Hoppa till huvudinnehåll

Österbotten

Psykolog Anders Englund är själv lika trött på pandemin som de flesta andra: "Det bästa är att försöka fokusera på nuet"

Mansperson står utomhus i sommargrönska.
Bildtext Psykolog Anders Englund tycker man ska vara snäll och förlåtande mot sig själv. Lyssna på de egna behoven och försök hitta sätt att fylla dem trots de begränsningar som följer med coronan.

Det finns knep att ta till för att orka genom den coronatrötthet som säkert drabbar många nu när den fjärde smittvågen ohjälpligen är här. Det säger Anders Englund, psykolog i Vasa.

Över 600 nya smittade per dag i landet och även i Österbotten kryper incidensen sakta uppåt. För den som följt veckans coronanyheter kan känslan lätt bli en av förtvivlan. Ska det här aldrig ta slut?

Psykolog Anders Englund svalkar sig i skuggan utanför hemmet i Vasa och konstaterar att visst känns det lite tröstlöst.

- Jag tror att jag reagerar som genomsnittet här, att man blir lite utmattad kanske, säger Englund.

Det här skulle ju vara över vid det här laget, tänker kanske många. Och om man satt stort hopp till att redan få fira coronans slut kan man även drabbas av stor besvikelse. Englund jämför det hela med ett stort projekt som man investerat mycket av sig själv i.

- Om resultatet då inte blir som förväntat så drar det ner på ens energinivå och kan göra en benägen att ge upp. Eller så blir man slapphänt.

Bortom reglerna finns bättre sätt

Vad kan då göras för att få finländarna att orka lite till? Och vilken roll spelar det hur myndigheterna agerar?

De här frågorna betraktar Englund med hjälp av motivationspsykologi och slår fast att myndigheterna kan få till stånd beteendeförändring antingen via regler, via erfarenhet eller via identifikation.

- Det mesta man ser från myndighetshåll är på första nivån, alltså regler. Man informerar och sedan etablerar man begränsningar. På sistone har man hört att beslutsfattare försöker frasera på ett annat sätt, eftersom man inte kan säga samma sak gång på gång - då förlorar det sin slagkraft. Men problemet ligger i att vi hela tiden är kvar i den här första kategorin.

Vill man locka medborgarna att välja ett beteende som är tryggare ur hälsosynvinkel vore det bättre att nå den andra eller tredje kategorin. Kategorin erfarenhet innebär att vi agerar på ett visst sätt för att vi lärt oss att det lönar sig för oss själva. Inom den tredje kategorin, identifikation, motiveras människan att agera på ett visst sätt trots att det rentav kan innebära att man ger upp den egna nyttan.

- Då kan man ge upp egna resurser för en annan persons skull helt enkelt för att man känner sig som en bra typ då och man ser sig som en sådan människa.

Med det här menar inte Englund att coronareglerna har varit av ondo. Tvärtom.

- En regel är bra för en regel är snabb att etablera och man kan snabbt få till stånd en beteendeförändring via regler. Om två skolbarn slåss så säger vi att nu går ni i olika rum eller håller er i olika hörn av klassen, ger Englund som exempel.

Beröm dina närmaste

Det är också nästintill omöjligt för myndigheterna att få med sig finländarna till de högre nivåerna på motivationsstegen.

Englund slår fast att vi är kvar på regelnivån. För att komma vidare därifrån så behöver vi få återkoppling och det kommer inte myndigheterna att kunna ge, de kan inte ringa och berömma envar som kämpat för att följa restriktioner och skydda sig själv och andra.

- Istället måste vi titta till våra närstående och uppmuntra dem. Kanske man kan uttrycka att man värdesätter det de gör och att man uppskattar när någon anstränger sig för att något ska bli säkert och tryggt?

En del kandidater vägrar använda munskydd.
Bildtext Orkar finländarna bära munskydd lite till? Spelar det någon roll vad myndigheterna säger om saken? Psykolog Anders Englund söker svar på frågorna ur motivationspsykologin.

Det ligger i sakens natur att det svårt att se hur viktig den egna insatsen är just nu. Individens prestation är en del av hela samhällets prestation och då är det svårt att se vad ens egen roll är i det hela, förklarar Englund. Trots att man kanske har räddat människoliv genom att exempelvis stanna hemma i karantän medan man väntat på svar på sitt coronatest.

Lika svårt är det att finna motivation genom identifikation just nu. Att ge upp egennytta för att man identifierar sig som en människa som är osjälvisk är inte heller något som myndigheterna enkelt kan locka ur befolkningen. Dessutom hjälper det inte nödvändigtvis här att man ser en stor grupp andra människor bete sig på ett visst sätt, säger Englund.

- Ofta när man ser en stor majoritet som beter sig på ett visst sätt så är det svårt att identifiera sig med den gruppen, det är lättare att identifiera sig om man är udda på något sätt.

Knep att ta till för den som mår dåligt

Förutom att någon grad av coronatrötthet vid det här laget säkert har drabbat de flesta och riskerar föra med sig att man inte längre orkar följa restriktioner till punkt och pricka så funderar Anders Englund även på vad som är allvarligare än så: De som på något vis har drabbats hårt av pandemin och som upplever en hopplöshet av större mått.

Han tvingas ändå konstatera att det inte finns någon enkel medicin att ordinera för den som känner att den absolut inte orkar med pandemin längre.

- Jag kan tyvärr inte ge något universalsvar som vore värdefullt för alla. Det beror på så många olika saker, hur man hade det före pandemin och på hur man har påverkats.

Rewell Center i Vasa sett från gågatan.
Bildtext Ett folktomt Vasa centrum i oktober 2020 då staden hade landets högsta incidenstal. Redan då var många rejält trötta på pandemin.

Några allmänna råd har han ändå att ge. Man kan exempelvis skriva ner vad man satte sin tid på tidigare, som man uppskattade, och fundera på hur man kan kompensera för det.

Den väldigt sociala människan behöver oftare få ringa eller ha videosamtal med vänner och familj. Eller så kan man kanske leva försiktigt ett tag för att sedan kunna ordna den där efterlängtade kräftskivan?

- Man måste helt enkelt respektera sina egna behov och vara snäll med sig själv på det sättet.

Englund vill också tipsa om hur man skyddar sig själv från att ramla ner i stor förtvivlan då bakslagen kommer och fortsätter komma. Det bottnar i hopp som i sin tur bottnar i minnen och associationer.

När samhället börjar likna det som det var före pandemin så associerar man det till positiva minnen och så väcks ett hopp. Men fallet därifrån riskerar bli högt. Därför är det bättre att leva i nuet än att stirra blint på hur livet var före pandemin.

- Det bästa är att försöka fokusera på nuet. Då kanske man inte är lika känslig och så kanske man inte har lika långt att falla, säger Anders Englund.