Hoppa till huvudinnehåll

Österbotten

Veterinärerna jobbar och sliter men är ändå för få – djurägare vill se förändring i joursystemet

En kvinnlig veterinär sitter i sitt mottagningsrum på veterinärkliniken.
Bildtext Veterinären Marina Hultholm berättar om ett ohållbart läge där veterinärer och klinikpersonalen inte räcker till för alla patienter.

Det råder veterinärbrist i Österbotten. Både kommunala och privata veterinärer är så fullbokade att de inte kan ta emot alla patienter som behöver hjälp – något som väcker oro hos djurägare. Från veterinärmedicinska fakulteten säger man att man är medveten om veterinärbristen.

Marina Hultholm har jobbat som veterinär i trettio år. Hon jobbar på Västkustens djurklinik och säger att man befinner sig i ett svårt läge då man tvingas säga åt kunder att söka hjälp någon annanstans.

Bristen på veterinärer har pågått redan en längre tid. Enligt Hultholm skulle man genast kunna anställa åtminstone två veterinärer, men de finns helt enkelt inte.

– I över ett års tid har vi försökt rekrytera nytt folk. Och det gäller inte bara Österbotten och Vasa utan det är ett landsomfattande problem, säger Hultholm.

Hultholm tror inte att veterinärbristen skulle åtgärdas genom att utbilda fler veterinärer. Däremot tror hon att många kanske hellre väljer att byta yrke, eftersom det kan vara så pass krävande att det också är avskräckande.

Förr var veterinäryrket så pass krävande att man som kommunalveterinär inte hade någon nämnvärd ledig tid.

– Du var gift med ditt yrke, ute på nätterna och hela tiden anträffbar, säger Hultholm.

En kvinnlig veterinär befinner sig i sitt mottagningsrum.
Bildtext Marina Hultholm.

Det kan vara en bidragande orsak att folk inte vill binda sig på samma sätt i dag. Veterinäryrket är heller inte ett arbete med vanliga arbetstider och ofta är arbetsbördan tung och ansvaret stort.

– Du kan inte säga att klockan är fyra, nu går jag hem om du har patienter som är i kö och du har börjat behandla dem. Det måste slutföras på något sätt. Så det tror jag är en orsak, folk vill inte binda sig på samma sätt som förr. Och det är psykiskt tungt också, det är någons djur, familjemedlem i dagens läge och det är stora krav. De vill att djuren ska bli friska, och det lyckas ju inte alltid. Inte kan man rädda alla djur, ibland så går det inte, säger Hultholm.

Långa arbetsdagar, sjukskrivningar och arga djurägare tär på den psykiska hälsan

På den kommunala sidan är läget likadant. Det är svårt att hitta vikarier, och då ingen vikarie hittas får de kommunala kollegorna vikariera varandras område. Det innebär att ansvarsområdet, och troligtvis arbetsbördan, blir ännu större.

Det oroväckande läget till trots säger Hultholm att det är intressant och varierande att jobba som veterinär. Ibland är det också ett krävande yrke.

Med trettio års erfarenhet har Hultholm märkt av en skiftning i djurägarnas beteende.

Gatuskylt där det står veterinär, eläinlääkäri.

I dag är kunderna betydligt mer krävande och det händer att folk blir arga om veterinären inte ger den vård som djurägaren tror är den bästa.

Hon betonar hur psykiskt tungt det kan vara att stå på sig mot ilskna djurägare.

Vi gör vårt bästa, och det går inte ta hur mycket som helst och förlänga dina dagar. För nu när jag har hållit på så här länge som jag har hållit på, så går man i väggen om man inte ser till så att man orkar själv.

― Marina Hultholm, veterinär vid Västkustens djurklinik

– Vi gör vårt bästa fast man ibland får läsa i Vaasan puskaradio (red. anm. en Facebookgrupp) och i sociala medier att vi bara väljer och vrakar och gör vad vi vill och går tidigt hem. Men det är inte så.

– Vi gör vårt bästa, och det går inte ta hur mycket som helst och förlänga dina dagar. För nu när jag har hållit på så här länge som jag har hållit på, så går man i väggen om man inte ser till så att man orkar själv. Det har man sett att det blir långa sjukskrivningar om man gör så att man kollapsar, säger Hultholm och efterlyser förståelse från kunderna.

Timmar utan veterinärvård trots svåra skador

Bergöbon Susanne Wendell har fött upp hundar sedan 70-talet, jobbat med pälsvård så gott som hela sitt vuxna liv och är sedan 90-talet exteriördomare.

Vid intervjun har hon precis skickat iväg en valp till sitt nya hem.

För ett par år sedan var hon med om otäck situation då hennes hund blev attackerad och biten av en större hund. Hundens revben krossades och lungan punkterades.

– Det här hände halv två på eftermiddagen och jag ringde genast till jourhavande veterinär. Han sa att tyvärr kan han inte göra någonting åt ett sådant fall, annat än att avliva hunden.

Wendell ville ändå ge hunden en chans att leva och den jourhavande veterinären lovade att ta kontakt till en annan veterinärkollega med privat klinik. Hon kunde ta emot Susannes hund men Wendell fick vänta i flera timmar.

Wendell försökte med egna medel täppa till de hål där luften pyste ut ur lungorna.

Lyckligtvis slutade allt bra och hunden klarade sig tack vare den vård som den slutligen fick.

Susanne Wendell med mittelspitzvalparna Kisse och Misse.
Bildtext Susanne Wendell anser att det nuvarande veterinärsystemet måste förändras. Arkivbild.

"Jag tycker det är horribelt"

Wendell är mycket oroad och besviken på det nuvarande veterinärsystemet.

– Att det ska behöva vara så väldigt svårt att få hjälp när det verkligen behövs, det tycker jag är horribelt.

Som hunduppfödare säger Wendell att hon varit med vid flera tillfällen då tikar ska valpa och behövt hjälp men inte har fått veterinärhjälp.

Tikar väljer ofta att valpa på nätterna och hundar råkar oftare ut för olyckshändelser på helger då ägarna är lediga och har med dem på olika ställen, än mellan nio och fem på vardagar.

― Susanne Wendell

– De har valt att valpa efter klockan fem då klinikerna är stängda. Och jourerande veterinären har kunnat vara någonstans jättelångt borta och hjälpa någon ko eller något svin.

Enligt Wendell har det aldrig funnits någon garanti för att få hjälp av en veterinär när det behövs.

– Men i och med att det är allt allmännare att man har sällskapsdjur så eskalerar ju den här situationen.

Susanne har nu hittat en privatveterinär som tar emot hennes nödsamtal, även då det kniper nattetid. Men hon betonar att alla inte har den förmånen att hitta en sådan veterinär.

En kvinna står utomhus med en hund i koppel.
Bildtext Susanne Wendell har vid flera tillfällen varit med om då hennes djur behövt veterinärvård men det inte varit möjligt att få tag i veterinär tillräckligt snabbt.

Kan du beskriva hur det känns som djurägare att det inte är möjligt att få en tid till en veterinär?

– Det är klart att man är helt förtvivlad. Jag själv har många gånger ställt upp för andra uppfödare och vakat med tikar som ska valpa. Och i nio fall av tio och mer än så, så går det hur bra som helst. Men så kommer det den där gången då det inte går så som ska. Och då man måste få tag i en veterinär, då det är livshotade för tiken och för valparna att fortsätta utan att få den hjälp som en veterinär bör kunna ge.

– Tikar väljer ofta att valpa på nätterna och hundar råkar oftare ut för olyckshändelser på helger då ägarna är lediga och har med dem på olika ställen, än mellan nio och fem på vardagar.

Vill se en förändring i jourandet

Wendell önskar ett samarbete mellan veterinärerna där de i tur och ordning skulle ha jour, även de som har privatklinik. På så sätt tror hon att man skulle lösa situationen utan att skära bort för mycket av veterinärernas lediga tid.

– Om de skulle gå med på ett sådant system att de tar en jour per veterinär, så de skulle inte behöva joura många gånger om året.

Susanne riktar sin kritik även åt politikerna. Hon anser att detta är en fråga som ska lösas med medel.

– Jag skulle nog tycka att det är rimligt att begära att politikerna som ofta också kan vara djurägare, att de tänker på den här saken.

Jag skulle nog tycka att det är rimligt att begära att politikerna som ofta också kan vara djurägare, att de tänker på den här saken.

― Susanne Wendell

Fler studieplatser diskuteras på veterinärutbildningen

Vid Helsingfors universitet finns landets enda veterinärutbildning. Maria Fredriksson-Ahomaa är professor och prodekan vid veterinärmedicinska fakulteten och hon säger att man är medveten om den rådande veterinärbristen, och att man nu för en aktiv diskussion om att öka på antalet studieplatser.

Veterinärlinjen har många sökande och högst en tiondel antas. Man har under flera årtionden stegvis ökat på antalet veterinärstuderande och i dagens läge inleder ungefär 70 studerande årligen studier i veterinärmedicin.

Orsaken till att man inte kan öka på studieplatserna omedelbart är att det är en väldigt dyr utbildning och det behövs finansiering. Om studieplatserna ökar behövs större utrymmen för undervisningen. Fredriksson-Ahomaa säger att man behöver tid för att organisera utbildningen för fler studerande.

En leende kvinna som sitter i ett arbetsrum.
Bildtext Maria Fredriksson-Ahomaa är professor och prodekan vid veterinärmedicinska fakulteten vid Helsingfors universitet.

För att förbereda de blivande veterinärerna på ett krävande och stundvis psykiskt tungt arbete har man från universitetets sida insett att det behövs mera stöd för att orka i yrket. Man vill från universitetet ge de blivande veterinärerna verktyg för att orka.

– Så det är nog någonting som vi kommer att sätta mera krafter på och kommer att stödja mera redan under studietiden. Och jag har uppfattningen att veterinärförbundet också har satsat på det, det finns nu skolning i hur man hanterar stress.

Veterinärbehovet har ökat på grund av fler smådjur och hästar

Enligt Fredriksson-Ahomaa har behovet av veterinärer ökat på grund av flera orsaker.

– Behovet har säkert också ökat för att det har blivit många olika specialiseringsyrken, och sedan har smådjuren och hästarna ökat väldigt mycket, säger Fredriksson-Ahomaa och tillägger att de i framtiden också ser ut att fortsätta öka.

Eläinlääkäri skannaa sirua rauhoitetulta kissalta.
Bildtext Katten på bilden har inget samband med artikeln.

En annan orsak som Fredriksson-Ahomaa lyfter upp är att många kommit till insikten att arbete inte är allt.

– På min tid så hade vi aldrig ens tänkt att vi kunde göra någonting – då tänkte man att om man är veterinär så arbetar man och semester var något som hade om man hann. Så är det inte längre, säger Fredriksson-Ahomaa och betonar att det är en bra inställning.

– Därför att man lever här bara en gång och man måste njuta av livet och inte bara arbeta. Och då kommer ju kravet att du vill ha ledigt och man vill inte ha jour så ofta.