Hoppa till huvudinnehåll

Sport

Dream Team? Allt annat, och tränaren såg inget märkligt med första förlusten på 17 år: “Vet inte vad det finns att vara förvånad över”

Fyra amerikanska spelare och en tränare ser uppgivna ut under en match.
Bildtext USA:s basketherrar och tränaren Gregg Popovich inser vad som håller på att hända. För första gången sedan 2004 föll ett amerikansk basketlag i en OS-match.

Efter 25 raka segrar och tre OS-turneringar i rad utan förlust åkte USA:s basketherrar på ett närmast pinsamt nederlag i premiären mot Frankrike. Storskräll va? Nja, lagets tränare Gregg Popovich ägnade hela presskonferensen åt att förklara att den amerikanska förlusten på inget sätt var en skräll.

USA hade tappat en rad med ledningar, bommat en hel massa avgörande skott, kollapsat i slutminuterna och till slut förlorat mot Frankrike med sju poäng, 76–83.

På den välbesökta presskonferensen efteråt i Saitama en timmes bussfärd norr om Tokyo ställde de största medierna i världen sina frågor. 

Men det var när den amerikanska tränaren Gregg Popovichs lokaltidning i San Antonio undrade om han var förvånad över hur svagt hans lag spelat i slutet som tränarlegendaren tappade tålamodet. 

– Jag förstår inte frågan. Jag vet inte vad det fanns att vara förvånad över. Alla coacher vill att deras spelare ska spela bättre, men det finns inget att vara förvånad över.

– Spelarna gjorde misstag men sånt händer. När du förlorar en match är du inte förvånad, du är besviken, men inte förvånad. Det skulle vara att dissa Frankrike, och vi mötte ett jäkla bra franskt lag.

Jrue Holiday klädd i blått lyfter bollen mot luften.
Bildtext En stark insats av Milwaukee Bucks färska NBA-mästare Jrue Holiday kunde inte rädda USA.

Tonen för resten av presskonferensen var satt. En butter Popovich satt och försökte förklara att basketvärlden numera ser annorlunda ut.

– Det är hybris om nån tror att USA bara ska rulla ut bollen och vinna. Så funkar det inte. Frankrike var bättre än oss i 40 minuter och förtjänade segern, muttrade Popovich.

– Basket är en internationell sport. Det finns bra lag över hela världen. Igen, ingen borde vara förvånad. Skillnaden i talang minskar för varje år.

Och visst har Popovich en poäng. Så sent som för två år sedan i VM i Kina föll hans amerikanska landslag med tio poäng i kvartsfinalen mot just Frankrike, som sedan inte ens gick till final.

Kevin Durant i blå tröja får bollen i ansiktet i en duell med Evan Fournier i vit blus.
Bildtext Kevin Durant och hans lag gick på en rejäl snyting.

Och sett till ren stjärnglans är årets amerikanska OS-lag dessutom det svagaste sen NBA-proffsen kom tillbaka med det egentliga Dream Team-laget 1992.

Att räkna stjärnstatus utgående från hur många spelare som varit med i säsongens öppningsfemmor i NBA:s all star-match är kanske inte relevant på alla sätt, men säger ändå något om vilken stjärnglans det finns i truppen. Speciellt som det ursprungliga Dream Team-laget hade den glansen i överflöd. 

I laget som spelade i Barcelona 1992 fanns nio av den gångna säsongens tio all star-spelare. Den enda som inte var med då var Isaiah Thomas, och alla som sett dokumentärserien om Michael Jordan vet att den frånvaron ännu diskuteras, snart 30 år senare.

Antal spelare från NBA:s all star-femmor i USA:s OS-lag:

(maxantal tio)

1992: Nio (resultat: guld)
1996: Sex (resultat: guld)
2000: Fyra (resultat: guld)
1994: Två (resultat: brons)
1998: Sex (resultat: guld)
2002: Fyra (resultat: guld)
2006: Fyra (resultat: guld)
2011: En (resultat: ?, men förlust i premiären)

Efter den turneringen har USA:s basketherrar i OS slentrianmässigt fått heta Dream Team, trots att det till exempel med antal NBA all stars som måttstock har varit lite si och så med drömfaktorn. Men lika magert som i år har det aldrig varit. 

Skador, en extra slitsam coronasäsong och allt fler utländska stjärnor i NBA har fört med sig att bara en enda spelare från den här säsongens all star-femmor finns med i årets USA-lag, Kevin Durant som dessutom hörde till dem floppade mest i premiären med en skottprocent på 33.

Lika stjärnspäckat som senast i golf och tennis

Frånvaron av storstjärnor i det amerikanska basketlaget kan inte bara skyllas på pandemin. I andra stora proffsidrotter som golf och tennis är lika många toppspelare med som i OS 2016.

Tennis:
(antal spelare av de tio bästa i världen på dam- och herrsidan som varit med i OS, maxantal 20)
2008: 14
2012: 18
2016: 11
2021: 11

Golf:
(antal spelare av de tio bästa i världen på dam- och herrsidan som varit med i OS, maxantal 20)
2016: 13
2021: 15

Något OS-guld kommer inte att komma lätt för årets USA-lag, som i stället får jobba sig in i turneringen.

– Vi måste bara bli bättre. Vi har inte varit tillsammans länge, men tillräckligt länge för att vara jämnare än så här. Vi måste bli bättre på att hålla ledningen. Under perioder av matchen visar vi vad vi kan, både framåt och bakåt, det gäller bara att göra det i 40 minuter och inte ha dalarna, säger Draymond Green som fick representera spelarna på presskonferensen.

Evan Fournier i vit tröja lägger upp en boll mot korgen.
Bildtext Fransmannen Evan Fournier med sina 29 poäng var matchens gigant.

De amerikanska basketherrarna omges ännu av en viss lyster, och pressläktaren i den ståtliga jättehallen var så full som bara tillåtet, med ordningsvakter som tvingades gå omkring och påpeka att varannan plats så här i virustider måste bara tom. 

Och av rusningen på presskonferensen efteråt att döma är USA:s basketlag fortfarande Big News runtom i världen. 

Men ändå, något har kanske ändrat. Den allra mest talande bilden under söndagen i Saitama var den av de franska spelarna efter vändningen. Inget hejdlöst jubel och inga vilda glädjescener. Utan återhållsamma highfives och bara lätt knutna nävar. 

Ingen överraskning, för dem heller.

– Vi hade en bra plan och utförde den till punkt och pricka. Det är en stor seger för oss, men vårt budskap hem är att vi kan slå de här killarna. Vi är lika stora som alla andra, vi måste bara tro på oss själva, sammanfattade matchens klart bästa spelare Evan Fournier.