Hoppa till huvudinnehåll

Österbotten

Finlands första arktiska museum fyller trettio: "Den arktiska flugan bet Pentti Kronqvist"

Från 2021
Uppdaterad 25.07.2021 22:51.
Kvinna som står vid ett timrat hus.
Bildtext Intendent Linda Lindroos säger att hon fått sitt drömjobb. Och många tycks hålla med om att Nanoq är något alldeles speciellt. I sommar har man vissa dagar haft över 100 besökare.
Bild: Yle/Mikaela Löv

Inbäddad i Fäbodaskogen ligger en riktig pärla, det arktiska museet Nanoq. Museet är det allra första arktiska museet i landet och i hela Europa. Och i år firar Nanoq 30-årsjubileum.

Allt startade med brandmästaren och polarfararen Pentti Kronqvists fascination för de arktiska områdena och deras ursprungsfolk.

Tack vare Kronqvist och ett flitigt talkogäng har Nanoq vuxit sig till ett stort museiområde med en by av byggnader. Här kan man bekanta sig med de arktiska områdena och deras ursprungsfolk.

- Pentti reste till Grönland första gången år 1971 och han brukar säga att han måste blivit biten av en arktisk fluga. Han säger att han är så fascinerad över att ursprungsfolken klarar det karga livet, säger museiintendent Linda Lindroos.

I och med Kronqvists egna resor och polarfärder blev han en uppskattad föredragshållare och samlade på sig många föremål som han också ställde ut. Så det föll sig rätt naturligt att det blev ett museum.

Folk som står samlade utomhus.
Bildtext Här samlas besökarna för en guidad rundtur. I dag är det nestorn själv, Pentti Kronqvist, som berättar om Nanoq.
Bild: Yle/Mikaela Löv

Trummade iväg onda andar

Den första stugan på området byggde Kronqvist redan som 18-åring, alltså innan han blev biten av den arktiska flugan. År 1987 grundades den förening som fortfarande upprätthåller museet och i juni 1991 invigdes Nanoq, som betyder isbjörn.

Innan föreningsmedlemmarna satte spaden i marken utförde de en ritual med shamantrummor för att trumma bort alla onda andar. Sen började de med att bygga en rökbastu för att talkogängen skulle kunna tvätta sig efter avslutat arbete. Bastun hyrde man också ut.

- Nanoq skulle inte finnas utan det flitiga talkogänget, sponsorer och företagssamarbeten, säger Lindroos.

I dag finns ett tjugotal stugor på området, även en liten kyrka där man också firat bröllop. Huvudbyggnaden är inbyggd i marken som ett grönländskt torvhus. För inuiter bor inte i igloos, utan just i torvhus.

- Under en av Penttis resor på Grönland hamnade han och hans ressällskap mitt i ett oväder och sökte skydd i ett torvhus. Det var en så fin upplevelse att vila ut i stugan att Pentti ville att huvudbyggnaden skulle vara just ett torvhus, säger Lindroos.

Linda Lindroos säger att entrén till huvudbyggnaden är så väldold att en del besökare missar den. På vintern är hela huset inbäddat i snö.

- Det är väldigt vacker här också på vintern och nu när jag jobbar heltid kommer vi att ha öppet den första helgen i månaden också på vintern.

I sommar handlar den stora utställningen om just Nanoqs egen historia.

Tälstensfigur på ett glaspodium.
Bildtext Täljstensskulpturer är ett gammalt arktiskt hantverk. De här figurerna har donerats till Nanoq.
Bild: Yle/Mikaela Löv

Ger ut en bok för att fira trettio år

I huvudbyggnaden finns ett bibliotek med litteratur om de arktiska områdena och här kan man också bekanta sig med kläder, kultur och konst och lära sig mera om polarfärder och klimat.

Linda Lindroos egen favorit bland alla uppstoppade djur och föremål är isbjörnen och täljstensfigurerna som är ett arktiskt hantverk.

- Jag tycker alldeles speciellt om att berätta om isbjörnar, för de är så kloka djur, säger Lindroos.

Uppstoppad isbjörn intill en receptionsdisk.
Bildtext Nanoqs egen nanoq håller vakt intill receptionen.
Bild: Yle/Mikaela Löv

Intill informationsdisken tronar en isbjörn. Den är imponerande stor, men ändå liten. Det är en hona som inte ännu är fullvuxen. En fullvuxen hanne kan blir 2,5 meter hög och väga upp till 800 kilogram.

Just nu håller Lindroos och hennes kollegor på att finslipa konceptet med ett eget escape room. Men i sann grönländsk anda blir ingen inlåst istället ska man leta nycklar för att ta sig in i stugorna på området och klura ut gåtor.

Det finns också en äventyrsbana för barnen och snart kommer boken om Nanoqs historia.

- Det blir en mycket visuell bok med vackra bilder och det är människor som varit engagerade i Nanoq som skrivit texterna om vad muséet betytt just för dem, säger Lindroos.

Personer som är samlade i en grupp.
Bildtext Det finns redan nu mycket att göra på Nanoq, men nya program utvecklas hela tiden. Snart börjar man marknadsföra ett escape room.
Bild: Yle/Mikaela Löv

En alldeles unik pärla

För Linda Lindroos är detta drömjobbet. Hon sommarjobbade första gången på Nanoq redan 2001 och intresserade sig tidigt för natur, miljö och hållbarhet. Så jobbar man också på Nanoq, med, inte mot naturen.

- Nanoq är en riktig pärla. Det är alldeles unikt, säger Lindroos.

I sommar har museet kanske haft fler besökare än någonsin. Under Jakobs dagar har man flera dagar tagit emot över hundra besökare per dag. Barn, unga och äldre söker sig till Nanoq.

Varje dag ordnas det guidade rundvandringar på både finska och svenska. Man kan också bli guidad på engelska, men ännu i sommar är det inte så många utländska gäster på grund av coronan.

Men desto fler finländare hittar hit.

Barn och en kvinna som går mot ett timrat hus.
Bild: Yle/Mikaela Löv

Museiområdet är ett stort och Lindroos säger att man på Nanoq vill värna om naturen och i lugn och ro sköta om området och alla stugorna. Men på Nanoq stressar man inte, även om det finns mycket att göra.

- Många besökare slås av hur rofyllt det är här. De bara sätter sig ner och njuter. De säger att det är så bra atmosfär här. Så kanske det fungerade när de drev bort de onda andarna.

- Jag tror också att talkogänget fina gemenskap och glädje har satt sig i väggarna, säger Linda Lindroos.