjärran plats verkar det osannolikt att hon skulle ha dräpts, med tanke på de mödofyllda ritualerna kring begravningen.

Förklaringen till begravningsplatsen kan åter finnas i hednisk tradition: enligt karelsk folktro kunde man inte föra en person som dött i skogen till en begravningsplats, utan denne skulle gravsättas i skogen. Skogen ansågs vara en egen värld som styrdes av övernaturliga krafter, och skulle därför hållas avskild från vanliga begravningsplatser.

Källa: STT