Vrakfynd i Finska viken kan dateras till 1636 – årtalet inristat i akterspegeln

Ett vrak av ett så kallat flöjtskepp, som i fjol hittades söder om Hangö, har efter närmare granskning befunnits vara nästan 400 år gammalt. Dateringen kan rentav göra det möjligt att även fastställa besättningsmännens identiteter.

Det var i fjol som den internationella dykgruppen Badewanne påträffade det unika vraket i Finska viken, mellan Hangö och Dagö.

Intill det välbevarade skrovet hittade dykarna skeppets akterspegel i trä, och de lyckades vända på den. I träet hade årtalet 1636 ristats in, tillsammans med bilden av en svan som symboliserar skeppets namn.

Vraket ligger på 85 meters djup. Att dyka så långt ner är ingen barnlek. Enligt forskningsdykare Jouni Polkko, som studerat vraket, hinner man inte bedriva undersökningar i mer än 20 minuter. Ändå tar själva uppdraget hela dagen.

– Att komma upp till ytan från ett sådant djup tar två och en halv timme.

Blöt spannmål täppte till pumparna?

Niklas Eriksson är marinarkeolog och docent vid Stockholms universitet, och specialiserad på flöjtskepp. Han säger att varje skepp fick sina basdata inskurna i akterspegeln.

Bitar av akterspeglar har även tidigare hittats under marinarkeologiska undersökningar. Men enligt Eriksson är det här första gången som en akterspegel med alla uppgifter har bevarats.

– Vid en närmare undersökning kan man kanske hitta vapenskölden som anger i vilken hamn skeppet hörde hemma.

Jouni Polkko säger att förhållandena i Finska viken gör att träfartyg bevaras väl. Skeppsmasken, ett litet blötdjur som äter trä, brukar i saltare hav göra slut på sjunkna träfartyg på i värsta fall något årtionde. Men i Östersjön är salthalten alltför låg för skeppsmasken.

På det nyupptäckta vraket saknas dock till exempel masterna. Troligen har de brutits av under trålning på platsen.

Sannolikt får man aldrig veta varför just det här flöjtskeppet förliste. Enligt Polkko utsätts sådana här fartygs skrov alltid för påfrestningar, och de tar ständigt in små mängder vatten. Ett par manuella pumpar hittades mycket riktigt på vrakets däck. Kanske inte besättningen lyckades pumpa ut vattnet fort nog.

– På den där tiden kunde skeppens lastrum fyllas med spannmål, i lösvikt. Om det kommer in mycket vatten i lasten, täpper det till pumparna, säger Polkko.

Ett uttryck för tidig globalisering

Ordet flöjtskepp eller flöjt kommer från holländska fluit. Det rörde sig om flatbottnade fartyg med tre master och stor lastkapacitet, som användes mycket av republiken Nederländernas handelsflotta. Från 1600-talets början till 1700-talets mitt dominerade holländarnas flöjtskepp godstrafiken på Östersjön.

I Östersjön var flöjterna oftast obeväpnade. Då kunde de ta så stor last som möjligt, med liten besättning.

Vraket undersöks av dykgruppen Badewanne. Som experter ingår förutom Niklas Eriksson även marinarkeologerna Minna Koivikko och Martijn Manders från Museiverket i Finland respektive Nederländernas myndighet för kulturarv (Rijksdienst voor het Cultureel Erfgoed).

Genom de nya uppgifterna kan det enligt Manders rentav gå att fastställa identiteten på skeppets sista besättning.

– Genom de nya upptäckterna kan vi också lära oss mer om flöjten - ett enkelt, vanligt skepp, som skapade de rätta förutsättningarna för tidig globalisering. Flöjtskeppet belyste det typiska holländska sättet att se på skeppsbygge, och symboliserade tidens blomstrande handelssjöfart, säger Manders.

Vraket blir också ämne för en dokumentärfilm, Fluit, som försöker klarlägga skeppets slutliga öde.

Artikeln är en översättning av Yle Uutisets artikel 85 metrin syvyydestä Suomenlahdesta löytyi ainutlaatuinen hylky ja nyt se varmistui 400 vuotta vanhaksi – iän paljasti peräpeilin vuosiluku av Olli-Pekka Kursi och Onni Kalin. Artikeln är översatt av Mikael Schulman.