Åtta frågor och svar om främmande arter – ett lika stort hot som klimatförändringen
Främmande arter betraktas som ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden, men hur mycket vet vi om våra främmande arter egentligen? Allt är nämligen inte så svart och vitt som vi tror, säger experterna.
Förlusten av vår biologiska mångfald är ett lika akut problem som klimatförändringen. Det slog 550 experter fast redan för några år sedan då IPBES:s stora rapport om biologisk månfald publicerades. Och eftersom främmande arter betraktas som ett av de största hoten mot vår biologiska mångfald så behöver vi också bekämpa dem.
Men vad är en främmande art egentligen och vem bestämmer om den ska vara invasiv eller inte? Vi ställde några kniviga frågor till Johan Ekroos, som är biträdande professor i agroekologi vid Helsingfors universitet.
Människan är orsaken till våra främmande arter
Vår natur är i ständig förändring. Arter kommer och går och de som förflyttar sig naturligt till vårt land på grund av klimatförändringen eller andra orsaker skapar oftast inga problem. Men bland främmande arter finns det hotbilder.
1. Johan Ekroos, vad är en främmande art?
– Främmande arter är arter som inte borde kunna flytta sig till ett område på egen hand, på grund av till exempel spridningsbarriärer (såsom exempelvis berg och hav, red.anm).
– Men tack vare människan sprids de. Och börjar de skapa direkta problem så betraktas de som invasiva.
2. Men för vem är de invasiva arterna problematiska? För naturen? För människan?
– Det kan faktiskt vara både och i olika sammanhang. Det finns exempel runtom i världen där invasiva arter blivit problematiska för människan. Men i det finska sammanhanget så pratar man mer om hur de påverkar den biologiska mångfalden.
Ekroos poängterar att en främmande invasiv art oftast är problematiskt på lokalt håll och inte överallt i ett land.
– Jag tycker till exempel att vresrosen är en jobbig art eftersom den ställer till med problem i sandiga öppna områden som ofta har sällsynta och rödlistade arter som bara finns på ett eller få ställen. Och då kan vresrosen ta över hela stränder om man inte bekämpar den.
En invasiv art som legitimt kan vara ett problem för den biologiska mångfalden på ett ställe kanske inte är det på ett annat ställe
― Johan Ekroos, biträdande professor i agroekologi
Allt är inte så svart och vitt i naturen – gäller också främmande arter
3. Varför brukar man säga att allt inte är så svart och vitt då det gäller främmande arter?
– Forskare kan ha olika syn på prioriteringar. Resurserna är begränsade så om man verkligen vill bli av med invasiva arter så får man prioritera och det är kanske inte så enkelt.
– Direkt vetenskaplig evidens finns inte riktigt heller, vilket gör det ännu svårare, för är man en yrkesbiolog så måste man ändå göra någon slags bedömning och den bedömningen kan skilja sig åt bland forskare.
Det viktigaste enligt Ekroos är att man funderar på vad som är viktigast lokalt på det område där den invasiva arten sprider sig och utgå från det då man tar till åtgärder.
Naturliga arter är mindre riskabla att skapa problem – men problemen kan nog finnas
4. Finns det tomrum i våra ekosystem som gör att en naturligt förekommande art kan komma in och göra stor skada på ekosystemet? Eller gäller det här fortfarande bara invasiva arter?
– Man brukar utgå i från tanken att arter som finns på vissa områden är bättre anpassade till den näringsväv som finns där. Och arter som naturligt förekommer i vår natur räknas då som mindre riskabla att konkurrera ut andra arter eller sprida sig snabbt och dominera mera i näringsväven.
Men det här är inte heller så svart och vitt, säger Ekroos, och nämner skarven som exempel.
– En biolog skulle säga att storskarven som häckar i Finland är naturligt förekommande, det skulle jag också säga, men jag skulle ändå inte säga att den inte har någon effekt.
Och då är vi igen tillbaka till den mänskliga och etiska sidan av det hela. Vad är det vi vill ha? Hur mycket ska vi styra och ställa?
― Johan Ekroos, biträdande professor i agroekologi
Arter riskerar dö ut ifall inget görs mot invasiva arter
Mårdhunden är en främmande invasiv art trots att den vandrat hit till Finland från dåvarande Sovjetunionen på 30- och 40-talet, men där hade den också flyttats från östra Asien till den Europeiska delen av Ryssland av människan.
5. Men finns det någon art som naturligt flyttat hit som senare betecknats som främmande invasiv art?
– Jag tror inte det, säger Ekroos och hänvisar till nätsidan Vieraslajit, där man kan bekanta sig mera med invasiva arter.
6. Vad är det värsta scenariot om inga åtgärder görs mot främmande invasiva arter?
– Jag skulle säga att det värsta är att de blir väldigt dominerande och tar över på stor skala i ekosystemen. Och då riskerar det att många arter dör ut eller minskar i täthet, vilket skulle få sekundära effekter. Det skulle alltså leda till en stark reducering av biologisk mångfald på många områden.
Kaktus i Australien skulle vara en fin prydnadsväxt – tog över allt och allting
7. När bestäms det då att en art är invasiv? Har det gjorts forskning före eller hur fungerar det?
– Jag skulle säga att det oftast går till som så att man säger "ojdå" och ganska direkt inser att det här inte ser bra ut. I Australien införde man för länge sedan en kaktus som man tyckte var en fin prydnadsväxt som sen otroligt snabbt spred sig i terrängen. Och då märkte man, att "oj, det här var inte så bra".
Det här löste man sedan genom att införa en fjärilsart som åt upp kaktusen, men idag vet man att det inte heller bara är sådär att införa en ny art för att få bukt med den gamla, säger Ekroos.
– Idag vet vi att arter som införts för att hålla ett problem i schack kan bli ett problem i sig själv.
Den här synen har nog förändrats väldigt mycket. Idag är man försiktig och vi uppmannas att undvika att föra in främmande arter och direkt assistera i spridningen. Det är definitivt mindre accepterat idag än vad det var på 1800- och 1900-talet
― Johan Ekroos, biträdande professor i agroekologi
Vi har varit duktiga på att flytta arter både medvetet och omedvetet
8. Slutligen, är det klimatet eller människan som är orsaken till de flesta nya arter här i Finland?
– Om vi talar om de senaste 100 åren med globalisering och allt i Finland, så skulle jag nog säga att det tillsvidare är människan, framförallt på växtsidan där vi har många trädgårdsväxter som förvildats.
– Klimateffekten är tydligare bland arter som rör på sig mycket, såsom fjärilar och fåglar. Växtarterna är inte lika mobila som djur.
Men går man tillräckligt långt tillbaka i tiden, så har klimatet haft en gigantisk effekt på de arter vi har, i och med istider och annat
― Johan Ekroos, biträdande professor i agroekologi
Frågan är hur snabbt den pågående klimatförändringen riskerar hota den biologiska mångfalden, eller kanske det är extrema översvämningar och bränder som i sin tur lägger dödsstöten? Det är frågor som inte ens Johan Ekroos kan svara på.
Huvudbilden i artikeln ändrades 31.7 från en vitkindad gås till en vresros eftersom det felaktigt stod att gåsen är en främmande art i Finland.
